Vår Frälsares seger

Äldste Neil L. Andersen

i de tolv apostlarnas kvorum

Vår Frälsare Jesus Kristus vann seger över synd och död, och han kan välsigna ditt liv precis där du är i dag.

Allteftersom åren har gått har jag blivit alltmer ödmjuk när jag har tänkt på, studerat och funnit tröst i vår Frälsares gåva – Jesu Kristi försoning. Det mänskliga sinnet kan knappt förstå hur fullständigt mänsklighetens öde förändrades på grund av det som hände i Getsemane, på korset och vid graven.

Frälsaren hjälper och tröstar oss

I mitt ämbete som apostel har jag rest mycket och haft förmånen att träffa barn, ungdomar och vuxna i stora delar av världen. Det finns stunder av stor glädje i livet, men en sak som jag har sett med egna ögon och känt i djupet av mitt hjärta är att förutom lycka och glädje innehåller livet stunder av hjärtesorg och lidande.

Jag känner mig alltmer dragen till Frälsarens kärlek och de oändliga välsignelser som utlovas oss genom hans försoning. I våra prövningar bistår eller hjälper Frälsaren oss (se Alma 7:12). Frälsaren skyddade oss inte från livets svåra upplevelser, men han bevarade oss från evigt lidande och från att fjärmas från vår himmelske Fader. Han lät oss, genom sitt allomfattande lidande, få möjligheten till fullkomlig glädje och evig lycka i Guds närhet.

Frälsaren led för oss

Jag kan inte, med några ord jag känner till, beskriva känslorna i mitt hjärta för det som måste ha utspelat sig i Frälsarens hjärta, sinne, kropp och själ under hans heliga ögonblick av allomfattande lidande för hela mänsklighetens synder och smärta.

Det började med att Jesus gick ”till en plats som kallas Getsemane” (Matteus 26:36). Han sa till sina lärjungar: ”Min själ är djupt bedrövad, ända till döds” (Matteus 26:38). Sedan bad han tre gånger att hans Fader skulle låta den här bägaren gå ifrån honom. Men han sa: ”Men inte som jag vill, utan som du vill.” ”Ske din vilja” (Matteus 26:39, 42, 44).

Utan synd drack Jesus den bittra bägaren. Han tog på sig alla våra synder och led bortom vår jordiska fattningsförmåga så att när vi kommer till honom och omvänder oss lyfts våra synder och bördor från oss (se 2 Korintierbrevet 5:21). Han gjorde vad ingen annan kunde göra för att vi skulle kunna återvända till vår Faders närhet.

Efter lidandet i Getsemane fortsatte hans vånda – sveket av en som vandrade med honom, hånet inför orättfärdiga styresmän, plågan när hans kropp gisslades, törnekronan som pressades ner på huvudet av de grymma och obarmhärtiga soldaterna (se Johannes 18:12; Markus 15:16–20) och den tunga bjälken som tryckte på hans sargade kropp när han gick mot Golgata (se Johannes 19:16–17).

På korset återvände den fruktansvärda vånda som han kände i Getsemane. Jesus Kristus, Guds Son, bar ensam det gudomliga uppdraget från sin Fader att lägga ner sitt liv. Soldaterna och styresmännen kunde inte ta det ifrån honom. I vördnad och ödmjukhet böjde Jesus ner huvudet och sa: ”Det är fullbordat” (Johannes 19:30).

Frälsaren lever!

När hans gudomliga mission var slutförd skulle han nu bli den förste i mänsklighetens historia att uppstå från graven och bli odödlig.

Jesus Kristus krossade dödens eviga bojor och kedjor för alla som har levt eller kommer att leva på jorden. Han besegrade vår allomfattande fiende; döden var för alltid besegrad.

President Russell M. Nelson har sagt: ”Jesus Kristus tog på sig dina synder, din smärta, dina sorger och dina skröpligheter. Du behöver inte bära dem ensam! Han förlåter dig när du omvänder dig. Han välsignar dig med det du behöver. Han helar din sårade själ.”

Som en av hans ordinerade apostlar har jag upplevt andliga och personliga ögonblick som har gett mig ett fast och säkert vittnesbörd om att han lever. Må dessa ord denna påskhögtid mjukt förbli i våra sinnen och hjärtan: ”Herre, låt mig aldrig glömma att för mig du led och dog”, när vi gläds då vi sjunger ”Han som dog är nu uppstånden … Han i kärlek ren och sann död och ondska övervann.”