Lenkanas brutna arm

”Fortsätt så, Lenkana!” ropade Gideon.

Lenkana smålog och sprang fortare med ögonen på fotbollen.

Lenkana älskade lekar och spel. Oavsett om han lekte utomhus med sina vänner efter skolan eller spelade på sin dator hemma kunde han inte låta bli att le och skratta. För Lenkana var lekar och spel det bästa sättet att känna sig glad. För hur skulle han kunna vara glad om han inte hade kul?

Lenkana sprang så fort han kunde för att hinna ikapp bollen. Men plötsligt – DUNS! Han snubblade och föll hårt mot marken. Smärta sköt genom hans hand.

”Aj!” skrek han. Hans vänner samlades runt honom.

Gideon ropade på Lenkanas mamma och hjälpte honom att sätta sig upp. Lenkanas arm gjorde så ont att han inte kunde låta bli att gråta. Hans mamma skyndade dit och tog honom snabbt till sjukhuset.

På sjukhuset undersökte läkaren hans arm. ”Du har en liten fraktur”, sa han. ”Vi ska gipsa din arm, så läker den snart.”

Lenkana blev ledsen. ”Hur ska jag kunna leka och spela spel? Hur ska jag ha kul?”

Mamma höll hans oskadade hand och log. ”Det kommer att läka. Men under tiden kan vi väl hitta något annat som gör dig glad.”

Den kvällen satt Lenkana på sin säng och kände sig frustrerad. Han hade ont i armen och kunde inte ens använda datorn för att spela sina favoritspel.

Sedan poppade en tanke upp i hans huvud. När jag känner mig ledsen kan jag läsa om Jesus.

Han tog fram skrifterna och slog upp Matteusevangeliet. Han läste om Jesu Kristi födelse. Sedan slog han upp berättelsen om hur Johannes Döparen döpte Jesus. De var hans favoritberättelser i Bibeln. När han läste dem kände han sig varm inombords.

Just då kom hans lillebror in i rummet.

”Hej Lenkana”, sa han. ”Gissa vad jag är!”

Hans bror gjorde roliga miner. Snart fick deras gissningslek Lenkana att skratta. Han kände sig gladare.

Söndagen därpå träffade Lenkana Gideon i kyrkan.

”Hur är det med din arm?” frågade Gideon.

”Den gör fortfarande lite ont”, sa Lenkana. ”Men jag är glad inombords.”

Gideon lade huvudet på sned. ”Vad var det som gjorde dig glad?”

Lenkana log. ”Min familj, min bror, och Jesus!”

Gideon skrattade. ”Det var ett bra svar.”

När de satt i Primär lyssnade Lenkana på lektionen om Jesu Kristi försoning. Hans lärare förklarade hur Jesus led så att alla en dag skulle kunna vara med sin himmelske Fader igen. De sa att Jesus förstår alla våra känslor – både de ledsna och de glada.

Lenkana kände sig till och med ännu gladare när han lyssnade. Han visste att även när livet inte var särskilt kul, så kunde han fortsätta framåt. Hans familj muntrade upp honom och Jesus Kristus hjälpte honom att vara stark. Han var aldrig ensam.

Öppna pdf

Illustrationer: Kimberlie Clinthorne-Wong