Underverket vid ytterdörren

Gracie åt upp den sista tuggan pannkaka, ställde disken i diskhon och tog tag i sin ryggsäck.

”Dags för familjebön”, sa pappa.

Alla knäböjde i vardagsrummet. Gracies tvillingbror George bad bönen. ”Snälla, hjälp oss att ha en fin dag i skolan”, sa han. ”Och välsigna mamma så att det går bra för henne. Snälla, välsigna läkarna så att de vet hur de ska hjälpa henne.”

Gracies mamma hade en hjärntumör. Hon skulle behöva opereras. Läkarna hoppades att allt skulle bli bra, men de kunde inte vara helt säkra.

Efter bönen kramade mamma om alla. ”Jag ska till läkaren i dag igen. Förhoppningsvis kan vi få fler svar.”

Tänk om mamma dör och jag inte kan prata med henne längre? undrade Gracie. Hon var så rädd. Hon kunde inte föreställa sig att inte kunna krama mamma eller träffa henne efter skolan.

Den dagen gick Gracie på lektion, rast och lunch precis som vanligt. Men hon tänkte hela tiden på mamma. När hon kände sig rädd tänkte hon på sin favoritsång i Primär. Att vår familj hör samman för evigt, det är vår Faders plan, sjöng hon inom sig.

När Gracie och George kom hem från skolan sprang de in och gav mamma en stor kram. ”Hur gick det på ditt läkarbesök?” frågade Gracie.

”Det gick bra”, sa mamma. ”Vi vet fortfarande inte så mycket. Jag har några fler besök nästa vecka innan operationen.”

Gracie var glad att se sin mamma. Men hon var ändå orolig.

Några dagar senare ringde det på dörren. När mamma öppnade hörde Gracie sång.

Hon stod med mamma vid ytterdörren och tittade ut över en skara av familjens vänner från kyrkan och skolan. De sjöng primärsånger. ”Vi har tänkt på dig och ville ge lite tröst”, sa en av dem. Sedan började de sjunga igen.

George kom också till dörren. Han vände sig till Gracie. ”Kom så sjunger vi med dem!”

Gracie och George tog sina jackor och sprang ut till de andra. De sjöng så högt de kunde.

Gracie såg hur mamma torkade tårarna. Hennes lillasyster Rosie klamrade sig fast vid mammas ben och lyssnade också.

En fridfull känsla spred sig över Gracie. Hon var fortfarande orolig för mamma. Men hon visste att Jesus Kristus älskade dem. Han var en underverkens Gud. Och på något sätt visste Gracie att allt skulle ordna sig.

Illustrationer Bethany Stancliffe