Hon visste inte att jag behövde det

Foto: Melanie Miza

Jag hade personliga problem. En dag mådde jag inte bra och ville egentligen inte gå på seminariet. Men jag tänkte: ”Det är mitt sista år och jag måste dra nytta av det.”

Så jag gick dit och vi pratade om hur Jesus Kristus känner var och en av oss vid namn. Vi läste Läran och förbunden 18:10: ”Kom ihåg att själarna är mycket värdefulla i Guds ögon.” Jag blev rörd när jag markerade versen. När jag blir rörd gråter jag mycket, så jag ville inte läsa den igen på lektionen.

Senare frågade läraren: ”Vad var mest intressant och varför?” Jag ville inte prata, men en vän till mig nämnde det skriftstället. Hon vittnade om att Gud inte lämnar oss ensamma, att vi glömmer det ibland, men han känner oss och finns där för oss.

När jag hörde det kändes det som att det var min himmelske Fader som talade till mig genom min vän. Det var som om han sa: ”Vänd dig inte bort från mig – jag är här.”

Efteråt gick jag för att torka ansiktet och min vän kom fram till mig. Hon sa: ”Jag tänkte inte dela med mig, men jag kände att jag behövde göra det eftersom det skulle hjälpa någon. Jag visste inte att det var du.” Det bekräftade ännu mer för mig att min himmelske Fader bryr sig om mig.

Efter seminariet gick jag hem och bad. I vanliga fall tackar jag och ber om saker. Men den bönen – jag tror att det var den mest tacksamma bön jag någonsin bett. Jag kände Anden i mitt rum, och jag kände att min himmelske Fader var där med mig.