Från UV: Aktuellt
Jag var fångad i min situation. Gud beredde en väg framåt
När min bror och jag ärvde våra föräldrars skulder visste vi inte hur vi någonsin skulle kunna skapa en bättre framtid.
Efter mammas oväntade bortgång sörjde min bror och jag inte bara – vi drabbades också av en ekonomisk kris.
Vår pappa hade dött flera år tidigare, och medan vår mamma uppfostrade oss hade hon ofta lånat ut pengar till andra när de hade det svårt. Tyvärr resulterade hennes generositet i att hon inte hade nog med pengar för att betala sina egna skulder, och min bror och jag fick ansvaret att betala av hennes lån.
Vi höll fortfarande på att avsluta våra studier och hade inte börjat arbeta, så vi var angelägna om att betala av skulden och samtidigt täcka våra månatliga utgifter.
Vi visste inte vad vi skulle göra, så vi vände oss till vår himmelske Fader för att få hjälp.
Vi fann vägen framåt
Efter många böner kände min bror och jag oss inspirerade att be om ekonomiska råd från vänner som var bra på budgetering. Vi hade funderat på att sälja vårt hus eftersom vi inte hade tillräckligt med pengar för att betala för det och våra lån varje månad. Men med deras hjälp bestämde vi oss för att sälja värdesaker vi hade i vårt hem för att kunna betala av det tills jag tog examen och hittade ett jobb.
På något sätt hade vi alltid tillräckligt med pengar för att klara avbetalningarna.
Trots det här underverket blev jag ändå missmodig ibland. Jag arbetade mycket och ville gå vidare med mitt eget liv. Jag hade egna drömmar, bland annat att verka som missionär, vilket verkade omöjligt även om vi lyckades betala av skulden.
Jag bad till min himmelske Fader och berättade om min önskan att tjäna. Jag lovade honom att jag skulle göra allt jag kunde för att få det att hända, och jag bad honom visa mig vägen så att jag kunde gå och tjäna.
Jag hade ett vittnesbörd om oberoende och tionde, men det var verkligen frestande att inte betala ett fullt tionde förrän vi hade betalat av vår skuld. Men jag försökte komma ihåg de utlovade välsignelserna av att sätta Herren främst, och vi betalade hela beloppet (se Malaki 3:10–11). Jag fann också hopp i dessa ord från Herren: ”Det är min avsikt att sörja för mina heliga, för allting är mitt” (Läran och förbunden 104:15).
I slutändan fortsatte jag att lita på min himmelske Faders tidsplan, utövade tålamod och trodde på att han brydde sig om mitt liv.
Hårt arbete plus himmelsk hjälp leder till underverk
Så småningom fick min bror också ett jobb efter examen. Vi fortsatte att vara noga på utgifterna, och lade alla extra pengar vi hade på den till synes oändliga skulden.
Efter fyra år gjorde vi vår sista avbetalning på lånen. Jag kunde knappt tro det – vi hade på något sätt klarat av att leva, avsluta våra studier och betala av de här skulderna i tid. Det var befriande att inte längre känna den ekonomiska bördan på mina axlar. Jag visste att vår himmelske Fader hade hjälpt oss.
Det var verkligen ett underverk.
Genom den här upplevelsen lärde jag mig att Herren förstorar våra ansträngningar när vi har tro och arbetar hårt. Som han lovar oss: ”Jag ska vara på er högra sida och på er vänstra, och min Ande ska vara i era hjärtan och mina änglar runt omkring er för att upprätthålla er” (Läran och förbunden 84:88).
När mina omständigheter verkade omöjliga beredde Herren en utväg (se 1 Nephi 3:7).
Vänta tålmodigt på Herren
Som unga vuxna väntar vi kanske ibland på Herren i hopp om att våra omständigheter ska förändras. Vi kanske har det kämpigt i familjen, letar efter ett nytt jobb eller en ny möjlighet eller behöver bara veta vart vi ska ta vägen härnäst. Jag vet inte varför vi måste vänta på välsignelser ibland, men jag vet att vår himmelske Fader känner till våra omständigheter och våra önskningar.
Efter mina ihärdiga, konsekventa ansträngningar och Herrens underverk kunde jag så småningom verka som missionär. Ögonblicket jag insåg att det var inom räckhåll var ett sådant underverk. Jag hade inte sett hur det skulle kunna ske, men jag visste att mina böner hade besvarats.
President Jeffrey R. Holland, tillförordnad president för de tolv apostlarnas kvorum, gav oss följande råd:
”Ta itu … med era personliga utmaningar med vetskap om att med tro så ordnar sig allt till slut …
Jag välsignar er med, vädjar till er, att tålmodigt hålla ut medan er Fader i himlen i sin visdom finner det bästa sättet att ofta ge er vad ni ber om men alltid ge er vad ni behöver.”
Jag försöker fortfarande lista ut vart jag ska ta vägen härnäst i livet. Ibland när vi väntar på Herren kan det vara svårt att se hans hand i våra liv. Men jag vet att med osviklig tro på honom så vet du att han inte är frånvarande – att han inte försvinner i nödens stund. I stället är han med dig och vägleder dig ett steg i taget, mot den ljusare framtid du arbetar för.
Tro på att han kommer att bereda en väg framåt. Det gjorde han för mig.