Mina egna upptäckter

Nyligen såg jag mina äldre syskon gå olika vägar. Min bror förberedde sig för att gå ut som missionär. Min syster, å andra sidan, drog sig undan kyrkan helt och hållet. Hennes beslut var förvirrande för mig, och ett tag visste jag inte hur jag skulle hantera det.

Jag insåg att min tro inte var något jag hade valt – det var något jag hade vuxit upp med. Jag behövde ta reda på vad jag verkligen trodde på själv. Trodde jag på evangeliet för att det var sant, eller för att det var allt jag hade fått lära mig? Och kunde jag vara en bra medlem i kyrkan även om jag hade frågor?

Jag vände mig till skrifterna med ny beslutsamhet. Jag började läsa med frågor i sinnet och sökte svar och insikter. Jag insåg att frågorna jag hade om min tro inte betydde att jag höll på att förlora tron. Snarare innebar de att jag kunde bygga en djupare, mer personlig grund.

Att bygga upp ett vittnesbörd är inte en engångshändelse – det är en livslång process av att ställa frågor, söka och få bekräftelse. Jag har känt Anden vittna för mig att evangeliet är sant, men jag har också upplevt tillfällen då jag känt mig långt borta från Gud. Tro är inte något statiskt – det är något vi måste ge näring åt dagligen genom bön, skriftstudier och tjänande.

Min uppväxt i kyrkan har gett mig en grund, men det är upp till mig att bygga på den. När vi fortsätter att vända oss till Herren stärker han vår tro och hjälper oss att navigera livets ovissheter.