Måste jag vara fullkomlig?

Henry gick sakta in i primärrummet. Hans fötter kändes tunga när han kom till sin plats.

Hans lärare broder Rass log mot honom. ”Är ni redo att hålla tal om templet?” frågade han.

”Japp”, svarade Henry.

Varför sa jag det? tänkte Henry när han satte sig ner. Han kände sig inte redo. Inte alls.

De höll på att lära sig sången ”Jag längtar så till templet” i Primär. Hans klass hade blivit ombedd att hålla tal om att besöka templet.

Men Henry kände sig ledsen. Han ville besöka templet när han blev gammal nog, men kände att han gjorde för många misstag.

En efter en ställde sig Henrys vänner upp. De talade glatt och ivrigt om att få komma in i templet en dag. Henry kände sig sämre och sämre.

Sedan var det dags att sjunga. Henry sjöng med resten av Primär: ”Jag vill förbereda mig var dag, och alltid lyda Guds lag.”

Hur kan jag förbereda mig för att besöka templet när jag gör så många misstag? tänkte Henry. Han sjönk ihop i stolen.

När sången var slut lutade sig broder Rass mot honom. ”Hur är det med dig?” frågade han Henry.

Henry stirrade på sina händer. Sedan sa han tyst: ”Jag vill åka till templet, men jag är rädd att jag inte är värdig.” Han tog ett djupt andetag. ”Jag kommer inte alltid överens med min familj. Jag glömmer mina sysslor. Jag gör för många misstag. Måste jag verkligen vara fullkomlig?”

Broder Rass log vänligt. ”Att vara värdig att komma till templet betyder inte att man måste vara fullkomlig. Vi kan vara värdiga genom att lita på Jesus Kristus och uppriktigt försöka hålla buden. Alla gör misstag, men vi kan omvända oss och bli rena igen.”

Henry rätade lite på ryggen.

”Jag är säker på att vår himmelske Fader är stolt över att du försöker göra det rätta”, sa broder Rass.

Henry tänkte på några av de bra saker han hade gjort den veckan. Han hade lagat middag med mamma, hjälpt sin syster med hennes läxor och hälsat på en ny pojke i skolan.

Henry kände sig inte lika orolig längre. Han visste att den Helige Anden hjälpte honom att känna frid.

När det var Henrys tur att säga något log han och ställde sig upp. ”Jag vill fortsätta omvända mig och bli mer som Jesus Kristus så att jag en dag kan besöka templet”, sa han.

Henry kände sig glad när han satte sig ner. En dag skulle han få sluta heliga förbund med Gud inne i templet. Han ville göra sitt bästa för att förbereda sig!

Illustrationer: Gail Armstrong