”Inomhuslägret”, Vännen, jan. 2025, s. 16–17.
Inomhuslägret
Varför besvarade inte vår himmelske Fader hennes böner?
En sann berättelse från USA.
”Min match är i morgon, eller hur?” frågade Lucy när mamma stoppade om henne i sängen.
Mamma nickade. ”Ja! I morgon kväll klockan 18.00.”
Lucy kunde knappt vänta. Hon hade sett fram emot sitt lags första softbollmatch i flera veckor. Och i år var deras tröjor rosa! Hon var så upprymd att det var svårt att somna.
Men morgonen därpå tittade Lucy ut genom fönstret och rynkade pannan. Trista grå moln hängde på himlen och det var vattenpölar överallt. Det hade regnat hela natten.
Hon knäböjde för att be sin morgonbön. ”Käre himmelske Fader, hjälp till så att vädret blir bra för min softbollmatch i kväll.”
Hela dagen i skolan tänkte Lucy på matchen. Hon föreställde sig själv i sin nya rosa tröja och hur hon sträckte sig upp för att fånga bollen och gjorde så att de vann. Men utomhus var det fortfarande regnigt och blött.
Lucy bad en snabb bön inom sig. Himmelske Fader, hjälp solen att komma fram snart så att vi kan spela i kväll.
När skolklockan ringde tog Lucy sin ryggsäck och sprang ut. Hon kunde se hur solen började titta fram bakom molnen!
Men när mamma kom för att hämta henne hade hon dåliga nyheter. ”Matchen i kväll är inställd”, sa hon. ”Jag är ledsen.”
Lucy tittade på himlen. ”Men solen är på väg fram. Det kanske slutar regna.”
”Jag vet”, sa mamma. ”Men softbollplanen översvämmades av allt vatten. Så även om det slutar regna är det för blött och lerigt för att spela. De kommer att lägga matchen vid ett annat tillfälle.”
Lucys ögon fylldes av varma tårar. Hon var så besviken! Hon ville verkligen spela i kväll. Varför besvarade inte vår himmelske Fader hennes böner?
Hemma kände Lucy sig lika grå och grinig som regnmolnen. Hon kände inte för att läsa sin favoritbok. Och fastän mamma lagade hennes favoritpasta till middag så smakade den inte lika gott.
Efter middagen kröp Lucys minsta syster Ellie upp i hennes knä. ”Leka med mig?” frågade hon.
Lucy suckade. ”Visst”, sa hon. Då fick hon en idé. ”Vi behöver något roligt att göra.”
Hon tog en sop och knöt fast en sjal längst ut på den så att det blev en flagga. Sedan samlade hon alla sina systrar. Hon höll upp flaggan och sa: ”Välkomna till inomhuslägret! Här kan du ha kul när det regnar och du inte kan leka utomhus.”
Hennes systrar hurrade.
”Först”, sa Lucy, ”sjunger vi vår lägersång”.
Flickorna fnissade när de hittade på en fånig sång och ord till den. Sedan marscherade de runt rummet med sin flagga och sjöng så högt de kunde.
”Nu behöver vi sätta upp tältet!” Lucy hjälpte sina systrar att samla filtar och kuddar så att de kunde göra ett tält. Det välte några gånger. Men när de hade fixat det kurade de ihop sig inne i tältet för att spela spel.
Snart var det dags att gå och lägga sig. ”Jag hoppas det regnar igen i morgon”, sa Lucys syster Liza. ”Jag vill leka inomhuslägret igen!”
”Tack för att du lekte med dina systrar”, sa mamma och kramade Lucy godnatt. ”Du skapade ditt eget solsken av en molnig situation. Jag är stolt över dig.”
Lucy kände sig glad när hon lade sig i sängen. Hennes böner besvarades inte på det sätt hon ville. Men hennes himmelske Fader hade ändå hjälpt henne hitta något roligt att göra med sin familj – och det var lika roligt som att ha på sig rosa på sin första softbollmatch.
Illustrationer: Apryl Stott