Ljus på julafton

Joska och hans familj gick tysta genom snön. Det var julafton och de höll på med en av sina favorittraditioner. Varje år besöker människor i Finland kyrkogården för att tända ljus på sina närståendes gravar.

Massor av strålande stearinljus glittrade i mörkret. Fastän det var kallt fick de kyrkogården att kännas mysig och fridfull.

Joskas föräldrar ledde dem till en grav. ”Vem är det här?” frågade hans lillasyster Aasa.

”Det är min gammelmorbror”, sa mamma.

Turo, Joskas storebror, pekade på datumen på stenen. ”Han föddes för över hundra år sedan!”

”Ja. Men han är fortfarande en del av vår familj.” Mamma tog fram ett stearinljus. ”Vill du tända det, Joska?”

Joska nickade och tände ljuset. Sedan satte han försiktigt på ett metallock med hål i. Det skulle hindra vinden från att blåsa ut lågan. Han satte ljuset på marken framför graven. Det milda ljuset var vackert.

De gick till nästa familjegrav. Joska höll Aasa i handen medan de gick.

”Varför tänder vi ljus på gravarna?” frågade hon.

”Därför att det är viktigt att komma ihåg våra släktingar”, sa han.

”Även om de levde för hundra år sedan?” frågade Aasa.

”Ja”, sa pappa. ”Alla våra fastrar, mostrar, morbröder och farbröder, kusiner och far- och morföräldrar är en del av vår familj. Vi är alla en enda stor familj tack vare Jesus Kristus.”

Mamma tog fram ett ljus till. Turo hjälpte Aasa att tända det.

”Men varför tänder vi ljusen på julen?” frågade Aasa.

Joska tänkte på det för ett ögonblick. De kunde tända ljus på kyrkogården vilken annan dag som helst. Varför just på julafton?

”Kanske för att Jesus är världens ljus”, sa Joska.

Mamma log. ”Det är ett jättebra svar. Jag tror du har rätt.” Hon hjälpte Aasa att sätta sitt ljus i snön bredvid graven. ”Det är tack vare Jesus Kristus som vi kan vara tillsammans med vår familj för evigt. Och eftersom han levde igen kommer alla vi att leva igen också.”

De tog alla ett steg tillbaka för att titta på ljusen. Hela kyrkogården blinkade som om den var full av stjärnor.

Joska kände sig varm inombords när de gick tillbaka till bilen. När de kom hem skulle de öppna julklappar och spela spel. Men just nu var Joska glad att han kunde ha den här lugna stunden med sin familj. Han skulle alltid vara tacksam för Jesu ljus.

Illustration: Flavio Remontti