Hur kan Gamla testamentet hjälpa mig att förstå tempelbegåvningen?

Adam tillämpade lydnadens lag när en ängel frågade varför han och Eva offrade: ”Jag vet inte, endast att Herren befallde mig” (Mose 5:6).

Lydnaden är väsentlig för hela frälsningsplanen. När vi följer Guds instruktioner och förlitar oss på Frälsaren kan vi bli som de.

I Allmän handbok definieras den här lagen som att ”göra uppoffringar för att stödja Herrens verk och omvända sig med ett förkrossat hjärta och en botfärdig ande”.

Det är inte svårt att hitta offer i Gamla testamentet, både bokstavliga och bildliga. Vad vi ibland förbiser är att ett förkrossat hjärta och en botfärdig ande krävdes även då.

I en av sina psalmer skrev David att ”det offer Gud vill ha är en förkrossad ande. Ett förkrossat och bedrövat hjärta” (Psaltaren 51:19).

”Davids ord visar att även på Gamla testamentets tid förstod Herrens folk att de måste ge sitt hjärta till Gud, att enbart brännoffer inte var nog”, lärde äldste Bruce D. Porter när han var medlem i de sjuttios kvorum.

Befallningen att frambära djuroffer eller delar av skörden upphörde i och med Jesu Kristi död. I dag omvänder vi oss dagligen och tar sakramentet som påminnelse om hans försoningsoffer. Men personlig ödmjukhet och omvändelse måste fortfarande vara en del av det.

Den innebär att utöva tro på Jesus Kristus, ingå och hålla förbund med Gud genom förrättningar, omvända sig och hålla ut intill änden och sträva efter att älska Gud och sin nästa.

Ibland tänker folk på Frälsarens uppmaning i Nya testamentet att ”älska din nästa som dig själv” (Matteus 22:39) som en förändring från Gamla testamentets tänkesätt. Men Frälsaren citerade sig själv! Omkring femton århundraden tidigare hade han sagt till Mose: ”Du ska inte hämnas och inte hysa agg mot någon i ditt folk, utan du ska älska din nästa som dig själv” (3 Moseboken 19:18).

Faktum är att även om ”öga för öga, tand för tand” (3 Moseboken 24:20) var en del av israeliternas rättssystem, hade Moses lag också många regler om att behandla grannar, besökare, främlingar, utlänningar och flyktingar med kärlek och medkänsla (se 2 Moseboken 23:9; 3 Moseboken 19:33–34; 5 Moseboken 10:19).

Sista dagars lärjungar förstår att lagen ”öga för öga, tand för tand” blev uppfylld. Det som kan göra oss förvirrade är antagandet att ”älska din nästa” var en ny tanke. Det är ett evigt bud.

Evig är också den första delen av denna lag: att älska Gud över allt annat. President Dallin H. Oaks har sagt: ”I vår iver att hålla det … andra budet får vi inte glömma det första, att älska Gud av hela vårt hjärta, vår själ och vårt förstånd. Vi visar den kärleken genom att hålla hans bud [se Johannes 14:15]. Gud kräver att vi lyder hans bud, för det är bara genom den lydnaden, och omvändelse, som vi kan återvända för att bo i hans närhet och bli fullkomliga som han är.”

Efter lydnadens lag kan kyskhetslagen vara den lättaste att definiera: Inga sexuella relationer utanför ett lagligt äktenskap mellan en man och en kvinna.

”Du ska inte begå äktenskapsbrott” (2 Moseboken 20:14) är ett välkänt bud i Gamla testamentet, och andra typer av sexuell omoral förbjöds också i Moses lag (se 3 Moseboken 18). Men redan före Moses tid visste Josef i Egypten att han skulle stå emot Potifars hustrus närmanden (se 1 Moseboken 39:7–12).

I och med att samhällets syn på sex blir allt mer släpphänt, och med pornografi och annat sexuellt lockande material som är så lättillgängligt, finns det större frestelse – och möjlighet – att bryta mot kyskhetslagen i dag än någonsin tidigare. Men kyskhet förblir Herrens norm, och genom att hålla det här förbundet välsignas vi med större förmåga att älska andra som han gör genom att ”tygla våra lidelser” (se Alma 38:12).

Vi helgar all vår tid och alla våra talanger åt att bygga Guds rike. Helgelse innebär också att vi frambär hela vår själ till Gud så att han kan heliggöra oss.

Mose sade: ”Invig er i dag till Herrens tjänst, eftersom ni har stått emot era egna söner och bröder. Så ska han i dag ge er sin välsignelse” (2 Moseboken 32:29). I berättelsen om Israels barn ser vi hur vissa individer helgar sig åt Herren – som änkan som gav Elia mat (se 1 Kungaboken 17:7–16).

Tidigare i historien lyckades Enoks folk leva fullständigt efter helgelselagen. De ”var av ett hjärta och ett sinne och levde i rättfärdighet, och det fanns inga fattiga bland dem” (Mose 7:18). ”Inga fattiga bland dem” är ett tillstånd som mycket få samhällen har uppnått (Lehis avkomlingar klarade det ett tag, se 4 Nephi 1:3), men i dag kan vi sträva efter att leva efter det här förbundet genom att ha villiga hjärtan, tjäna varhelst vi behövs, omvända oss dagligen och frambära hela vår själ åt Gud.

Herren inbjuder oss att ingå alla dessa fem förbund i en enda tempelceremoni. Men vi ska inte låta oss skrämmas av storleken på åtagandet. Äldste Dale G. Renlund i de tolv apostlarnas kvorum har sagt: ”Gud inrättade flera förbund för att välsigna oss, inte fördöma oss. Att noga fokusera på de förbund vi har ingått och förbereda oss för nästa är det bästa sättet att förbereda oss för att ta emot allt som vår himmelske Fader har.”

Att föra sina barn närmare sig genom förbund är något som Gud har gjort i varje tidsutdelning. Vi är välsignade som lever i en tid när dessa förbund är lättillgängliga för oss i Herrens hus. Nästa gång du åker dit, tänk på hur våra förfäder i Gamla testamentet ingick samma förbund.