Majas solskensvers

Maja satt på trappan till sitt hus och vilade hakan i händerna. Solen sken klart med varma strålar av ljus genom de höga träden. Det doftade av nya granskott.

Mami kom ut och satte sig bredvid Maja. ”Vad tänker du på?”

”De har bett mig läsa upp min favoritvers i skrifterna på Primär”, sa Maja. ”Men jag har ingen favorit. Och jag vet inte vilken jag ska välja.”

Mami nickade. ”Det är svårt att välja en favoritvers.” Hon såg mot träden och ställde sig upp. ”Jag har en idé.”

Mami gick in i huset igen. När hon kom tillbaka höll hon i skrifterna. ”Vi kan väl börja med en berättelse? Vilken är din favoritberättelse i skrifterna?”

Maja funderade på det. ”Jag tycker om den när Jesus besökte nephiterna.”

Mami bläddrade igenom sidorna i Mormons bok. ”Den berättelsen börjar i 3 Nephi.” Hon pekade på sidan. ”Vi kan turas om att läsa och välja ut verser vi tycker om.”

Maja nickade och lyssnade när mami läste. Hon läste om hur Jesus Kristus kallade sina lärjungar. Hon läste om fridsskapare och bön.

Sedan var det Majas tur. När hon hade läst en av verserna stannade hon upp. Det kändes som om solen sken så klart att den fyllde hennes hjärta.

Hon såg upp på mami. ”Den tycker jag om.”

”Jag också. Vad tycker du om med den?” frågade mami.

Maja ryckte på axlarna och ett leende spred sig i hennes ansikte. ”Den handlar om Jesus. Och den gör mig bara glad.”

Mami log tillbaka. ”Det är ett bra sätt att veta att man har hittat en favoritvers. Vill du berätta om den i Primär?”

Maja nickade ivrigt. ”Kan du hjälpa mig att lära mig den?”

”Självklart!” sa mami.

Mami och Maja övade på ett ord i taget. Medan de arbetade på det kvittrade fåglarna i träden, som om de också lärde sig.

Hela veckan övade Maja på sin nya favoritvers. På söndagsmorgonen var hon lite nervös. Hon övade på att läsa upp sitt skriftställe under den långa vägen till kyrkan.

Det fanns bara några få barn i Majas Primär. Men när Maja gick in i klassrummet kändes det som om fjärilar fladdrade runt i magen.

När det var Majas tur att läsa ställde hon sig upp och tog ett djupt andetag. ”Se, jag är lagen och ljuset”, läste hon. ”Vänd er till mig och håll ut intill änden, och ni ska få leva, för den som håller ut intill änden ska jag ge evigt liv.”

När Maja var klar satte hon sig ner och log. Hon gjorde det! De nervösa fjärilarna var borta och den varma soliga känslan var tillbaka. Hon visste att hennes favoritvers skulle ge henne den känslan varje gång hon behövde den.

Illustrationer: Chloe Dominique