Tro på frälsningsverket

Innan jag börjar mitt tal, vill jag ta det här tillfället att tacka er för era uttryck för medkänsla under den härs svåra tiden när jag förlorat min älskade hustru Frances. Jag har fått styrka och känt stöd när jag känt er kärlek och era böner för mig.

För syster Monson och mig har missionärsarbetet alltid varit en del av våra hjärtan och vårt liv tillsammans. Vi var fortfarande nygifta när jag kallades som biskop i den gamla 6–7:e församlingen i Salt Lake City --- en församling med 1080 medlemmar. Det fanns några i församlingen som var mindre aktiva, och syster Monson stödde och uppmuntrade alltid mig och mina rådgivare när vi besökte de här kära medlemmarna och arbetade på att föra dem tillbaka till aktivitet.

Några år senare kallades jag som president för Kanadensiska missionen. Mindre än en månad efter kallelsen lämnade syster Monson och jag vårt nybyggda hem och for med våra två små barn och ett på väg till Toronto, Ontario i Kanada, där missionärsarbetet blev vårt liv i tre år.

Jag vill instämma i allt som sagts här i dag. Jag vittnar för er att ni blir välsignade när ni följer de råd ni fått.

De heliga skrifterna innehåller inget uttalande som är mer relevant, inget ansvar som är mer bindande, ingen instruktion som är mer direkt än befallningen som den uppståndne Herren gav när han visade sig i Galileen för de elva lärjungarna. Han sade: ”Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn (Matt. 28:19). Profeten Joseph Smith förkunnade: ”Efter allt som sagts är den största och viktigaste plikten att predika evangeliet.” En del av er här i dag minns ännu president David O. McKays ord när han sade de välbekanta orden ”varje medlem en missionär”. President Gordon B Hinckley sade till oss: ”Alltför många av oss ser missionärsarbetet som enbart skriftning. Alla som väl känner till detta verk vet att det finns ett bättre sätt. Det sättet är genom kyrkans medlemmar.”

Till deras ord lägger jag mina egna. Nu är det dags för medlemmar och missionärer att komma samman, att samarbeta, att verka i Herrens vingård och föra själar till honom. Han har berett medel för oss till att sprida evangeliet på en mängd sätt, och han ska hjälpa oss i vårt arbete om vi handlar i tro och utför hans verk.

Medan syster Monson och jag arbetade i Kanadamissionen bevittnade vi och stärktes av de kanadensiska heligas starka tro. Den här videon visar tron och gärningarna hos medlemmar och missionärer i vår mission, de bodde och verkade i S:t Thomas.

Ett annat bevis på tro såg vi när jag först besökte S:t Thomas gren som låg omkring 20 mil från Toronto. Min hustru och jag hade inbjudits till sakramentsmötet och att tala till medlemmarna där. När vi körde längs en fin gata såg vi många kyrkor och undrade vilken som var vår. Det var ingen av dem. Vi fann den adress som getts oss och upptäckte att det var ett förfallet möteshus. Vår gren hade möten i källaren till det förfallna huset och grenen bestod av kanske tjugofem medlemmar, av vilka tolv var närvarande. Samma personer ledde mötet, välsignade och delade ut sakramentet, bad bönerna och sjöng psalmerna.

Efter mötet frågade grenspresidenten, Irving Wilson, om han fick tala med mig.. Vid det här mötet räckte han mig ett nummer av Improvement Era, föregångare till dagens Ensign. President Wilson pekade på ett av våra nya kapell i Australien och sade: ”Det här är den byggnad vi behöver här i S:t Thomas.”

Jag log och svarade: När vi har tillräckligt med medlemmar har för att berättiga och betala en sådan byggnad, är jag säker på att vi får en.” På den tiden krävdes det att medlemmarna samlade in 30 procent av kostnaden för tomt och byggnad, förutom att betala tionde och andra offergåvor.

Han svarade: ”Våra barn växer och blir stora. Vi behöver möteshuset, och vi behöver det nu!”

Jag uppmuntrade dem att tillväxa i antal genom egna ansträngningar att kontakta och undervisa. Resultatet är ett klassiskt exempel på tro, parad med arbete och krönt av vittnesbörd.

President Wilson begärde att ytterligare sex missionärer skulle tilldelas S:t Thomas. När det var gjort, kallade han missionärerna till ett möte i bakre rummet i sin guldsmedsbutik, där de knäböjde i ödmjuk bön. Sedan bad han en äldste att räcka honom telefonkatalogens gula sidor, som låg på ett bord bredvid. President Wilson tog katalogen och sade: ”Om någonsin vår dröm om ett kapell i S:t Thomas ska bli sann, behöver vi en sista dagars heliga som ritar det. Eftersom vi inte har någon medlem som är arkitekt, måste vi helt enkelt omvända en.” Han drog med fingret utefter kolumnen med arkitekter, stannade upp och sade: ”Det här är den vi ska bjuda hem till mig för att höra återställelsens budskap.”

President Wilson gjorde på samma sätt med rörmokare, elektriker och alla slags hantverkare. Han försummade inte heller andra yrken, för han ville ha balans i grenen. Personerna inbjöds till hans hem för att träffa missionärerna, sanningen predikades, vittnesbörd bars och omvändelser skedde. De här nydöpta upprepade sedan proceduren själva. De inbjöd andra att lyssna. Vecka efter vecka, månad efter månad fortsatte proceduren.

Grenen i S:t Thomas upplevde fantastisk tillväxt. Inom två och ett halvt år hade en tomt inköpts, en vacker byggnad uppförts och en inspirerad dröm blev verklighet. Den grenen är nu en blomstrande församling i Sion.

När jag tänker på den lilla staden S:t Thomas tänker jag inte på församlingens hundratals medlemmar och många dussin familjer. Snarare återvänder jag i minnet till det där glest besökta sakramentsmötet i källaren och Herrens löfte: ”Där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem”(Matt. 18:20).

Många år har gått sedan den videon spelades in. Jag var yngre då, men trons princip i fråga om missionsarbetet är lika sann i dag som den var för femtio år sedan i S:t Thomas gren.

Jag vittnar om att när vi handlar i tro, visar Herren oss hur vi ska stärka hans kyrka i de församlingar och grenar där vi bor. Han är med oss och deltar aktivt i vårt missionsarbete.

När nu antalet missionärer ökar i församlingar och stavar runtom i världen, vädjar jag till er att utöva er tro liksom president Wilson i S:t Thomas, medan ni under bön begrundar vilka av era släktingar, era vänner, era grannar och bekanta ni vill inbjuda till ert hem för att träffa missionärerna så att de kan få höra återställelsens budskap. Liksom Herren gjorde med staden S:t Thomas kommer han att helga ert arbete, och ni ska få förmåga utöver er egen att lyfta och välsigna andras liv.

Må vi alltid tillväxa i tro och göra vår heliga plikt att undsätta vår himmelske Faders barn – våra bröder och systrar. I vår Herres och Frälsares, Jesu Kristi namn, amen.