Min patriarkaliska välsignelse räddade min tro

Illustration: Katelyn Budge

Det fanns en tid då jag funderade på att lämna kyrkan. Det var precis innan jag åkte till min första FSY-konferens. Vid det tillfället fick jag en stark känsla av att jag skulle fråga några personer hur man kommer närmare Kristus och hur man får en patriarkalisk välsignelse. En god vän till mig sa att man bara behöver säga till sin biskop att man vill ha en välsignelse, så får man hjälp av honom.

Först tänkte jag: Det känns så konstigt att få en välsignelse som täcker hela ens liv. Men jag kände bara att jag behövde få min välsignelse. Jag studerade skrifterna med pappa och vi pratade om patriarkaliska välsignelser och om när han fick sin.

Känslan jag fick när jag tog emot min välsignelse var verkligen stark. Jag kunde känna närvaron av den Helige Anden och till och med mina farföräldrar på andra sidan. En sak jag skulle vilja säga till mitt yngre jag nu när jag har fått min patriarkaliska välsignelse är att tänka på livet ur ett evigt perspektiv. Om ett år eller en dag eller en vecka inte går som du vill så är det okej. Du har evigheten framför dig. Det känns inte lätt, men vi kan göra allt genom Jesus Kristus och vår himmelske Fader. De älskar oss verkligen, och de hjälper oss att uppnå våra mål och bli den bästa versionen av oss själva.

Om jag inte hade fått min välsignelse tror jag att jag skulle ha lämnat kyrkan. Jag hade befunnit mig på djupt vatten. Jag hade inte tänkt tanken att gå på mission. Jag hade kanske inte ens levt, om jag ska vara ärlig. Den har hjälpt mig på så många sätt. Jag uppmuntrar verkligen alla som funderar på att ta emot en patriarkalisk välsignelse att göra det, för den är verkligen till hjälp.