Vänlighetens gåva

Mina kära bröder och systrar, det är en ära att få tala till er, var ni än är samlade, under denna julandakt med första presidentskapet. När vi begrundar Jesu Kristi mirakulösa födelse, hans jordiska verksamhet och hans härliga försoning och uppståndelse känner vi oss närmare honom. Vi känner hans godhet, majestät och kärlek. Jag har bett innerligt att mitt budskap i kväll, på något litet sätt, ska hjälpa var och en av er att känna hans bestående kärlek mer fullständigt under denna heliga julhögtid.

Julen är full av traditioner. Även om dessa traditioner varierar i omfattning och storlek beroende på familj, kultur och plats, för traditioner oss samman när vi tillsammans firar vår Frälsare Jesu Kristi födelse.

Jag minns en tradition när jag som ung far bakade bröd med mina två döttrar. När de kom hem från skolan stod jag redo i köket med ingredienserna till att baka fullkornsbröd. Flickorna blandade och knådade degen. När de sedan väntade på att degen skulle jäsa och gräddas, ristade jag bokstäver i en liten brödbräda av trä, utskuren i förväg, för att göra en julklapp. På varje bräda ristade jag in orden J’Aime et J’Espere, som är franska för ”jag älskar och jag hoppas”. När det nybakade brödet tagits ut ur ugnen gav vi limpan och brädan till en vän eller granne som stod inför en prövning gällande hälsa eller sorg.

När jag har reflekterat över den här traditionen har mina tankar vänts till brödbrädan i trä med de inristade orden ”Jag älskar och jag hoppas”. Som ett levande vittne om Jesus Kristus lovar jag att vi tack vare honom alltid kan känna hans kärlek och finna hopp i honom oavsett livets omständigheter, goda eller dåliga.

Genom Frälsarens villighet att ”[stiga] ner under allt” som krav för sin oändliga försoning, erbjöd Jesus Kristus den fullkomliga gåvan och uttrycket för kärlek och hopp. ”Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner.” Och genom att låta sin enfödde Son göra ett sådant offer gav vår kärleksfulle himmelske Fader oss det yttersta uttrycket för sin kärlek som sin gåva till resten av sina barn.

När vi tänker på de eviga gåvor som Fadern och Sonen gav oss kanske vi undrar hur våra egna gåvor som vi delar med oss av den här julen på ett lämpligt sätt kan återspegla vår hängivenhet och tacksamhet mot dem. Jag förkunnar ödmjukt att det kanske mest meningsfulla sättet att genomföra denna värdiga strävan är att ge enkla gåvor av vänlighet till dem vi älskar. När vi är vänliga och tjänar varandra så som Frälsaren skulle göra, om så bara på de enklaste sätt, kan vi bli en kanal för Guds nåd till att hjälpa dem vi kan påverka att känna Frälsarens kärlek och hopp − J’Aime et J’Espere!

När jag kontinuerligt har studerat Herren Jesu Kristi liv har jag förundrats över hans oförlikneliga exempel på vänlighet. Begrunda med mig ett ögonblick några berörande skildringar och välbekanta ord från skrifterna:

• ”När Jesus kom till det stället, såg han upp och sade till honom: ’Sackeus, skynda dig ner, för i dag måste jag gästa ditt hem.’”

• ”Då sade Jesus: ’Inte heller jag dömer dig. Gå, och synda nu inte mer!’”

• ”Men Jesus sade: ’Far, förlåt dem, för de vet inte vad de gör.’”

• ”Har ni några som är sjuka bland er? … För dem hit så ska jag bota dem, för jag hyser medlidande med er, mitt inre är fyllt av barmhärtighet.”

• ”Och han tog deras små barn ett efter ett och välsignade dem och bad till Fadern för dem.”

När vi alla följer Frälsarens exempel på vänlighet under den här speciella högtiden kan vi göra det på många sätt − tjänande, barmhärtighet, kärlek, medlidande och förlåtelse. President Howard W. Hunter definierade det så här: ”Klara upp gamla gräl den här julen. Sök upp en bortglömd vän. Slå misstankar ur hågen och ersätt dem med tillit. Skriv ett brev. Ge ett mjukt svar. Uppmuntra ungdomarna. Visa lojalitet i ord och handling. Håll ett löfte. Glöm gammalt groll. Förlåt en fiende. Be om ursäkt. Försök förstå. Fundera över vilka krav du ställer på andra. Tänk på någon annan först … Var mild. Skratta lite oftare. Uttryck din tacksamhet. Välkomna en främling. Gläd ett barn. Njut av jordens skönhet och storslagenhet. Uttryck din kärlek om och om igen.”

Jag vet att Anden kan leda var och en av oss på många enkla sätt att ge kärlek, tro och glädje till andra under denna glädjens högtid.

Vid jul samlades jag som ung pojke med min familj kring vårt Winkler-piano, som nu är över hundra år gammalt. Mina föräldrar hade upplevt fattigdom och var därför sparsamma. Julklapparna vi fick var anspråkslösa. Men min mor hade en fyllig sopranröst. Hon spelade på pianot och ledde oss i att sjunga välbekanta julsånger och heliga psalmer.

Jag vet inte om hon insåg att hon bjöd in oss att ta del av en bestående gåva. Men redan som ung pojke kände jag en obeskrivlig glädje när jag sjöng de sångerna. Musiken fyllde vårt lilla hem med en känsla av frid. Jag kände inte bara kärleken från mor och far och två bröder, utan också från min himmelske Fader och Frälsaren Jesus Kristus.

Mina kära bröder och systrar, den här julen väntar möjligheter för oss alla att räcka ut en hand och visa vänlighet med kristuslik kärlek och medkänsla och att göra skillnad. Jag lovar att när vi ber och öppnar våra hjärtan och sinnen för den Helige Andens viskningar, leder Herren oss till att hitta någon som han älskar fullkomligt, som behöver vår vänlighet under den här högtiden. Den vänlighet vi erbjuder kanske är enkel och inte verkar märkvärdig på något sätt, men den kan ha − och kommer många gånger att ha − en bestående inverkan.

Låt mig avsluta med orden i en av mina favoritpsalmer i Primär:

När vi nu går in i den här underbara juletiden vittnar jag för er att Jesus Kristus är kärlek och hopp –J’Aime et J’Espere. Vi kan också samarbeta med honom och dela hans kärlek och hopp med andra genom osjälviska vänliga handlingar.

Jag vittnar om dessa saker i Jesu Kristi heliga namn, amen.