Sjunga bort skuggorna

”Sängdags”, sa mamá med ett leende.

Logan gick in i sitt rum. Han bad en bön och kröp ner i sängen. Sedan läste mamá en saga för honom. Han började sakta blunda. Snart hade han somnat.

Men Logan hade en otäck dröm. Han var ensam på en mörk plats. Han såg ett stort, taggigt monster med enorma tänder. Det morrade åt honom. Sedan började det springa mot honom!

Logan försökte springa iväg. Men han halkade och föll! Monstret kom närmare och blev allt större tills …

Logan vaknade och satte sig upp i sängen. Han torkade tårarna från ögonen och såg att det fortfarande var mörkt ute.

Han ville prata med sina föräldrar om drömmen. Men han ville inte gå ner från sängen. Mörkret gjorde att det kändes som om ett monster gömde sig någonstans. Varje skugga såg läskig ut. En hund skällde utanför och det lät som ett monster som morrade.

Logan drog upp lakanen till näsan. Han var för rädd för att röra sig.

Han ville somna om. Men varje gång han blundade såg han monstrets arga ansikte och vassa tänder. Han kunde inte sluta titta på de läskiga skuggorna.

Då såg han en tavla på bordet bredvid sängen. Det var ett foto av honom, hans två bröder, papá och mamá utanför templet i Monterrey i Mexiko. De såg så glada ut.

Plötsligt dök orden i hans favoritsång i Primär upp i huvudet. ”Jag längtar så till templet”, började Logan sjunga tyst. ”… att komma dit en dag, få känna Andens maning och lyda Herrens lag.”*

Medan Logan sjöng tänkte han på den där dagen vid templet med familjen. Det hade känts så fridfullt. Tack vare templet kan han vara med sin familj för evigt.

Logan kunde inte höra hunden skälla över ljudet av hans röst. Han blundade och fortsatte sjunga. ”Där beseglas vi för evig tid. Familjen finner där frid.” Han kände en frid inom sig som fick honom att le. Han visste att det inte fanns något monster.

Rummet hade varit mörkt och läskigt. Men nu var det en lugn och trygg plats. Logan lutade sig tillbaka på kudden och somnade fridfullt.

När han vaknade var det soligt ute. Han gick upp och tittade på solskenet som reflekterades i hans foto av templet. Han nynnade på sin favoritsång medan han gjorde sig i ordning för kyrkan.

På vägen till kyrkan berättade han för sin familj om mardrömmen och sången han sjöng. Han lyssnade på tal och sjöng psalmer i sakramentssalen. Sedan var det dags att gå till Primär.

Han tyckte om att lyssna på pianot. Och nu visste han att vissa sånger är tillräckligt starka att även få läskiga monster att försvinna.

”Välkomna till sångstunden”, sa primärledaren. ”Vilken sång ska vi sjunga först?”

”Jag vet!” sa Logan och höjde handen högt upp i luften. ”Vi sjunger ’Jag längtar så till templet’.”

Illustrationer: Carolina Farías