Jag kommer hem till jul

För många år sedan − ja verkligen många år sedan − var jag en ung far som ville hjälpa min underbara hustru att förbereda sig för vår förstfödde, en son. Jag var nervös på gränsen till galenskap. Pat sa en gång att när tecknen på förlossningen äntligen började, tog jag kudden jag hade sovit på och gick mot dörren, och lämnade kvar henne utan några tankar på skjortan eller byxorna som jag skulle ha bytt ut min pyjamas mot.

Det kan ha varit hennes magnetiska personlighet som hindrade mig från att komma fram till dörren. Vem vet? Kanske var det så att hennes kärleksfulla trygghet höll det lilla barnet varmt och bekvämt i sitt lilla hem i flera timmar till.

Julen är i alla fall den dag på året då vi helst skulle vilja vara hemma. En av julens mest populära julsånger är ”I’ll Be Home for Christmas” [Jag kommer hem till jul]. Och om vi inte kan vara där får vi en liten klump i halsen även om vi har vuxit ifrån vår barndoms leksaker och glitter.

Men just nu finns det nästan 85 000 missionärer som verkar någonstans i världen, vanligtvis inte särskilt nära hemmet.

De flesta studenter som bor hemifrån ordnar så att de kan komma hem till jul, men alla gör det inte och har kanske inte råd med resan.

Det är så många tragiska krig runt om i världen att det är svårt att uppskatta hur många militärer som kommer att vara borta den här julen. Men de kommer att uppgå till hundratusentals.

Jesus, Maria och Josef visste hur det var att vara ensamma den här speciella natten. Två årtusenden senare sjunger vi fortfarande: ”Uti stallet låg hans vagga, krubban var hans enkla bädd. Bland de fattiga och enkla skulle Frälsaren bli sedd.”

Bara några få år senare skulle barnet vara utan sällskap igen, och Frälsaren skulle förklara att han ”ensam trampat vinpressen och … ingen var med mig” och han fruktade i djupet av sitt lidande att han hade övergivits helt, till och med av sin Fader i himlen. Men kunskapen om detta kom senare och förvandlade julnatten till en natt av glädje och löften, en natt av änglar och stjärnor och frälsning, en natt för att vara med nära och kära om vi kan.

Den här julen vill jag inbjuda er att vara, om än kortvarigt, en familj för någon som annars är ensam. Ensamhet är en fruktansvärt smärtsam känsla. Jag vet att många har varit ensammare än jag, men de senaste tre jularna har varit smärtsamma för mig utan sällskap av den perfekta mamman som jag talade om tidigare.

Det har emellertid hänt något återlösande med mig under den här perioden. Det har varit en tid för mer eftertanke, för mer ödmjukhet och för att visa mer uppskattning. Kanske kan vi den här julen vara till välsignelse för någon som fortfarande tillfälligt är ensam på ett sätt som får dem att känna för ett ögonblick eller under en måltid eller en eftermiddag att de har kunnat ta sig hem till jul.

Av de många gånger jag har varit hemifrån under julen tror jag, liksom president Farnes, att den första var den ibland ensamma men alltid högst givande tiden som heltidsmissionär.

Här är en sådan eftertänksam och ömsint hälsning från en annan missionär, som uttrycker en väldigt mogen längtan. Det är brevet vi alla önskar att vi hade skrivit mer än en gång.

”Kära pappa. Det här är första gången i hela mitt liv som jag inte har varit hemma över julen. Jag sitter framför brasan på ett pensionat … och ser lågorna klättra upp i skorstenen bärande på minnen från andra juldagar. Där är morgonen när vi iklädda pyjamas skyndade nerför trappan. Och sedan med iver sprang tillbaka uppför trappan … för att visa er alla våra gåvor bestående av äpplen och apelsiner och hembakade kakor. Du och mamma verkade väldigt trötta av någon anledning, men ni lekte med oss och pussade oss innan ni skickade tillbaka oss i säng innan det hunnit bli ljust. Under dagen drog du oss upp och ner för gatan på den nya släden [som vi inte hade upptäckt tidigare], och vi visste att du var den största och starkaste mannen i hela världen … I går kväll saknade jag spänningen i att se jultomten [komma. Han kom inte i morse heller.] Jag saknar dig, pappa. Men med detta nya avstånd mellan oss, börjar jag se julens sanna anda i ditt liv … Gud välsigne dig, pappa, och må du alltid förbli lika underbar för mig. Kram, Gordon." Vår egen Gordon Bitner Hinckley.

God jul från vår Fader i himlen som aldrig ger upp eller sviker, och från hans enfödde Son, hans bebis − barnet och vår Bror − som växte upp och bar våra sjukdomar, tog på sig våra smärtor och blev slagen för våra synder. Vi tackar vår Fader i himlen för den utlovade Messias, julens allra största gåva. I hans namn, ja, Jesu Kristi namn, amen.