Från UV: Aktuellt
Tre frågor jag hade om kyrkan som nyomvänd (och hur min gudomliga identitet hjälpte mig att besvara dem)
Författaren bor i Toronto, Ontario i Kanada.
Att ha frågor är inte bara något som nyomvända upplever – det är en del av att bygga upp ett vittnesbörd under hela livet.
Att få mitt vittnesbörd var som att lägga ett pussel.
När jag lade märke till en vän i high school som varken drack alkohol eller rökte och jag lärde mig om Visdomsordet, hittade jag en bit av pusslet. När jag läste Mormons bok, lärde mig om Joseph Smith och insåg att jag behövde en Frälsare, samlade jag ihop fler bitar.
Men samtidigt, ju fler bitar jag hittade, desto mer insåg jag hur många jag saknade. Jag fick svar på mina frågor, men svaren ledde ofta till fler frågor. Några av frågorna var enkla och kunde besvaras av missionärerna, men andra krävde mycket tid och studier.
Jag har fortfarande frågor – jag tror att jag alltid kommer att ha det. Men jag har upptäckt en grundval som förankrar mig när jag stärker mitt vittnesbörd och fortsätter att lära i tro:
Min gudomliga identitet.
Här är tre frågor jag hade om evangeliet som min gudomliga identitet hjälpte till att besvara:
1. Hur kan jag släppa taget om tidigare synder?
När jag lärde mig om Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga undrade jag hur jag skulle kunna släppa taget om mitt förflutna. När jag lärde mig mer om evangeliets normer började jag förstå att det sätt jag hade levt på tidigare inte var i linje med Jesu Kristi lärdomar.
Men när jag lärde mig om Guds kärlek till mig, hans barn, kände jag att jag kunde sluta oroa mig över tidigare synder. Vi lär oss i Jesaja 1:18 att ”om än era synder är blodröda ska de bli snövita”.
Jag tyckte om att lära mig att jag tack vare min Frälsare inte behövde hålla fast vid mina synder längre. Jag kunde omvända mig, vända mig till honom och lägga ner den bördan. Och det var den mest lättande, hisnande sanning jag någonsin hört.
2. Vilken roll har jag i Israels insamling?
Innan min familj flyttade till Kanada kom de ursprungligen från Makedonien. Jag åkte tillbaka till Makedonien för att bo hos pappa i ett och ett halvt år efter mitt dop. Innan jag flyttade förstod jag inte helt vad Israels insamling var eller vad det betydde när min patriarkaliska välsignelse förklarade min släktlinje i Israels hus.
Men när jag började gå i kyrkan i Makedonien och lärde känna människorna där fick jag gång på gång intrycket att Gud kände och älskade de där människorna. Detta lilla land, där medlemmarna är få och det är långt mellan dem, var mycket viktigt för honom.
Jag började få ett vittnesbörd om president Russell M. Nelsons (1924–2025) ord: ”Evangelienätet som samlar det skingrade Israel är tänjbart. Det finns plats för alla som till fullo tar till sig Jesu Kristi evangelium.”
Och efter att en vän till mig i Makedonien hade blivit döpt förstod jag den otroligt ljuva glädje som kommer av att sprida evangeliet och samla in Israel. Det kändes som om allt föll på plats när jag började se min släktlinje i Israels hus som en vacker och underbar identitet som skulle hjälpa mig att fortsätta dela med mig av evangeliet.
3. Vad gör jag om jag fortsätter att ha frågor?
Jag har fått svar på många av mina frågor – men inte alla.
Nyligen när jag var i templet och tänkte på mitt liv fick jag en smärtsam tanke som jag inte kunde hindra: Jag önskar verkligen att mamma kunde vara här med mig.
Jag har många frågor om det faktum att jag är den enda medlemmen i kyrkan i min familj. Att få beseglas till min familj är något av det jag längtar efter mest, och jag vet inte om det kommer att hända i det här livet – eller om jag får svar på alla mina frågor.
Men det jag vet är att jag är en dotter till en himmelsk Fader och att jag har en gudomlig koppling till honom. President Nelson har sagt att ”alla som har ingått ett förbund med Gud har tillgång till en särskild slags kärlek och nåd”.
Medan jag fortsätter att hitta nya pusselbitar till mitt vittnesbörd får jag tröst av vetskapen om att det faktum att jag är ett Guds barn och att jag har frågor inte utesluter varandra. Frågor är nödvändiga för min utveckling som en Kristi lärjunge. Och jag vet att frågor inte bara är något som nyomvända har – de är en del av att bygga upp ett vittnesbörd under hela livet.
När vi arbetar oss igenom våra svåra frågor kan vi förlita oss på en Frälsare som vet vilka våra hjärtans känsliga frågor är. Tack vare vårt gudomliga arv har vi tillgång till honom och vår himmelske Fader och deras styrka.