Den trasiga ramen
”Käre himmelske Fader, välsigna Tate så att han vet att han är älskad.”
En sann berättelse från USA.
Erica gick in i sina föräldrars rum och tittade på tavlan på väggen. Det var en målning av Jesus Kristus. Hon hade sett den många gånger förut, men den här gången lade hon märke till något.
”Pappa? Var kommer den här målningen ifrån? Och varför är ramen trasig?”
Pappa tittade upp medan han bäddade sängen. ”Den där målningen tillhörde oma (farmor).”
Oma var hennes farmor som bodde i Holland. Erica tyckte om att höra pappa berätta om hennes liv.
Pappa satte sig på sängen bredvid Erica. ”När oma växte upp och flyttade hemifrån för att bli sjuksköterska fick hon den här målningen av sin mamma”, sa han. ”Hon hängde upp den i sitt rum. En dag lossnade den från väggen och hörnet gick sönder. Hon kunde inte laga den, och den har varit trasig sedan dess. När jag sedan växte upp och flyttade hemifrån så gav oma den till mig.
Erica frågade: ”Varför har du inte lagat den?”
”Jag skulle kunna laga den”, sa pappa. ”Men den är en bra påminnelse. Den hjälper mig att komma ihåg att även om vi ibland känner oss sårade eller trasiga kan Jesus Kristus hjälpa oss. Och den påminner mig om att han känner och älskar vår familj.”
Erica kände sig varm inombords när hon tittade upp på målningen igen. Det kändes bra att veta att Herren brydde sig om hennes familj.
Några dagar senare höll Erica på att göra sig redo för att sova. Hon borstade tänderna och tog på sig pyjamasen. Pappa skulle komma strax och lyssna på hennes kvällsbön och stoppa om henne ordentligt.
Men plötsligt hörde Erica något. Det var hennes bror Tate i sovrummet bredvid. Han pratade med pappa och det lät som om han grät.
”Ingen tycker om mig”, hörde hon Tate säga mellan snyftningarna.
Erica tänkte på målningen av Jesus Kristus i den trasiga ramen. Hon tänkte på vad pappa hade sagt om hur Frälsaren kan hjälpa oss när vi känner oss sårade eller trasiga. Det låter som om Tate känner sig sårad just nu, tänkte hon.
”Jag älskar dig. Det känns nog bättre i morgon”, hörde hon pappa säga till Tate. ”Jag ska säga godnatt till Erica. Jag kommer strax tillbaka.”
När pappa kom in i hennes rum frågade Erica: ”Varför gråter Tate?”
”Några av hans kompisar i skolan sa elaka saker till honom”, sa pappa.
Erica rynkade pannan. Så fick hon en idé. ”Kan vi be en bön med honom?”
Pappa log. ”Det tror jag att han skulle tycka om.”
Erica knackade försiktigt på Tates sovrumsdörr och kikade in. ”Tate? Får vi be en bön med dig?”
Tate snörvlade och torkade sig i ögonen. ”Visst.”
Erica, Tate och pappa knäböjde och Erica bad bönen. ”Käre himmelske Fader”, bad hon, ”snälla välsigna Tate. Hjälp honom att veta att han är älskad och att han är speciell.”
När Erica var klar kramade hon och Tate varandra ordentligt. ”Tack”, viskade han.
Sedan gick Erica tillbaka till sitt sovrum med pappa. Medan han stoppade om henne sa han: ”Jag är glad att du frågade om vi kunde be med Tate. Vad var det som gav dig idén att be med honom?”
”Jag blev ledsen när jag hörde honom gråta”, sa Erica. ”Och jag tänkte på omas målning av Jesus med den trasiga ramen. Jag tänkte att Tate behövde komma ihåg att även om han känner sig sårad så älskar Jesus honom och bryr sig om honom.”
”Det är en jättebra påminnelse”, sa pappa. ”Jag vet att han älskar och bryr sig om dig också, älskling.”
Pappa pussade henne på huvudet och släckte lampan. Erica gosade in sig i täcket. Hon var tacksam för att Jesus Kristus alltid fanns där för att hjälpa hennes familj.
Illustrationer: Alyssa Tallent