Hur Gud kan hjälpa oss att välja vilken väg vi ska ta

När jag mådde som sämst vände jag mig till Jesus Kristus. När jag lärde känna honom bättre och upplevde hans kärlek utvecklade jag en stark önskan att följa honom. Jag började göra sådant som förde mig närmare honom, som att läsa Mormons bok varje dag, be och gå i kyrkan varje söndag. Jag strävade efter att leva efter högre normer, även när det krävdes mycket mod att leva på ett annat sätt än mina vänner.

Och när jag bestämde mig för att sätta Kristus främst började allt annat falla på plats.

Jag gick till exempel en av kyrkans oberoendekurser som lärde mig principer för hur man driver företag, och det gav mig modet att starta ett eget företag. Min nyligen återupplivade tro hjälpte mig att få styrka att pröva en ny väg och övervinna min rädsla för att misslyckas.

Och min himmelske Fader vägledde mig i mina relationer. Jag förlorade några vänner, men jag välsignades med att få nya vänner i kyrkan. Jag kom närmare mina föräldrar och yngre syskon och fick också bättre dejting-upplevelser. Jag fick uppleva sanningen i Herrens löfte: ”Be alltid och ha tro, och allt ska samverka till ert bästa” (Läran och förbunden 90:24).

Jag kände mig äntligen nöjd med mitt liv. Det gick bra för mitt företag. Jag hittade en bra lägenhet att bo i. Mina relationer blomstrade.

Men när jag tänkte på hur mycket Gud hade hjälpt mig kunde jag inte bli av med känslan av att jag ville göra mer för att dela med mig av hans evangelium till andra. Jag funderade på att verka som missionär – men tänk om jag förlorade allt jag hade arbetat så hårt för att bygga upp?

En söndag bad och fastade jag om att gå på mission. Gud hade tidigare hjälpt mig veta vilken väg jag skulle ta i mitt liv och jag litade på att han kunde hjälpa mig igen.

Jag gick i kyrkan med min kusin i en församling långt hemifrån. Jag blev förvånad över att se en systermissionär där som jag hade blivit vän med ett år tidigare. Jag visste att det inte var en slump att jag hade stött på henne när jag fastade.

Efter kyrkan berättade jag om min rädsla för att förlora allt det som gick bra i mitt liv. Min vän sa: ”Jag var i en liknande situation före min mission. Allt kändes för perfekt för att lämna. Men jag visste att Herren ville att jag skulle tjäna.”

Efter vårt samtal blev maningen att tjäna starkare. Jag kände att min himmelske Fader återigen hjälpte mig veta vilken väg jag skulle ta – jag behövde bara agera och lita på honom. Så dagen därpå började jag arbeta på min missionsansökan.

En del kanske tänker: Varför kastar du bort allt för att verka som missionär? Men jag har tro på att om jag gör det han ber mig om så hjälper min himmelske Fader mig att reda ut allting.

När jag sätter min fulla lit till Gud hjälper han mig att hitta min väg i livet. Jag har lärt mig att jag är hans unika barn och att han ger mig unika möjligheter att komma närmare honom. Eftersom jag vet att jag är hans dotter behöver jag inte följa världens väg för mig – jag vet att Gud har en bättre väg.

Äldste Patrick Kearon i de tolv apostlarnas kvorum har sagt: ”Vår kärleksfulle Fader övervakade skapelsen av denna jord i den uttryckliga avsikten att ge dig och mig möjlighet … att använda vår gudagivna handlingsfrihet till att välja honom, till att lära och växa, göra misstag, omvända oss, älska Gud och vår nästa, och återvända till honom en dag.”

Jag förundras över hur Gud har väglett mig i livet. När jag har använt min handlingsfrihet till att följa den här nya vägen och verka som missionär har jag känt Jesu Kristi ljus och kärlek stilla min rädsla. Jag vet att när jag återvänder hem kommer jag att tryggt kunna fatta fler beslut om jag fortsätter att lita på min himmelske Fader och Jesus Kristus.

När du strävar efter att följa din himmelske Fader hjälper han dig att lita på din handlingsfrihet, oavsett vilken väg du tar, så länge som den vägen leder dig tillbaka hem till honom.