Vänskapsproblem

Matt sparkade till en sten när han gick hem. Han kunde inte lista ut det. Varför kändes det så hemskt?

Han hade umgåtts med sin vän Joseph. Men Joseph hade verkat uttråkad och det hade slutat med att Matt hade gått hem tidigare än han hade planerat.

Jag kanske inbillar mig det, tänkte Matt. Kanske har Joseph bara en dålig dag.

Nästa dag när Matt kom till skolan såg han Joseph prata med en grupp vänner. Matt ropade på honom och vinkade. Joseph tittade åt Matts håll, men han vinkade inte tillbaka. Han vände sig tillbaka till sina vänner.

Joseph såg mig helt enkelt inte, sa Matt till sig själv.

Under lektionen, när det var dags för grupparbete, gick Matt fram till Joseph. ”Vill du jobba ihop med mig?” frågade Matt.

Det var som om Joseph inte ens hörde honom. ”Kom Mike”, sa Joseph till pojken som satt bredvid honom. ”Vi går och jobbar där borta.”

De två pojkarna gick därifrån. Matt kände sig illa till mods. Uppenbarligen var det något som bekymrade Joseph. Men vad?

Matt kunde inte komma på något han hade gjort för att göra Joseph arg på honom. Visst, ibland spelade de i motsatta lag när de spelade baseboll på rasterna. Men de gav alltid varandra en high five efteråt. Varför kändes det som att Joseph valde att vara i motsatt lag i allting?

Jag kan åtminstone prata med Joseph på rasten, tänkte Matt.

På rasten sprang Matt till de andra barnen på planen.

”Du Joseph!” ropade Matt. ”Kan jag få prata med dig en stund?”

”Vi ska börja spela snart”, sa Joseph.

”Okej, jag kommer och spelar ute på planen bredvid dig så kan vi prata”, sa Matt.

”Du kommer för sent. Det finns ingen plats på mitt lag”, sa Joseph medan han sprang för att ansluta sig till sitt lag.

Matt såg på när alla började spela. Att ha för många lagspelare hade aldrig varit ett problem för Joseph tidigare. Alla hade alltid varit välkomna.

Men Matt kände sig verkligen inte välkommen av Joseph. Varför gjorde Joseph så här? Varför inkluderade Joseph inte honom? Matt hade inte gjort något fel!

”Det är Joseph som gör något fel”, sa Matt till sina föräldrar under middagen. ”Han vill inte ens prata med mig och berätta varför han är arg!”

”Det verkar verkligen jobbigt”, sa mamma.

Matt kände tårar bränna i ögonen. ”Det känns som om han bara slutade vara min vän, och jag vet inte varför.”

”Jag är stolt över dig för att du försökte prata med honom om det”, sa pappa. ”Du kanske kan försöka berätta för honom hur du känner och att du vill hjälpa till.”

Matt ryckte på axlarna. Så som Joseph hade betett sig var Matt inte säker på att Joseph ens skulle lyssna på honom.

Mamma kramade Matts hand. ”Vi ska också be för dig och för Joseph.”

Den kvällen när Matt gjorde sig i ordning för att gå och lägga sig tänkte han på vad mamma och pappa hade sagt. Han hade bett för sina vänner tidigare när de var ledsna eller hade det svårt. Men det här var väl annorlunda? Det var Josef som var elak mot honom.

Så varför bad Matts föräldrar för Joseph? Borde han be för Joseph också?

Matt knäböjde vid sängen. ”Himmelske Fader, det är svårt att inte vara arg på Joseph”, bad Matt. ”Jag märker att han är arg, men han har inte berättat vad problemet är.”

Matt stannade upp. ”Jag vill prata med honom, men jag är inte säker på att han kommer att berätta för mig vad som är fel. Snälla, hjälp honom med vad som än besvärar honom. Och vad som än händer, snälla hjälp mig att fortfarande vara snäll mot honom.”

Medan Matt bad började han känna sig fridfull inombords. Han visste att vår himmelske Fader och Jesus Kristus var hans bästa vänner. De kunde hjälpa honom älska Joseph, oavsett vad Joseph valde att göra. Och de skulle finnas där för honom även om Joseph inte fortsatte vara hans vän.

Matt log. Att be för Joseph var trots allt en bra idé.

Illustrationer: Mark Robison