Jag bar mitt vittnesbörd i en boxningsvideo

Jag valde att dela med mig av evangeliet i ett slutprojekt för min kurs i engelska i årskurs 12. Min lärare hade bett oss skriva och hålla ett övertygande tal om något som vi brinner för. Vi fick stor frihet i fråga om vad vi skulle tala om och hur vi skulle presentera det.

Jag valde att tala om hur vi kan övervinna alla motgångar genom Gud och genom Kristi försoningsoffer. Jag ville också blanda det med något annat jag älskar – boxning. Jag har alltid tyckt om att träna och boxas genom åren. Jag blir glad när jag blir bättre. Men ibland blir jag träffad och det gör ont. Jag ramlar och kan inte komma upp.

Jag bestämde mig för att filma en motivationsvideo där jag jämför livet med en boxningsmatch. Jag gjorde en röstinspelning för mitt tal. Jag talade om hur vi i livet ibland metaforiskt kommer att bli slagna i ansiktet, vi kommer att vara för trötta för att fortsätta, vi kommer att tvivla på vår förmåga och undra om det ens är värt att försöka. Jag vittnade om att vår Fader i himlen har en plan för oss alla – genom Kristus kan vi övervinna allt motstånd. Jag vet verkligen att utan Kristus är jag ingenting, men tack vare honom kan jag åstadkomma sådant som jag aldrig hade kunnat föreställa mig!

Jag arbetade verkligen hårt för att se till att filmningen, budskapet och framför allt mitt vittnesbörd verkligen förmedlade det jag kände i hjärtat.

Innan jag presenterade projektet för klassen var jag lite nervös. Tyvärr lär världen oss att många kristna värderingar är gammalmodiga och inte längre viktiga. Jag oroade mig för hur det skulle påverka mitt betyg eller vad mina jämnåriga skulle tycka. Men jag hade fått en bekräftelse på att det här var något riktigt bra! Det handlade inte bara om att få bra betyg – det handlade om att vittna om det jag visste var sant.

När jag visade videon för klassen kände jag återigen att det här var något som min himmelske Fader ville att jag skulle göra. När videon var slut började alla till min förvåning applådera. Folk gav mig lappar om vad de tyckte om mitt projekt. På många lappar stod det sådant som ”All ära till Gud” eller ”Gud är god”. Många av mina klasskamrater sa att de hade känt något riktigt speciellt när de tittade på min video.

När jag fick mitt betyg blev jag glad över att se att jag hade fått högsta betyg. Min lärare tackade mig för mitt vittnesbörd och för att jag tog mig tid att visa upp det på det sätt jag gjorde.

Jag vittnar om att vi lever i oroliga tider – världen kallar det goda ont och det onda gott. Men det finns ändå så mycket mer gott än ont! Jag vet att när vi modigt och oförskräckt berättar om vår tro och bär våra vittnesbörd blir vi inte bara välsignade, utan vi får också se hur andra runt omkring oss välsignas.