Hur jag hanterade mina frågor om kyrkans historia

På historielektionen började min lärare att prata om Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Han hade inga höga tankar om kyrkan. Han sa att vi var polygamister och rasister.

Allt jag tidigare hade lärt mig om kyrkan hade verkat vettigt. Men min upplevelse på lektionen fick mig att tänka på några svåra frågeställningar från kyrkans historia, som varför svarta under en tid inte fick ha prästadömet och varför månggifte förekom.

Till följd av det började jag verkligen fundera, begrunda och be. Jag läste i skrifterna, pratade med mina föräldrar och ledare och lärde mig mer för egen del. Fastän jag hade frågor gav jag inte upp eller gav efter.

När jag studerade och lärde mig mer kändes det nästan som om jag blev buren. Jag förstår fortfarande inte allting helt, men jag kunde känna frid.

När jag nu har frågor håller jag fast vid det jag redan vet, som till exempel alla upplevelser som har hjälpt mitt vittnesbörd att växa. När något är svårt att förstå väljer jag vanligtvis att be och sedan försöker jag lyssna på Anden medan jag läser skrifterna.

Under det gångna året har jag verkligen lärt känna Andens kraft, och jag har känt frid, tröst och kärlek. Jag vet att det faktiskt finns en Gud som talar till oss och vill att vi ska kunna ta oss hem igen.