Våra sätt att följa Jesus Kristus
Vi kan följa Jesus Kristus genom att förena oss med honom i hans verk.
Föd mina får, av David Koch
När vi döps påbörjar vi processen att ta på oss Jesu Kristi namn. President Dallin H. Oaks har skrivit: ”En av de allra viktigaste innebörderna av att ta på sig Jesu Kristi namn är en villighet och ett åtagande att ta på sig Frälsarens och hans rikes verk.”
Frälsarens verk är ”att åstadkomma odödlighet och evigt liv för människan”. Odödlighet är en gåva som Jesus Kristus redan har tillförsäkrat oss genom sin uppståndelse. Evigt liv är den största gåva som Gud kan ge mänskligheten. Det är att leva för evigt som familjer i hans närhet.
För att få evigt liv måste vi bli trofasta lärjungar till Jesus Kristus. Det innebär att vi tar emot det återställda evangeliet genom att ha tro på Frälsaren och hans försoning, omvänder oss, låter döpa oss, tar emot den Helige Andens gåva och håller ut intill änden.
Verka med iver
Vi förenar oss då med Frälsaren i hans verk genom att hjälpa Guds barn att också bli trofasta lärjungar till Jesus Kristus. Det innebär bland annat att sprida hans evangelium, samla det skingrade Israel, uppfylla ansvar i Frälsarens kyrka och sträva efter att bli som han.
President Russell M. Nelson har sagt: ”Varje gång du gör någonting som hjälper någon – på ena eller andra sidan om slöjan – att ta ett steg emot att ingå viktiga förbund med Gud och få sina väsentliga dop- och tempelförrättningar, hjälper du till att samla in Israel.”
För att göra Frälsarens verk till vårt verk fokuserar vi på hans ändamål, håller hans bud och älskar varandra. Vi utför hans verk på hans sätt, men vissa saker återstår för oss att själva tänka ut. Frälsaren har förkunnat:
”Sannerligen säger jag: Människorna ska verka med iver för en god sak och göra mycket av egen fri vilja och åstadkomma mycket rättfärdighet.
För inom dem finns kraften varigenom de kan handla av sig själva. Och i den mån som människor gör gott ska de på intet sätt mista sin lön.”
När vi följer Frälsaren, förenar oss med honom i hans verk och hjälper andra att bli hans trofasta lärjungar, lär vi ut det han skulle lära ut, fokuserar på hans lärdomar, och ägnar särskild uppmärksamhet åt dem som är fattiga, behövande och utsatta. Frälsaren lärde detta tydligt när han citerade Jesaja i en synagoga i Nasaret:
”Herrens Ande är över mig, för han har smort mig till att förkunna glädjens budskap för de fattiga. Han har sänt mig att utropa frihet för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet.”
Att förena sig med Jesus Kristus i hans verk är spännande, för hans verk, planer och avsikter ”kan inte omintetgöras, inte heller kan de gå om intet”. Herrens uppmaning till dem som kände missmod var: ”Tröttna därför inte på att göra gott, för ni lägger grundvalen till ett stort verk. Och av det ringa kommer det som är stort.”
Hjärtat och ett villigt sinne
Vi behöver inte bidra med talanger eller förmågor utöver det vanliga i Herrens verk. Hans krav är helt enkelt hängivenhet och villighet. Han har sagt: ”Se, Herren fordrar hjärtat och ett villigt sinne.” Herren kan göra de villiga dugliga. Men han kan inte eller vill inte göra de dugliga villiga. Hur begåvade med talanger vi än må vara använder han oss inte om vi inte är hängivna hans verk och villiga att hjälpa honom.
Samuel och Anna-Maria Koivisto visade både hängivenhet och vilja. Strax efter sitt bröllop flyttade paret Koivisto från Finland till Sverige för att satsa på karriärmöjligheter. Efter sin ankomst inbjöds broder Koivisto att träffa president Leif G. Mattsson, rådgivare i Göteborgs stavspresidentskap. Eftersom Samuel inte pratade svenska pratade de engelska.
När de pratat en stund bad president Mattsson Samuel att verka som församlingens missionsledare. Samuel påpekade det uppenbara: ”Men jag pratar ju inte svenska.”
President Mattsson lutade sig framåt över skrivbordet och frågade rakt på sak: ”Frågade jag om du pratar svenska, eller om du är villig att tjäna Herren?”
Samuel svarade: ”Du frågade om jag är villig att tjäna Herren. Och det är jag.”
Samuel tackade ja till ämbetet. Anna-Maria tackade också ja till ämbeten. Båda tjänade trofast och lärde sig under tiden att prata god svenska. Hängivenhet och villighet att tjäna Herren har varit utmärkande för Samuels och Anna-Marias liv. De har lärt mig att när vi tjänar, använder vi de talanger vi har, och Herren hjälper oss sedan att uppfylla hans ändamål.
När vi är villiga att tjäna strävar vi efter att inte klaga eller gnälla. Om vi inte är aktsamma, inte behåller ett evigt perspektiv och påminner oss själva om vems verk detta egentligen är, kanske vi klagar, gnäller och vacklar i vår hängivenhet mot Jesus Kristus. Det kan leda till direkt uppror mot Herren. Så småningom kan vi förlora den tro vi har.
Min bön är att vi alltid ska kunna välja att följa Jesus Kristus genom att förena oss med honom i hans verk. När vi gör det får vi ”stora och dyrbara löften”, bland annat förlåtelse för våra synder, frälsning, och upphöjelse. Ja, vi har blivit lovade den största gåva Gud kan ge – evigt liv.