Är jag en vän till Frälsaren som han är till mig?

Jag minns oräkneliga gånger när en kärleksfull vän har sträckt ut sin hand för att lyfta mig under en svår tid. Jag har också haft vänner som förväntade sig att jag skulle bära deras bördor men som inte var villiga att hjälpa till med mina.

Ingen är fullkomlig, inte heller jag, och det har funnits tillfällen när jag eller mina vänner kunde ha varit bättre på att tjäna och älska varandra.

Men detta är tryggheten i vår förbundsrelation med Frälsaren – när vi håller våra förbund som binder oss till honom är han vår fullkomliga vän i det goda, det dåliga och allt annat däremellan (se Johannes 15:14).

President Russell M. Nelson vittnade om detta när han sa: ”Om allt annat och alla andra i världen som du litar på sviker, så sviker Jesus Kristus och hans kyrka dig aldrig.”

Vilket löfte!

Vissa vänner ger mer än de får. Det är en sådan typ av vän som Frälsaren är för oss.

Han sträcker sig alltid ut mot mig, men jag behöver komma ihåg att sträcka mig tillbaka till honom. Som hans lärjunge kanske jag inte alltid är så lojal mot honom som jag borde vara och behöver anstränga mig mer. När vi menar allvar med vår relation till honom kan vårt engagemang och vårt band till honom fördjupas.

Vi har alla sannolikt haft nya bekanta som vi tvekar att dela vårt fulla, sanna jag med. Det var länge svårt för mig att berätta om mina svårigheter, min osäkerhet och åsikter som skilde sig åt för mina vänner. Jag visste inte hur mina vänner skulle reagera om de såg mitt riktiga jag, med brister och allt.

Men Frälsaren vill att vi ska komma som vi är. Han förstår alla de svårigheter vi står inför, så han vet hur han ska hjälpa oss individuellt (se Alma 7:11–12).

President Jeffrey R. Holland, tillförordnad president för de tolv apostlarnas kvorum, har sagt: ”[Frälsaren] vill att vi ska komma till honom, följa honom och bli tröstade av honom. Sedan vill han att vi ska trösta andra. Hur mycket vi än haltar i våra steg mot honom – även om de inte borde halta alls – haltar hans steg aldrig mot oss.”

Frälsaren känner oss och älskar oss. Som en sann vän uppmuntrar han oss att förbättra oss och, med hans, hjälp bli mer än vi är.

Vi kan i vår tur lära oss om honom genom hans lärdomar, gudsdyrkan i templet, att ingå och hålla förbund och genom att be till vår himmelske Fader.

I Johannes 15:13 står det: ”Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner.” Den fulla betydelsen av Frälsarens försoningsoffer går direkt in i hjärtat när jag läser denna sanning.

Vetskapen om att Jesus Kristus var villig att lida och offra sitt liv för mig är en bekräftelse på den fullkomliga kärlek han har till var och en av oss.

Och för mig är kärlek kärnan i varje vänskap.

Varje kram vi ger, skratt vi delar eller tår vi fäller tillsammans är inkapslad i kärleken – ”Kristi rena kärlek” (Moroni 7:47). Så vilket bättre sätt finns det att komma ihåg hans kärlek till oss och att visa honom kärlek än att sträva efter att vara en vän till alla? (Se Johannes 15:12.)

Även om vissa relationer kan komma och gå, varar vår förbundsrelation med Jesus Kristus för evigt, och den blomstrar när vi följer honom och håller ut intill änden (se Läran och förbunden 14:7).

Som en som älskar mina vänner djupt, och särskilt min Frälsare, gör detta min själ lycklig.

Jag hoppas att vi kan fortsätta att lära oss hur mycket han älskar, stöder och vårdar vår relation till honom och överväga hur vi bättre kan visa honom kärlek i gengäld. Som all vacker vänskap fyller en stark relation till honom livet med glädje och mening, och hjälper oss att dela den glädjen med andra.