Fira Jul
Första presidentskapets julandakt 2024
Söndagen den 8 december 2024
Mina kära bröder och systrar, vi har rikligen välsignats av de underbara budskap vi har hört från syster Runia, äldste Palmer och äldste Cook. Det är ett privilegium att få undervisa om några av de saker som de redan har förklarat.
Julen är en underbar högtid på året. När vi firar minnet av vår Frälsares födelse blir vi mer lyhörda för det som är viktigast i livet. Julen gör oss mer medvetna och tacksamma för de offer som har gjorts för oss.
I.
Julen påminner oss om att tänka på varandra. Vi uppskattar vår familj mer. Vi förnyar kontakten med gamla vänner. Vi höjer oss över barriärer som skiljer oss åt under andra tider på året. Främlingar hälsar på varandra utan att det känns obekvämt. Vänlighet och omtanke återvänder. Julens anda tar fram det bästa i oss.
Julens värme och ljus är Kristi ljus. Som vi läser i nutida skrifter är Frälsaren ”det sanna ljuset som upplyser var och en som kommer till världen”. Alla som firar Kristi födelse – alla som har det vi kallar ”julens anda” – har en del av det ljuset.
Över en miljard människor firar Jesu Kristi födelse den här julen. Hela världen borde göra det. Även sekulärt sett är Jesus av Nasaret den viktigaste person som någonsin levt. Han har varit det främsta föremålet för profeter och poeter i över 6 000 år. Han är föremålet för världens mest storslagna musik och konst. Han är den störste lärare som någonsin levt. Viktigast av allt: han är den Evige Faderns enfödde Son. Han är den Gud för vilken varje knä ska böjas och varje tunga bekänna att han är vår Skapare och Återlösare, denna världens Frälsare och Gud.
”Frid på jorden, åt människor hans välbehag” är julens budskap. Det är det ledande temat för de poeter och musiker som har gett oss julens underbara musik. Vi älskar de julsånger som återklingar det här temat.
Långt härifrån i Judeens land
herdarna hörde vid öknens rand:
Ära ske Gud, ära ske Gud,
ära ske Gud uti höjden!
Frid på jorden, gott behag,
Sådana ord, som sjungs oräkneliga gånger på våra julaktiviteter, påminner oss om att julens firande och sånger inte innehåller något nytt. Budskapet är gammalt och välbekant. Adam fick det predikat för sig. Israels barn fick det predikat för sig. Fader Lehis avkomlingar fick det predikat för sig. Om och om igen har profeter förkunnat de viktigaste sanningarna i Jesu Kristi försoning. Om och om igen har de förkunnat hans befallning att vi ska älska och tjäna honom, och älska och tjäna varandra. Och han tillade: ”Om ni älskar mig håller ni fast vid mina bud.” Dessa förkunnelser, som upprepats i alla tidevarv, är det viktigaste budskapet i hela evigheten. De är för oss, till vår nytta och glädje.
Det allra viktigaste i livet vill vi ska upprepas. Vi tröttnar aldrig på att höra vår Frälsares heliga namn. Vi tröttnar aldrig på våra närståendes sällskap. Vi tröttnar aldrig på att höra ”Jag älskar dig”.
Så det är därför julens upprepade budskap inte är ett budskap att revidera utan ett budskap att förnya i våra liv.
II.
Ända sedan vår barndom har vi var och en vetat att julen är en tid då gåvor ges bland släkt och vänner. Det är en tid av speciell vänlighet mot dem vi älskar. Men julens givmilda anda bör sträcka sig bortom vår egen familj och vänkrets. I dag får många av våra ungdomar minnesvärda upplevelser av att som kvorum och klasser och andra grupper i kyrkan besöka och ge gåvor till dem som behöver bli ihågkomna under julen, på sjukhus och vårdhem, de som inte tar sig hemifrån och många andra. Oräkneliga julaftnar har goda män och kvinnor som fått kännedom om fattiga bedrövade föräldrars belägenhet, ryckt in med leksaker och godsaker så att storögda, tillitsfulla barn ska kunna känna glädjen av att bli ihågkommen på juldagsmorgonen. Tusentals fantastiska män och kvinnor förenar sina insatser i julens välgörenhetsarbete för att mätta hungriga, klä de vars kläder är utslitna, ge husrum åt hemlösa, besöka sjuka och bortglömda och skänka glädje åt barn. Må Gud välsigna dessa hjälpande händer! Vi bör alla stötta dem. De som tjänar i kärlek och osjälviskhet är Fridsfurstens sanna tjänare.
III.
Vad innebär ”frid på jorden, åt människor hans välbehag”? ”Älska … din nästa som dig själv”, lärde Frälsaren först. Han lärde till och med att vi ska ”älska [våra] fiender, välsigna dem som förbannar [oss], göra gott mot dem som hatar [oss] och be för dem som illvilligt utnyttjar [oss] och förföljer [oss]”.
I vår strävan mot det mål som uttrycks i dessa lärdomar bör julen vara en tid för förlåtelse, en tid att läka gamla sår och återupprätta relationer som spårat ur.
”Därför säger jag er att ni bör förlåta varandra, för den som inte förlåter sin broder hans överträdelser är fördömd inför Herren, för den större synden vilar på honom.
Jag, Herren, förlåter den jag vill förlåta, men av er krävs det att ni förlåter alla människor.”
Julen är således en tid att sträcka sig bortom de vanliga banden av kärlek och vänskap. ”Frid på jorden, åt människor hans välbehag” är inte endast ett budskap för dem som vi redan känner kärlek och tillgivenhet för, såsom medmänniskor i vår kyrka eller i vårt land, invånare i vår hemstad eller vårt grannskap, eller människor som delar vår kultur. Den himmelska hären förkunnade välbehag för alla människor – till ytligt bekanta, främlingar och till och med fiender. Julen är en tid att minnas att vi alla är barn till en Fader i himlen som gav oss sin enfödde Son så att alla skulle kunna återlösas från döden. Vår Fader i himlen erbjuder också frälsningens och upphöjelsens välsignelser till hela människosläktet på samma villkor: tro på Herren Jesus Kristus, omvändelse, dop och lydnad till evangeliets lagar och förordningar.
IV.
Julens anda uppmuntrar oss att använda den här högtiden till att kliva över barriärer och främja förståelse och kärlek för människor av alla raser, trosuppfattningar och nationella ursprung. Vare sig sista dagars heliga är i majoritet, som vi är här i Utah, eller i minoritet, som vi är överallt annars, bör vi räcka ut en hand till alla Guds söner och döttrar. Vi bör räcka ut en uppriktig hand av samhörighet till alla människor, de vi delar vår tro med och de vi inte delar vår tro med. Vi bör lyda den befallning som Gud bad profeten Mose ge till Israels barn:
”När en främling bor hos er i ert land, ska ni inte förtrycka honom. Främlingen som bor ibland er ska räknas som infödd hos er. Du ska älska honom som dig själv.”
Vi bör lära våra barn att vara vänliga och hänsynsfulla mot alla. Jag blir ledsen varje gång jag hör om sorgsna föräldrar i vår närhet som inte är medlemmar i kyrkan och har en son eller dotter som har blivit utestängd eller utfryst av barn eller ungdomar i kyrkan. Jag hoppas att sådant är ovanligt och sker alltmer sällan. Vi bör vara de vänligaste och mest omtänksamma av alla människor överallt.
Vi bör förstås avstå från samröre med människor som äventyrar vår livsstil eller urvattnar vår tro och tillbedjan. Men för den sakens skull har vi ingen ursäkt för att inte bry oss om andra. Inte heller bör vi avskärma oss från de sociala sammanhang som innefattar förenade insatser i det bredare perspektivet av gemensamma intressen som inkluderar alla människor.
Den anda i vilken vi bör ta emot budskapet av ”frid på jorden, åt människor hans välbehag” är andan av att ge av sig själv för att tjäna andra. Precis som julen firar hans födelse som gav sitt liv för oss alla, bör vi var och en se julen som ett tillfälle att förbättra vårt sätt att ge till våra medmänniskor.
När vi gör det – när julens anda av givmildhet genomsyrar våra tankar och våra handlingar – ger vi var och en ett eget bidrag till det eviga målet ”frid på jorden, åt människor hans välbehag”. Det är dags för oss alla att göra det, för varje dag är en dag närmare Herrens ankomst. Som president Russell M. Nelson lärde den senaste oktoberkonferensen: ”Det bästa ligger framför oss eftersom Herren påskyndar sitt verk. Det bästa ligger framför oss när vi helt och hållet vänder våra hjärtan och liv till Jesus Kristus.”
Nu citerar jag ur ”Den levande Kristus: Apostlarnas vittnesbörd”. Där står det:
”När vi nu firar att Jesus Kristus föddes för två tusen år sedan, ger vi vårt vittnesbörd om hans oförlikneliga levnad och om den oändliga kraften i hans stora försoningsoffer. Ingen annan har haft ett så djupgående inflytande på alla som har levt och som kommer att leva på jorden.”
Den fortsätter: ”Vi vittnar högtidligen om att hans liv, som är det centrala i hela mänsklighetens historia, varken började i Betlehem eller slutade på Golgata. Han var Faderns förstfödde, den enfödde Sonen i köttet, världens Återlösare …
Vi förkunnar med allvarliga ord att hans prästadöme och hans kyrka har återställts på jorden – ’uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus’.”
Den fortsätter: ”Vi vittnar om att han [någon gång] ska återvända till jorden. ’Herrens härlighet ska uppenbaras, alla människor ska se det tillsammans.’ ”Han ska regera som kungarnas Kung och som herrarnas Herre, och varje knä ska böjas och varje tunga ska prisa och dyrka honom …
Vi bär, i egenskap av hans vederbörligen ordinerade apostlar, vittnesbörd om att Jesus är den levande Kristus, Guds odödlige Son. Han är den store Kungen, Immanuel, som i dag står vid sin Faders högra sida.” Jag citerar åter: ”Han är världens ljus, liv och hopp. Hans väg är den stig som leder till lycka i detta liv och evigt liv i den kommande världen. Gud vare tack för den oförlikneliga gåvan – hans gudomlige Son.”
I Jesu Kristi namn, amen.