Dålig på badminton

Shia drog ett djupt andetag och försökte fokusera. Hon kunde göra det här. Hon lät badmintonbollen falla ur handen, svingade med sitt racket, och …

Plonk!

Bollen föll till golvet precis framför tårna.

Shia pustade och rynkade pannan. Hon missade. Igen.

Pappa joggade över från sidan av badmintonbanan. ”Bra försök!” Kanske ska du böja handleden mer nästa gång du servar.”

”Det är så svårt att serva!” sa Shia. Hon tittade bort mot den andra planen där hennes kusiner Analyn och Jovan spelade. Bollen flög över nätet när de turades om att slå den med sina racketar. De fick det att se lätt ut.

Pappa lade handen på hennes axel. ”Du kommer att bli bättre på badminton. Det krävs bara lite övning.”

”Men jag vill vara bra på det nu”, sa Shia.

Pappa log. ”Kanske går det bättre under lagträningen i morgon.”

Men det gick inte bättre på lagträningen dagen därpå. Shia missade badmintonbollen fler gånger än hon träffade den. Hon kunde inte serva den över nätet. Och under rasten snubblade hon och spillde vatten över hela uniformen.

Lagkaptenen Layla pekade på hennes blöta tröja och skrattade. ”Du är så klumpig, Shia!”

Shia kände hur kinderna blev varma. Sedan ropade tränaren ut alla till planen.

”Okej, allihopa, turneringen är om bara några veckor. Para ihop er!”

Analyn knackade Shia på axeln. ”Vi kan spela ihop. Jag hjälper dig att öva.”

Layla skrattade. ”Shia är den svagaste i laget! Ni kommer aldrig att vinna om hon är din partner.”

Shia tittade ner på fötterna. Layla hade rätt. Hon var svagast i laget och visste inte om hon någonsin skulle bli bättre.

När Shia kom hem höll mamma på att laga kyckling adobo på spisen. Hennes lillebror Tolome grät och höll fast vid mammas ben.

Mamma såg lättad ut över att se Shia. ”Åh bra, du är hemma! Kan du ta Tolome och leka med honom medan jag gör färdig middagen?”

Shia kände inte för att leka just nu. Men Tolome såg så ledsen ut! Shia lyfte upp honom. Tolome fortsatte att gråta.

Shia satte ner honom på golvet och tog fram lite pysselpapper från skåpet. Tyst började hon vika en origamikatt.

Tolome tittade på henne och lugnade långsamt ner sig. Shia gjorde färdigt katten och höll upp den. ”Mjau!”

Tolome fnissade. Shia gav honom origamikatten och började vika papperstranor, kaniner och sköldpaddor som de kunde leka med.

”Vilken duktig hjälpare du är!”

Shia vände sig om och såg mamma le. ”Tack för att du hjälpte mig! Det var mycket kristuslikt av dig”, sa mamma.

”Jag är glad att jag kunde hjälpa till!” Shia såg hur glad Tolome var och kände sig varm inombords. Även om hon var urusel på att serva badmintonbollen kanske hon verkligen kunde anstränga sig för att vara bäst på att tjäna sin familj.

Under de kommande veckorna försökte Shia bli bättre på att serva på planen och tjäna hemma. Hon övade varje dag efter skolan på badmintonplanen. Efter träningen hjälpte hon mamma med Tolome hemma. Och hon bad att hennes himmelske Fader skulle hjälpa henne att förbereda sig för turneringen.

När dagen för turneringen kom var Shia så nervös! Hon och Analyn gick ut på planen. Mamma, pappa och Tolome vinkade från läktaren. När det var Shias tur att serva tog hon ett djupt andetag. Hon kunde göra det här.

Shia lät badmintonbollen falla från hennes hand, svingade racketen, och …

Whack!

Den gick över nätet! Hon hörde pappa hurra. Hon gjorde det!

Kanske var det inte så svårt att serva – eller tjäna – trots allt.

Öppna pdf

Illustrationer Beatrice Costamagna. Får enbart kopieras för kyrkans bruk.