Vad kan vi lära av israeliterna?

Herren gav israeliterna några ovanliga instruktioner för deras påskmåltid: ”Så ska det ätas: Ni ska ha bältet om livet, skor på fötterna och stav i handen. Och ni ska äta det snabbt” (2 Moseboken 12:11).

Varför blev de tillsagda att äta ”snabbt”? Skulle de lämna Egypten snart? Fanns det inte gott om tid att äta?

Du kan förmodligen komma på symboliska orsaker. Du har sett liknelsen att ”fästa bältet om höfterna” någon annanstans i skrifterna (se till exempel Läran och förbunden 27:15–18). Folk drog upp sina mantlar och knöt dem runt sina höfter för att vara redo att springa. En betydelse här kan vara att du aldrig vet när Herren kommer att behöva dig, så du bör alltid vara redo.

Genom att låta israeliterna äta påskmåltiden snabbt påminde Herren dem kanske om att vara redo för hans befrielse. Kom ihåg vad han senare skulle säga om sin andra ankomst: ”Var därför vakna, för ni vet inte vilken dag er Herre kommer” (Matteus 24:42). Vi måste vara redo! Och liksom israeliterna kan vi vända oss till vår levande profet för att få vägledning.

Israeliterna var fria! Herren hade räddat dem från egyptierna genom att dela på Röda havet – utan tvekan ett underverk.

Israeliterna firade som följd! De sjöng en sång där de prisade och tackade Herren (se 2 Moseboken 15:1–19). Mirjam och andra kvinnor dansade och spelade tamburiner (se 2 Moseboken 15:20–21).

Det finns vissa saker som Herren förväntar sig att vi ska behandla med vördnad och allvar. Det finns situationer där skratt och firande är olämpligt. Men det betyder inte att en lärjunge måste vara allvarlig hela tiden! Evangeliet är en ”glädjens röst” (Läran och förbunden 128:19). Skrifterna är fulla av undervisning om hur vi kan glädjas:

”Om du är glad, prisa då Herren med sång, med musik, med dans och med en bön i pris och tacksamhet” (Läran och förbunden 136:28).

”Jubla i Herren, ni rättfärdiga! De ärligas lovsång är skön” (Psaltaren 33:1).

”Gläd er i Herren och fröjda er, ni rättfärdiga, jubla, alla ni som har ärliga hjärtan!” (Psaltaren 32:11).

Fira gärna de underverk som Gud utför i ditt liv!

När Mose gick till berget för att tala med Herren var han borta i 40 dagar (se 2 Moseboken 24:18). Israeliterna, som hade sett underbara underverk men fortfarande höll på att stärka sin tro, var rädda att Mose aldrig skulle komma tillbaka. De gjorde uppror mot Gud och bad Aron att göra en guldkalv åt dem så att de kunde dyrka den i stället för Herren (se 2 Moseboken 32).

Med andra ord, när det blev svårt fick de panik, vände sig bort från Gud och återgick till sitt syndiga leverne.

Vi har alla våra stunder av tvivel. Ibland känns det kanske oklart vad Herren vill att vi ska göra. Ibland ber vi om svar och blir otåliga när de inte kommer med en gång.

Vad gör vi då? Vi håller fast vid vår tro. Vi klamrar oss fast vid det vi redan vet medan vi väntar på att få veta mer.

Du kanske inte frestas att bygga en avgud att tillbe när du blir missmodig. Men hur är det med frestelsen att göra sådant som ger mer omedelbar tillfredsställelse i stället för varaktig glädje?

Gå inte i den fällan! Vänta på Herren så länge som det behövs. Välj att lita på honom. Han håller alltid sina löften.