Se på mig!

En gång sa jag till eleverna i ett klassrum: ”Se på mig!” Jag märkte att när jag sa det såg de alla på mina ögon. De tittade inte på mina skor, min kostym eller slips. De tittade inte på mitt hår eller mina händer. De tittade på mina ögon. Mina ögon är som fönster till hemvisten för mitt verkliga ”jag”.

I Vägledning för de unga: En guide för att göra val får vi lära oss att kroppen är helig och att vi ska behandla vår kropp – och andras – med respekt. Vi läser: ”När du fattar beslut om kläder, frisyr och utseende, fråga dig själv: ’Respekterar jag min kropp som en helig gåva från Gud?’ Vår himmelske Fader vill att vi ska se varandra för dem vi verkligen är: inte bara fysiska kroppar utan hans älskade barn med en gudomlig bestämmelse. Undvik stilar som betonar eller drar olämplig uppmärksamhet till din fysiska kropp i stället för till den du är som ett Guds barn.”

När jag verkade som missionspresident påminde jag ofta missionärerna om den här principen eftersom många människor klädde sig oanständigt. ”Se på ögonen”, sa jag till missionärerna. ”Se personen. Se inte bara en kropp. Se ett Guds barn.”

När du ser på andra, försök då se dem. Döm dem inte efter deras kläder (eller brist på sådana) eller frisyr. Se dem i ögonen. Se bortom det yttre och se vilka de egentligen är – Guds barn.

Om du har detta synsätt kan du välja att klä dig och framställa dig på ett sätt som inte tar uppmärksamheten från din sanna identitet som ett Guds barn. Du kan välja att göra det så lätt som möjligt för andra att inte bli distraherade och att se dig för den du egentligen är. Klä dig anständigt och lämpligt. Klä dig så att andra ser dig och inte bara ditt yttre.

På så sätt visar du att du vet, som vi läser i guiden Vägledning för de unga, att ”kroppen är en fantastisk gåva från din himmelske Fader. Han gav den till dig för att hjälpa dig bli mer som han”.