”Min patriarkaliska välsignelse: Guds vägledning till att bygga det liv jag hoppades på”, Liahona, aug. 2025.
Från UV: Aktuellt
Min patriarkaliska välsignelse: Guds vägledning till att bygga det liv jag hoppades på
Varje steg jag tar vägleds av min tro på de löften jag fick.
Under min uppväxt i Ghana var min resa genom gymnasiet kantad av hinder.
De flesta gymnasieskolor på den tiden krävde skolavgifter och min familj hade det svårt ekonomiskt. Min morbror erbjöd sig vänligt att bekosta min utbildning. Han lät mig flytta in hos honom och fortsätta studera. Men det var vanligt med ekonomiska svårigheter och min morbror kunde inte alltid stå för kostnaderna. Utebliven betalning ledde till att jag blev hemskickad, vilket tyvärr blev min verklighet flera gånger, tillsammans med andra bestraffningar.
Mitt i mina svårigheter kände jag mig ofta nedslagen när jag såg andra barn med bättre förutsättningar. Men de här prövningarna blev bakgrunden till en omvälvande upplevelse i mitt liv.
När jag bodde hos min morbror och hans familj berättade de om Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga för mig. De avsatte tid varje vecka till hemafton, skriftstudier och daglig bön. Efter att ha gått i kyrkan och seminariet med dem i ett år fattade jag som 17-åring det heliga beslutet att döpas.
Vägledd av min patriarkaliska välsignelse
Flera år senare när jag gick i en söndagsskoleklass lärde jag mig om patriarkaliska välsignelser och kände ett trängande behov av att få en. Patriarken, Joseph William ”Billy” Johnson, var en respekterad lärjunge i kyrkan och var en av Ghanas första medlemmar till kyrkan. Jag reste i två timmar för att be om min välsignelse och återvände en månad senare med ett öppet hjärta för att ta emot den.
Under välsignelsen överväldigades jag när patriarken talade om personliga insikter som genljöd djupt inom mig och avslöjade en koppling till mitt liv som bara Gud kunde känna till. Jag kände hans kärlek och försäkran om att jag hade ett syfte. Varje gång jag läste min välsignelse betonades Guds ingående kunskap om mig och det gudomliga verk som det var meningen att jag skulle utföra.
Jag insåg att Gud är mycket intresserad av våra liv, att vi är hans barn (se Romarbrevet 8:16) och har ett gudomligt syfte. Den insikten inspirerade mig till att hålla min patriarkaliska välsignelse främst i sinnet, vilket påminde mig om de bud och löften som är förknippade med den. Min patriarkaliska välsignelse motiverade mitt beslut att verka som missionär. Den här upplevelsen förändrade mitt liv fullständigt och jag bevittnade hur välsignelserna som patriarken uttalade över mig förverkligades under hela mitt tjänande.
Ge inte upp
När jag kom hem från min mission var jag fast besluten att följa den utstakade vägen i min patriarkaliska välsignelse. Varje steg jag tog vägleddes av min tro på de löften jag hade fått och min önskan att se dem uppfyllas. Jag visste att om jag lydde Gud och försökte leva som han ville att jag skulle göra så skulle han vägleda mig. Trots svårigheter när jag gick på college kände jag hur min himmelske Fader stärkte mig och ledde mig framåt.
Till dem som kämpar med utbildning eller tar sig igenom svårigheter (särskilt i Afrika): Jag känner empati med er. Jag har vandrat den vägen. Jag förstår tyngden av osäkerhet, men jag vädjar till er: Ge inte upp. Herren är alltid närvarande, redo att hjälpa dig trots de prövningar du kan ställas inför. Frälsaren inbjuder oss: ”Kom till mig, alla ni som arbetar och är tyngda av bördor, så ska jag ge er vila” (Matteus 11:28).
Hjälp kan komma från oväntat håll – vare sig det är genom familjen, vänner eller ledare i kyrkan – och jag vittnar om att Herren inspirerar andra till att stötta hans barn. Det är viktigt att behålla tron på dig själv och den potential som finns inom dig. Du kan övervinna dina omständigheter med hårt arbete och beslutsamhet.
Min patriarkaliska välsignelse, en personlig Liahona för mitt liv, påminde mig ständigt om att se fram emot bättre dagar. I Alma 37 beskrivs Liahona på ett så vackert sätt: ”Den fungerade [för Lehis familj] i enlighet med deras tro på Gud” (v. 40). Det här visar hur våra patriarkaliska välsignelser kan vägleda oss om vi håller fast vid vår tro på Herrens löften.
Även om inte alla välsignelser förverkligas i det här livet kan vi hoppas på att några av dem gör det, och att vår trofasta strävan efter rättfärdiga önskningar leder oss mot glädje och tillfredsställelse.
Ett bevis på tro och uthållighet
Under min resa har jag lärt mig att även om livet inte alltid är okomplicerat leder tillit till vår himmelske Faders plan till personliga underverk. När jag ställdes inför hinder lutade jag mig mot denna sanning och stärktes av tron. När vi handlar i tro och gör kloka val bereder Herren en väg för oss. Varje gång jag kände mig överväldigad eller osäker tänkte jag på det här löftet och påmindes om att tro är nyckeln (se Matteus 17:20).
I stunder av tvivel kommer jag ofta på mig själv med att begrunda den uppmuntran jag får när jag läser min patriarkaliska välsignelse. Den inspirerar mig att sträva framåt, med vetskap om att varje ansträngning som görs i tro inte kommer att gå Herren obemärkt förbi.
När vårt hjärta är öppet för inspiration upptäcker vi att Gud ständigt ger oss tillfällen att växa. När vi uträttar hans verk och bygger upp hans rike är vi inte ensamma.
Allteftersom jag fortsätter att ta till mig vägledningen i min patriarkaliska välsignelse förblir jag ståndaktig i mitt beslut att följa Frälsaren. När vi går framåt tillsammans uppmanar jag er att hålla fast vid era välsignelser och hoppet de representerar. Våra patriarkaliska välsignelser är gudomliga påminnelser om vårt värde och vår potential i Guds ögon.