Hur templet hjälpte mig att känna mig hemma när jag flyttade tvärs över landet

Att få tjäna i templet hjälpte mig inse hur mycket arbete som krävs för att göra templet till en prioritet. Det gjorde att jag kunde få kontakt med kyrkans medlemmar i mitt nya hem och förstå varför och hur de levde efter evangeliet.

Jag började lägga märke till att de flesta besöker templet för att minnas Frälsarens löften och bli mer som han.

Ibland är det lätt att fokusera på vad alla andra gör och bli uppslukad av livets jäkt. Därför hade jag svårt att förstå allas olika sätt att göra saker på när jag först flyttade. Men Jesus Kristus säger att han ger oss vila om vi förlitar oss på honom (se Matteus 11:28–30). Så när jag kände mig överväldigad insåg jag att allt jag behövde göra var att vända mitt hjärta till honom.

Och att vara i templet hjälpte mig mest att göra det! President Russell M. Nelson (1924–2025) lärde: ”Jesus Kristus är anledningen till att vi bygger tempel. Vart och ett är hans heliga hus.” När vi fokuserar på Kristus kan vi lära oss att vara mer barmhärtiga mot oss själva och mot människorna omkring oss.

Familjen betyder allt för mig. När jag hade blivit medlem i kyrkan visste jag att familjen jag bildade med min man kunde vara för evigt om vi hedrade våra tempelförbund, men mina föräldrar och syskon var inte medlemmar. De – särskilt pappa – hade svårt att förstå mina känslor och min tro, och de hade många frågor som jag inte alltid kunde besvara.

När jag kände mig ensam och överväldigad på grund av min familj gick jag en begåvningssession på spanska, mitt modersmål. Jag tänkte på pappa. Och jag fick ett starkt intryck från Anden att min pappa en dag skulle få möjlighet att lära sig om och acceptera min tro.

Min patriarkaliska välsignelse lovar också att jag kommer att känna mig närmare mina förfäder i templet. Så jag släktforskade mycket. Min man utförde ställföreträdande arbete för min farfar från Ecuador, vilket uppfyllde det löftet på ett mycket känslosamt sätt för mig. Jag förlorade min farfar när jag var fyra år, och att tjäna honom – och andra förfäder – i templet påminde mig om att jag inte är ensam.

Äldste Gerrit W. Gong i de tolv apostlarnas kvorum har vittnat: ”Att knyta an till våra förfäder kan förändra våra liv på överraskande sätt. Av deras prövningar och bedrifter får vi tro och styrka. Av deras kärlek och uppoffringar lär vi oss att förlåta och gå framåt. Våra barn kan lättare återhämta sig. Vi får skydd och kraft. Banden till förfäder ger mer närhet, tacksamhet och underverk i familjen. Med sådana band kan vi få hjälp från andra sidan slöjan.”

När jag tjänar i templet får jag alltid en bekräftelse på att Gud är medveten om mig, oavsett var jag är. Jag får alltid en fridfull och familjär känsla där, som att komma hem. Det här var till stor hjälp i en tid av förändring. Att bli påmind om vem jag egentligen är och hur han håller sina löften hjälpte mig att hitta stadig mark.

Jag vet att vi var och en av oss befinner oss på olika vägar i livet, men som Guds barn går vi alla framåt tillsammans på förbundsstigen mot honom.

Om du ställs inför en stor förändring i ditt liv kan det vara svårt först, men lita på att din himmelske Fader hjälper dig att anpassa dig. Besök templet ofta om möjligt, och om inte, begrunda och fokusera på kraften i dina förbund. Lev som en Kristi lärjunge.

Oavsett vad som händer ska du veta att han vägleder dig och att dina förfäder hejar på dig.