Rädd för att redovisa
Käre himmelske Fader, bad hon, snälla hjälp mig att vara lugn.
En sann berättelse från Sydafrika.
Allysons hjärta bankade. Det var nästan hennes tur att göra sin historieredovisning. Hon hade övat om och om igen med sin mamma kvällen innan. Men hon var ändå jättenervös. Hon avskydde att prata inför folk!
”Näst på tur är Allyson”, sa fröken Tanner. ”Var så god och redovisa.”
Allyson reste sig ur bänken och gick nervöst längst fram i klassrummet. Hon tittade ut över sina klasskamraters ansikten och tog ett skakigt andetag. Hennes handflator var svettiga. Hon torkade av dem på skoluniformen.
Hon öppnade munnen för att börja. Men plötsligt visste hon inte vad hon skulle säga. Alla stirrade på henne och väntade på att hon skulle säga något. Det kändes som om alla ord hon memorerat hade fastnat i halsen. Det vred sig i magen.
Då kom Allyson att tänka på något. För några veckor sedan hade hennes pappa berättat hur han hade bett om att den Helige Anden skulle hjälpa honom.
Allyson bad snabbt en bön inom sig. Käre himmelske Fader, bad hon, snälla hjälp mig att vara lugn och att min redovisning ska gå bra. I Jesu Kristi namn, amen.
Så fort Allyson hade avslutat bönen började paniken försvinna. Axlarna slappnade av och sinnet kändes klart.
När hon öppnade munnen den här gången kom orden lätt. ”Min redovisning handlar om de tidiga bosättarna i Sydafrika på 1600-talet”, sa hon. Hon berättade vad hon hade lärt sig utantill. När hon närmade sig slutet av redovisningen spred sig en känsla av glädje inom henne. Hon hade klarat det!
Allyson satte sig ner igen med ett leende på läpparna. Hennes redovisning var inte perfekt, men hon var verkligen stolt över sitt framförande.
”Du”, viskade hennes kompis Emily från bänken bredvid henne. ”Det där gjorde du så bra! Jag trodde att du hatade att prata inför folk.”
Allyson skrattade tyst. ”Det trodde jag också! Jag bad bara Gud om hjälp, och han hjälpte mig.”
Emily var tyst en stund. Sedan viskade hon: ”Wow, jag kanske borde be mer jag också.”
När nästa elev började, tänkte Allyson på vad som just hade hänt. Hon kände sig så annorlunda efter sin bön. Den Helige Anden hade verkligen hjälpt henne att känna sig lugn och modig!
Allyson bad en till snabb bön inom sig. Tack, käre himmelske Fader, bad hon. Tack för att du sände den Helige Anden för att hjälpa mig.
Illustration: Silvia Provantini