Vara beredd att möta Frälsaren

När vi nu närmar oss julen har mina tankar gått till dem som kanske befinner sig långt hemifrån, bland andra det mycket stora antalet missionärer i tjänst just nu.

Min första jul hemifrån var som missionär i England i december 1960. Jag verkade i Swindon.

Vi hade öppnat Swindon för missionsarbete cirka 90 dagar tidigare. Vi hyrde en sal för söndagens möten. Vi hade välsignats med några få nyomvända – början på en gren.

På julaftonen bestämde min kamrat äldste Noel Luke och jag oss för att göra hembesök hos människor i området där vi verkade för att lämna ett kort julbudskap och en välsignelse. Det var en vacker kväll och genom molnen i skyn strålade månskenet klart och skapade en himmelsk känsla. Plötsligt insåg vi att alla i grannskapet såg på en tv-kanal som visade en älskad komiker och sångare, Harry Secombe. Han sjöng den omtyckta sången ”Bless This House”. Finstämt framförde han de heliga orden, som jag citerar:

Välsigna dem som bor i detta hem.

Rena dem från synd och bevara dem.

Välsigna oss alla så att vi må

i din närhet, o Herre, dväljas få.

Hans framförande fick våra ögon att tåras. Sången, som ljöd från nästan varje hem, uppsteg mot skyn och studsade tillbaka på molnen. Äldste Luke och jag fick en överväldigande känsla av att vi verkligen var sändebud från vår Herre och Frälsare Jesus Kristus som försökte tjäna och välsigna vår himmelske Faders barn.

Som missionär kom jag till insikt om att när vi lever här på jorden befinner vi oss alla långt ifrån vårt himmelska hem. Vårt sätt att uppleva det hemmets trygga vrå är att tjäna vår Frälsare.

Under senare år har kyrkan uppmuntrat oss att betona det ljus som Frälsaren bereder åt hela världen, inte minst under julens högtid. Kyrkan har en storartad satsning – Ett ljus för världen – för att vända allas tankar mot Frälsaren. Den åtföljs av en insats för att ge till behövande och bereda kristuslikt tjänande.

Förra året inledde kyrkan satsningen Ett ljus för världen med hjälp av de enorma digitala reklamskärmarna som omger Times Square i New York City.

Mary och jag var där när den rörande skildringen av Frälsarens födelse visades på de enorma digitala skärmarna. Det var en djupt andlig upplevelse. I år har konceptet från Times Square upprepats i många städer i världen.

Under vårt besök i New York för eventet Ett ljus för världen lade jag märke till satsningarna på iögonfallande skyltningar i varuhusfönstren.

Jag minns ett söndagsnummer av New York Times med en helsidesartikel med rubriken ”Julskyltningen återvänder. Det gör även kunderna.” Artikeln beskrev en tradition av praktfulla dekorationer i varuhusens skyltfönster på Femte avenyn i New York City. Vad jag förstod av artikeln och mitt besök där nyligen, visade inga av de här fönstren upp julens budskap eller Jesusbarnet.

När jag läste artikeln mindes jag min barndom då Jesusbarnet visades upp i varuhusens skyltfönster i Salt Lake City. Jag mindes också att det berättats om ett köpcenter i mellanvästern på den tiden som ville betona julens budskap för att både skapa julkänsla och dra till sig kunder. De satte upp en stor banderoll med texten: ”Om Kristus kom i kväll, vilka skulle han då komma till?” Flera scener visades upp i skyltfönstren under banderollen. Om jag minns scenerna rätt:

• En av dem visade en äldre sängliggande kvinna som fick hjälp av en sköterska. Hon såg mycket sjuk ut.

• En annan visade en ung mor med ett nyfött barn. Hennes ansikte utstrålade glädje.

• En tredje scen visade en familj med gråtande barn. Det var tydligt att de inte hade tillräckligt att äta och att julklapparna skulle bli få, om de ens skulle få några.

• En fjärde scen visade en uppenbart förmögen familj med massor av julklappar att öppna.

• Den femte scenen visade en fin men oansenlig familj med många barn som sjöng glatt tillsammans.

När jag begrundar de fem skyltningarna och banderollen ”Om Kristus kom i kväll, vilka skulle han då komma till?”, kom två tankar till mig.

För det första vet vi att vi inte känner till dagen eller timmen för Frälsarens andra ankomst.

För det andra: när Jesus Kristus kommer, som president Russell M. Nelson sa på den senaste generalkonferensen, ”återvänder [han] till jorden som tusenårsrikets Messias”. President Nelson manar oss att som en förberedelse ”på nytt helga [våra] liv åt Jesus Kristus”. Med tanke på det hade en lämpligare text på banderollen varit: ”Om Kristus kom i kväll, vilka skulle då vara beredda att ta emot honom?”

När jag har tänkt på scenerna i fönstren inser jag att allt de säger oss handlar om människors fysiska eller ekonomiska tillstånd, men inte om deras andliga tillstånd. Fönsterskyltningarna framställde personer som var gamla och sjuka såväl som friska och nyfödda. Där fanns också rika och fattiga. Men ålder, hälsa och ekonomisk ställning säger ingenting om vad som verkligen är viktigt, vilket är deras andliga tillstånd.

I Läran och förbunden läser vi om villkoren för dop in i Kristi kyrka. Villkoren är främst att vi ödmjukar oss ”med förkrossat hjärta och botfärdig ande”, omvänder oss och vill ”tjäna [Jesus Kristus] intill änden”. Målet är att bli ”en hängiven Jesu Kristi lärjunge” och gå framåt längs förbundsstigen som förbereder oss för välsignelserna av hans försoning.

Kristus är föredömet i allt. Frälsaren förkunnade: ”Se, jag är ljuset. Jag har gett er ett föredöme.” När vi ser på våra andars tillstånd gör vi klokt i att se till hans fullkomliga föredöme. Frälsaren visade oss hur vi finner lycka, mening och glädje i det här livet och i evigheten. Lycka och glädje är utmärkande för julens anda.

I Johannes 19:5 läser vi att Pilatus förde fram Jesus inför dem som ville se honom korsfästas. Han var ”klädd i törnekronan och purpurmanteln, och Pilatus sade till dem: ’Se människan!’”

Låt oss i denna juletid ta lite tid till att se människan, som är Kristus, och de gåvor han skänkt.

För det första: låt oss betänka hans förunderliga födelse.

Vi vet att detta dyrbara spädbarn som vi firar under denna julens högtid var Faderns enfödde Son. Han ärvde makten till evigt liv av sin Fader – makten att leva. Och av sin jordiska mor ärvde han makten att dö. Han utvaldes från begynnelsen till sitt heliga uppdrag.

I Matteus 1:23 står det: ”Se, jungfrun ska bli havande och föda en son, och man ska ge honom namnet Immanuel. Det betyder: Gud med oss.”

För det andra: begrunda hans fullkomliga och syndfria liv och hans föredöme. Fastän han led smärta, bedrövelser och frestelser av alla slag, genomförde han framgångsrikt sitt uppdrag. Han är vårt föredöme och har visat oss den väg vi ska följa. Han ägnade sitt liv åt de fattiga, de nödställda, de sjuka och de lidande, och åt att framgångsrikt genomföra den eviga plan för vilken endast han var meriterad.

För det tredje: begrunda hans död, uppståndelse och försoning.

Med avseende på försoningen står det så fint och enkelt i Predika mitt evangelium: ”Frälsarens försoning innefattade hans lidande i Getsemane, hans lidande och död på korset och hans uppståndelse. Han led långt mer än någon av oss kan förstå – så mycket att han blödde från varje por.”

I Läran och förbunden 76:41 läser vi ”att han, ja, Jesus, kom till världen för att korsfästas för världen, och för att bära världens synder, och för att heliggöra världen och för att rena den från all orättfärdighet”.

Jesu Kristi försoning är den största händelsen och gåvan någonsin i människans historia. Alla har vi syndat, och det är endast genom Jesu Kristi försoning som vi kan erhålla nåd och få leva hos Gud.

För det fjärde: förbered er för hans andra ankomst.

I Gamla testamentet lärde Job att ”han till sist ska träda fram över stoftet”. Som president Russell M. Nelson så vackert har lärt ska ”[Kristus] regera från både det gamla Jerusalem och det nya Jerusalem”. Nu är tiden att förbereda sig för den här händelsen. I skrifterna står det: ”Bered er för Herrens stora dag.”

Min avslutande uppmaning är: älska och tjäna Herren. När vi begrundar vårt andliga tillstånd och vår förberedelse för att ta emot Frälsaren bör vi först ”älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd”. Och sedan ”älska din nästa som dig själv”.

Vår kärlek till Gud och våra medmänniskor är det som ytterst visar på tillståndet för vår ande. Om vi älskar Gud håller vi hans bud. Och om vi älskar våra medmänniskor tjänar vi dem och är i princip Frälsarens händer.

I Läran och förbunden använde Frälsaren dessa ord: ”Ja, jag ska öppna folkets hjärtan, och … jag ska upprätta en församling genom din hand.”

Vårt främsta sätt att visa Frälsaren vår tacksamhet under julens högtid är att vara hans tjänare – att rentav vara hans händer här på jorden.

I dessa härliga tider, när vi firar vår Herre och Frälsare Jesu Kristi födelse, vittnar jag för er om att han lever. Han är vårt föredöme, vår förespråkare hos Fadern, och han åstadkom allt nödvändigt för att vi ska kunna återvända till Faderns och Sonens närhet. Vi gör klokt i att följa Jesus Kristus och ta emot de gåvor han har berett åt oss.

Må ni ha en underbar jul med fokus på Jesus Kristus.

I Jesu Kristi namn, amen.