Ovärderliga gåvor

I kväll talar jag också med glädje och förundran om julens heliga betydelse. Ingen av världshistoriens händelser har haft större inverkan än Jesus från Nasarets födelse och mission för över tvåtusen år sedan. Överallt i dagens värld räknas tiden från denna mirakulösa händelse.

Vår Herres födelse firas på många olika sätt runt om i världen, men det finns en jultradition som verkar vara universell.

Den här traditionen började troligtvis med Matteus berättelse om vise män från Östern som kom för att dyrka Jesus. När de kom hade de med sig dyrbara gåvor. I dag är traditionen att ge gåvor en ständigt växande del av julfirandet.

Mitt första minne av en julklapp var ett fantastiskt leksaksgevär som avfyrade en kork på ett snöre, och en mekanisk uppdragbar anka. Det här var fullständig lycka för en fyraåring. Ankan vaggade runt i en cirkel på golvet och hade egentligen ingen chans när jag förtjust riktade min korkbössa mot honom på 15 centimeters avstånd. Men leksaken gick snart sönder och som det är med alla materiella saker så var glädjen den gav mig tillfällig och snart bortglömd.

I kväll vill jag föreslå tre gåvor som vi var och en kan ge den här julen och under hela vårt liv, som inte ger tillfällig glädje utan i stället medför sann och varaktig glädje.

Den första är vittnesbördets gåva. Den gåvan är så personlig och när den ges fritt, utan svek, blottlägger den våra allra innersta känslor. Mer dyrbart än guld, rökelse eller myrra är ett oförfalskat vittnesbörd om Jesus Kristus som vår personlige Frälsare och Återlösare mittpunkten i allt vårt julfirande.

När våra sex barn var små bestämde Jacqui och jag oss en kväll för att vi i stället för att ha en lektion den hemaftonen bara bära våra vittnesbörd för varandra. Efter att jag hade burit mitt vittnesbörd sa vår fina dotter Chelsea, som troligen var 16 år då, med stora ögon: ”Pappa, jag har aldrig hört ditt vittnesbörd förut.” Jag blev en smula chockad och förbluffades av hennes ord. Ni förstår, just då var jag stavspresident och jag visste att Chelsea hade hört mig bära mitt vittnesbörd otaliga gånger i många kyrkliga sammanhang och hemma. Men i det ögonblicket både hörde och kände hon mitt vittnesbörd som om det var allra första gången. Hon lärde mig något jag aldrig har glömt: vittnesbördets gåva är dyrbar och det finns kraft i att dela med sig av den ofta.

Den andra är förlåtelsens gåva. Alla har vi väl någon gång sårats av andras ovänliga ord eller handlingar. Och ärligt talat har vi också sårat andra. Jesus Kristus lär oss att ”jag, Herren, förlåter den jag vill förlåta, men av er krävs det att ni förlåter alla människor”. Sedan går han ett steg längre och säger att när vi inte förlåter andra för deras överträdelser mot oss, så vilar den större synden på oss.

När vi frikostigt och uppriktigt förlåter andra befrias vi från bitterhetens, fördömelsens eller hämndens gift.

Jag har en god vän i Sydafrika som heter Sandile Makasi. Med hans tillåtelse återger jag hans mycket personliga berättelse om förlåtelse. När Sandile var strax under två år blev hans far, endast 28 år gammal, torterad till döds av polisen under den brutala apartheidregimen. Sandile fick senare höra en målande beskrivning av det förfärliga mordet på hans far. Jag citerar nu honom:

”Under mina tidiga barndomsår kände jag bitterhet och hat på grund av det de gjorde mot min far. Hur kunde de ta honom ifrån oss? Jag berövades en far och mentor, och min mor berövades en kärleksfull och omtänksam livskamrat.

När jag fick höra hur brutalt han torterats fylldes mitt hjärta och sinne av oerhörd ilska, hat och fientlighet gentemot poliserna och vita människor.

Jag fortsatte att hysa dessa känslor tills jag fann Jesu Kristi återställda evangelium. Evangeliet hjälpte mig förstå att jag måste förlåta poliserna för deras brott och att min glädje och andliga utveckling var beroende av det.

Det här var lättare sagt än gjort, men jag fortsatte i intensiv bön, och med tiden hjälpte Herren mig att förlåta mina fiender … I stället för smärta kände jag tröst; i stället för fientlighet och hat kände jag kärlek; i stället för mörker i mitt hjärta och sinne fick jag ljus och frid.”

Tack, Sandile för ditt föredöme i att ge förlåtelsens gåva.

Den tredje är den kristliga kärlekens gåva. Av alla andliga gåvor finns ingen mer storslagen än Kristi rena kärlek. Jesus uttryckte öppet sin kärlek till andra och han lärde oss att älska varandra.

När vi följer Frälsarens exempel genom att uttrycka vår kärlek till andra i ord och handling, så kan de sedan uppleva Guds kärlek genom oss.

För några år sedan träffade jag en 23-årig ung man som bodde i Washington och som var ett stort exempel på detta. Missionärerna hade undervisat honom i tre månader och han hade upplevt en häpnadsväckande förändring i sin självuppfattning och sin livsstil. En kväll pratade han i telefon med missionärerna och när de avslutade samtalet sa de: ”Vi älskar dig, Michael.” Han lade ner mobilen och tänkte: Wow. Det där är jag inte van vid. Jag skulle kunna säga så till andra. Han bestämde sig för att uppbåda modet att säga till sin mamma att han älskade henne. Hon bodde några timmar därifrån i en annan del av staten. När han ringde henne och sa ”jag älskar dig mamma” var hennes omedelbara reaktion ”vad är det som är fel? Har du varit hos läkaren och fått dåliga nyheter? Ska du in i fängelse igen?” Så han berättade för henne hur han hade hittat evangeliet och hur det hade förändrat honom, och att han nu hade slutat röka och använda droger, och att han planerade att döpa sig.

Jag tycker att det här är en förträfflig beskrivning av vad som händer när människor känner Guds kärlek genom andra. Det får hjärtan att mjukna och skapar sedan en önskan att dela med sig av denna kärlekens gåva till andra.

I kväll började vi med att prata om dyrbara gåvor genom att nämna guld, rökelse och myrra. Jag kollade upp det: man kan faktiskt köpa de gåvorna på Amazon. Men vi hittar aldrig de andra gåvorna som vi har pratat om i någon butik. De är gåvor som inte har ett pris och ändå medför de varaktig och sann glädje till både mottagaren och givaren.

Så när ni funderar över vilka gåvor ni kan ge i jul, överväg följande:

1. Bär ditt vittnesbörd för familjen och dem du älskar. När du delar med dig av den här dyrbara gåvan stärks ditt eget vittnesbörd.

2. Förlåt någon som du känner har handlat orätt mot dig eller sårat dig. När du ger den här gåvan får också du känna frid och läkedom.

3. Hjälp andra att känna Guds kärlek genom dig. Om det är lämpligt kan du tala om för dem att du älskar dem. När du ser andra så som Gud ser dem, växer din kärlek för dem och du får också känna Guds kärlek i ditt liv.

Som avslutning önskar jag er alla en juletid fylld av stor glädje. Jag bär mitt vittnesbörd om Jesus från Nasaret. Han lever. Han är vår Frälsare, vår Återlösare. Han är vår Förespråkare och vän. Jag dyrkar honom. Jag älskar honom. Tack vare hans gåva till var och en av oss, vilken köptes till ett ofattbart pris, kan vi beviljas den allra största gåvan – ja, evigt liv i vår kärleksfulle himmelske Faders närhet.

I Jesu Kristi namn, amen.