”Sakramentet i Sahara”, Vännen, februari 2026, s. 20–21.

Sakramentet i Sahara

Äldste Christophe G. Giraud-Carrier i de sjuttios kvorum och hans hustru syster Isabelle Giraud-Carrier.

Illustration av en flicka som står på knä vid ett bord med ett glas vatten och en tallrik med små brödbitar.

När Isabelle var liten arbetade hennes pappa i Frankrikes armé. Familjen flyttade runt mycket. När hon var åtta år flyttade de till Saharaöknen. Det fanns inga andra medlemmar i kyrkan i närheten, så de fick tillåtelse att ha sakramentet hemma.

Varje söndag samlades Isabelle och hennes familj i vardagsrummet och sjöng psalmer som de hade lärt sig utantill. Hennes pappa välsignade brödet och vattnet till sakramentet. Sedan turades hennes föräldrar och syskon om att hålla tal.

Det visade Isabelle hur viktigt det var att leva efter evangeliet. Eftersom de bodde långt borta från andra medlemmar i kyrkan skulle ingen ha vetat om de slutade ha kyrka hemma på söndagarna. Men de valde att göra det rätta.

Två år senare flyttade de tillbaka till Frankrike, där det fanns fler medlemmar i kyrkan. Där kunde Isabelle döpas. När Isabelle såg sina föräldrar leva efter evangeliet i Saharaöknen började hennes vittnesbörd växa. Det gav henne tro på Gud till att göra det rätta, även när ingen såg på.

Vi lovar dig att var du än bor i världen ser din himmelske Fader hur du har det! Han älskar dig och vill hjälpa dig att bli mer som han är.

Känslan av att vara liten i en stor öken

Saharaöknen är den största heta öknen i världen! Det kan vara lätt att känna sig liten på en stor plats. Men Gud glömmer oss aldrig och kan alltid vara med oss. Kan du hitta de små bilderna i den stora bilden?