Livslångt lärjungeskap är vårt mål
Den inverkan som bra evangelieundervisning har
Andakt vid konferens för kyrkans religionslärare, den 12 juni 2025
Jag är från Tennessee, spännet på bibelbältet, och när jag gick på high school var jag med i en organisation som heter Fellowship of Christian Athletes. Du kan nog inte tro det när du ser mig nu, men då var jag en hyfsad idrottsman och rätt så vältränad. För några år sedan skickade min mamma en bild på mig från high school till min fru, när hår täckte huvudet och jag hade muskler. Med bilden fanns ett trösterikt budskap från min mor till min hustru: ”Det är det här du har att se fram emot i uppståndelsen.”
The Fellowship of Christian Athletes var och är en organisation med ett fantastiskt uppdrag. Det var en grupp bestående av atleter från olika trosåskådningar med en gemensam tro på Kristus. I slutet av tredje året valdes jag till ordförande för lokalavdelningen i min high school för följande år, mitt sista år.
Mitt namn samt min koppling till kyrkan skickades in till huvudkontoret som förslag på ny ordförande på lokal nivå. Lite senare kom ett meddelande tillbaka till vår fakultetssponsor om att ett nytt namn behövde skickas in. Vår sponsor berättade för mig att han fick veta att jag inte kunde bli ordförande eftersom de inte erkände medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga som kristna. Min tro hade aldrig prövats på det här sättet.
En ny ordförande valdes, men efter några månader fick jag veta att några representanter från kyrkan hade pratat med The Fellowship of Christian Athletes, och att problemet hade lösts. Jag fortsatte att vara aktiv i gruppen tack vare de fantastiska människor som var en del av den.
I slutet av varje skolår röstar varje lokalavdelning på high school på årets idrottsman, och i slutet av sista året röstades jag fram av mina kamrater som ”Fellowship of Christian Athletes Athlete of the Year”. Ärligt talat så kändes det härligt rättvist. Året innan hade jag inte ens erkänts som kristen, och nu fick jag ta emot deras utmärkelse.
Mitt namn samt min koppling till kyrkan skickades in till huvudkontoret som förslag på Årets idrottsman på min high school. Men än en gång kom ett meddelande tillbaka till vår fakultetssponsor om att ett nytt namn behövde skickas in. Tydligen hade inte problemet lösts.
Vår sponsor, som var min fotbolls- och brottningstränare, sa att han hade krävt att någon från organisationens statskontor skulle besöka mig på vår skola för att förklara ett beslut som han inte stödde.
En väldigt trevlig, välmenande man kom för att träffa mig. Vi träffades i min tränares klassrum under en av hans raster. Mannen förklarade att han ville att jag skulle förstå varför medlemmar i vår kyrka inte betraktades som kristna.
Han tog fram ett papper från sin väska. På papperet fanns tio punkter i vår lära som han sa var oförenliga med deras definition av kristendom. Ni känner säkert till de punkterna: vår tro på att gudomen är åtskilda personer, att det finns andra skrifter förutom Bibeln och så vidare.
Han nämnde punkterna och han var mycket vänlig – jag skulle också vilja säga kristen. Han var en bra man, bara vilseledd. Han öppnade sin väska, stoppade undan papperet och frågade uppriktigt om jag hade några frågor.
Jag sa: ”Ja, det har jag.” Jag sa: ”Var det där en bibel jag såg i väskan?”
Och han svarade: ”Ja.”
Jag frågade: ”Kan vi titta på några skriftställen i den?”
Jag bör berätta för er att jag hade riktigt bra seminarielärare. Och vi var väldigt duktiga på skriftställejakter. På den tiden hade vi fyrtio nyckelskriftställen varje år, och varje fredag i vår seminarieklass fick vi munkar, vi brukade ha skriftställejakt, och jag var mer tävlingsinriktad än jag borde ha varit. Jag markerade inte bara nyckelskriftställena med rött, jag lärde mig också, vilket jag skäms över att säga, att om jag skrynklade till sidorna var det lättare att hitta nyckelskriftställena. Och precis före stavens tävling i skriftställejakt strödde jag babypuder över sidorna. Om jag kom tillräckligt nära mina skrifter och bara knäppte med fingrarna, slogs skrifterna upp till ett nyckelskriftställe.
Mannen var vänlig nog att dela sin bibel med mig, som för övrigt inte innehöll markeringar inför en skriftställejakt. Vi slog upp Matteus 3, Apostlagärningarna 7, 1 Krönikeboken 29 och så vidare. Till hans heder ska sägas att han lyssnade välvilligt. Beslutet hade inte förändrats, men jag hade det.
När jag gick igenom skriftställena kände jag på något sätt en djupare sanning i dem än tidigare. Ibland kommer vittnesbördet efter prövningen.1 Mitt vittnesbörd, min omvändelse, kom inte på grund av den upplevelsen. Enstaka händelser leder sällan till bestående tro. Men det var en erfarenhet av många som gav ett vittnesbörd som har växt med tiden.
Jag är så tacksam för lärarna i det tidiga morgonseminariet som hjälpte mig lägga grunden jag kunde bygga på. De ville verkligen att vår församling skulle vinna stavens skriftställejakttävling, men de var ännu mer angelägna om att hjälpa oss bli livslånga lärjungar till Kristus. De gjorde stor skillnad för mig. Jag hoppas att ni i era stunder av tyst eftertanke av er undervisning inser vilken betydelsefull inverkan ni har på dem ni undervisar.
Det här uppväxande släktet är fantastiskt. Under den senaste generalkonferensen sa president Russell M. Nelson: ”Det uppväxande släktet träder fram som ståndaktiga följare till Jesus Kristus.”2 Vid ett annat tillfälle sa han till dem: ”Ni har förmågan att vara klokare och visare och ha större inverkan på världen än någon tidigare generation!” 3 För att uppnå den förmågan behöver de bland annat bra evangelielärare.
De är fulla av tro, men ”tron kommer av att höra, och hörandet genom Kristi ord.”4 ”Och hur ska de kunna höra om ingen predikar?” 5 De förstår evangeliet bättre än någon annan generation före dem, men hur kan de förstå vad de läser om ingen [lärare] vägleder [dem]?6
Paulus skrev till korinterna: ”Gud har i församlingen för det första satt några till apostlar, för det andra några till profeter, för det tredje några till lärare, sedan några till att göra kraftgärningar.”7 Så ni befinner er någonstans i mitten mellan apostlar och profeter och kraftgärningar, med en viktig roll i den här stundens majestät och påskyndandet av Herrens verk.8
Livslångt lärjungeskap är målet
I äldste D. Todd Christoffersons tal i går kväll både inledde och avslutade han med att gå igenom syftena med religionsutbildning i kyrkan. Jag slogs av hans upprepande av och betoningen på att hjälpa elever bli livslånga lärjungar till Jesus Kristus. Han verkade fast besluten att påminna oss om vad vi hoppas uppnå med vår undervisning.
Bara sex månader efter sitt kall till de tolv apostlarnas kvorum talade dåvarande äldste Russell M. Nelson på detta campus under en söndagsandakt. Hans budskap var inspirerande och insiktsfullt, men det är titeln på hans tal jag vill belysa. Han presenterade den på det här sättet: ”Jag har kallat mitt tal för ’börja med målet i sikte’.” Sedan förklarade han: ”Jag antar att en del av det här har sin grund i mitt arbete som kirurg. Ett planerat snitt läggs aldrig utan en planering för att stänga det. Samma princip är dock generellt tillämpbar inom alla områden. Löparstjärnor börjar inte ett lopp utan att veta var mållinjen ligger.”9
Att ha målet i sikte – att veta var mållinjen ligger och förstå det slutliga målet – är alltid viktigt, men det är särskilt viktigt när man undervisar om evangeliet. När vi förblir fokuserade på det gudomliga målet är det troligare att vi uppnår det.
President Thomas S. Monson betonade: ”Målet med evangelieundervisning … är inte att ’proppa’ eleverna fulla med kunskap … Syftet är att inspirera dem att tänka på, känna för och sedan göra något för att leva efter evangeliets principer.”10
I Allmän handbok står det: ”Vi undervisar om evangeliet för att hjälpa människor att stärka sin tro på sin himmelske Fader och Jesus Kristus. Vi strävar efter att hjälpa människor att bli mer som Frälsaren, ta emot hans kraft i sina liv och slutligen få evigt liv.”11
Ni gör redan detta på ett anmärkningsvärt sätt. Vi ser er inverkan på det uppväxande släktet. Fler deltar i seminariet och institutet, fler går ut som missionärer, fler tjänar i templet och fler blir livslånga lärjungar till Jesus Kristus.
Min uppmaning i dag är enkel: Jag ber er att vara avsiktliga i att undervisa med livslångt lärjungeskap som mål. Se på allting som ni gör genom den linsen. Gå regelbundet igenom vad ni undervisar om, hur ni undervisar och även vad ni ger dem prov om. Gå inte bara igenom vad ni hjälper dem veta utan gå även igenom det ni inspirerar dem att göra och bli. Lär dem med syftet att hjälpa dem bli ”nya skapelser”12 i Kristus.
Några frågor att begrunda: Det jag undervisar och hur jag undervisar mina elever, hur påverkar det hur de känner inför frågorna i en tempelrekommendationsintervju? Bygger min undervisning upp tro på vår himmelske Fader, Jesus Kristus och den Helige Anden? Stärker den vittnesbörd om återställelsen av Jesu Kristi evangelium och om levande profeter och apostlar? Stärker den elevers beslutsamhet att hålla buden och omvända sig dagligen?
Uppmuntra till flitigt lärande
Om vårt mål är ett livslångt lärjungeskap måste vi, som äldste Christofferson uppmanade oss att göra, ”tänka på hur Frälsaren undervisade”. Hur vi undervisar spelar roll.
Ni minns kanske det president Boyd K. Packer sa om ”hur man undervisar” på zonkonferenser när han var missionspresident. Syster Packer bakade en tårta i tre lager, vackert dekorerad med färgglada lager av glasyr. Tvärs över ovansidan skrev hon orden: ”Evangeliet.”
När missionärerna hade samlats bars kakan in med viss ceremoni. President Packer påpekade att tårtan representerade evangeliet. Sedan frågade han: ”Vem skulle vilja ha lite?”
Det är inte svårt att hitta en missionär som vill ha tårta. En aningslös frivillig kallades fram. Då tryckte president Packer handen ner i tårtan och rev ut en stor bit. Han knöt näven så att glasyren sipprade fram mellan fingrarna. Sedan kastade han tårtbiten på den förvånade äldsten och stänkte glasyr på framsidan av hans kostym.
Efter en effektfull paus vände han sig till resten av missionärerna och frågade om någon annan ville ha lite tårta. Han sa: ”Av någon anledning var ingen frivillig.”
Sedan tog han fram ett kristallfat, en silvergaffel, en linneservett och en vacker serveringskniv i silver. Han vände på tårtan. Sedan skar han med stor värdighet en bit från andra sidan, lade den försiktigt på kristallfatet och frågade: ”Vill någon ha en bit tårta?”
President Packer förklarade: ”Lärdomen var uppenbar. Det var samma tårta i båda fallen, samma smak och samma näringsinnehåll. Sättet man serverade den på gjorde den antingen inbjudande, till och med lockande, eller oinbjudande eller till och med motbjudande.” Han påminde missionärerna att tårtan representerade evangeliet och frågade dem hur de serverade det.13
Hur vi serverar evangeliet kan utgöra skillnaden mellan att ösa in informationen i våra elevers sinnen och att inspirera dem till att bli hängivna elever som förändrar sina hjärtan, synsätt, handlingar och själva natur för att bli livslånga lärjungar till Jesus Kristus.14
För att undervisa som Frälsaren älskar vi dem vi undervisar, vi undervisar genom Anden och vi undervisar om läran.15 Det är sådant vi gör som lärare.
Men eleven, då? Vad är deras roll? Deras roll är att lära sig flitigt, att ta ansvar för sitt lärande, att handla och att tillämpa evangeliets principer i sina liv.
I går kväll bad äldste Christofferson oss att uppmuntra till flitigt lärande. Han lärde oss hur Frälsaren uppmuntrade till flitigt lärande. Han sa: ”Han undervisade på sätt som gjorde att [hans lärjungar] måste tänka, delta, diskutera och tillämpa hans lärdomar.” Må vi göra detsamma.
Avslutning
Avslutningsvis vill jag tacka er för det ni gör för dem ni undervisar och för vad ni gör för Guds rike. Målet med vår undervisning är att utveckla livslånga lärjungar till Jesus Kristus. Må ni vägledas medan ni ”serverar evangeliet” och gör det så att det uppmuntrar till flitigt lärande.
Jag vittnar om Läromästaren, ja, Jesus Kristus, vår förespråkare, ”[vår tros] upphovsman och fullkomnare”,16 och ”översteprästen för det goda som [ska] komma”.17
I Jesu Kristi namn, amen.