”Att tänka på: ’Herren hörs kalla: O, Israel, kom, här inträd!’” Kom och följ mig – för hemmet och kyrkan: Gamla testamentet 2026 (2026)
”Att tänka på: ’Herren hörs kalla: O, Israel, kom, här inträd!’” Kom och följ mig – för hemmet och kyrkan: 2026
Att tänka på
”Herren hörs kalla: O, Israel, kom, här inträd!”
I Sinais öken samlade Mose Israels barn vid foten av ett berg. Där förkunnade Herren att han ville förvandla den här gruppen av nyligen befriade slavar till ett mäktigt folk. ”Ni ska för mig vara ett rike av präster och ett heligt folk”, sa han (2 Moseboken 19:6). Han lovade att de skulle blomstra och ha framgång, även när de var omgivna av mycket större och mäktigare fiender.
Allt det här skulle hända, inte för att israeliterna var talrika eller starka eller skickliga. Det skulle hända, förklarade Herren, ”om ni nu hör min röst och håller mitt förbund” (2 Moseboken 19:5). Det var Guds makt, inte deras egen, som skulle göra dem mäktiga.
Ändå lydde israeliterna inte alltid Guds röst, och med tiden slutade de att hålla hans förbund. Många dyrkade andra gudar och tog till sig sederna i kulturerna runt omkring dem. De förkastade just det som gjorde dem till en distinkt nation – sin förbundsrelation med Herren. Utan Guds kraft som skydd fanns det inget som kunde stoppa deras fiender.
Förskingringen
Flera gånger mellan omkring 735 och 720 f.Kr. invaderade assyrierna nordriket Israel, som var hem för tio av de tolv stammarna, och bortförde tusentals israeliter i fångenskap till olika delar av det assyriska riket. De här israeliterna blev kända som ”de förlorade stammarna”, delvis på grund av att de togs från sitt hemland och skingrades bland andra nationer. Men de gick också vilse i en djupare bemärkelse: med tiden förlorade de sin känsla av identitet som Guds förbundsfolk.
Så småningom var det också många människor i sydriket Juda som vände sig bort från Herren. Assyrierna anföll och erövrade större delen av det riket också. Endast Jerusalem bevarades på ett mirakulöst sätt. Senare, mellan 597 och 580 f.Kr., förstörde babylonierna Jerusalem, även templet, och förde bort många människor i fångenskap. Omkring 70 år senare tilläts en återstod av Juda att komma tillbaka till Jerusalem och bygga upp templet igen. Många stannade dock kvar i Babylon.
Nebusaradans förstörelse av Jerusalem, av William Brassey Hole, © Providence Collection/med tillåtelse från goodsalt.com
Allteftersom tiden gick blev israeliter från alla stammar ”[skingrade] genom en stormvind bland alla hednafolk som de inte känner” (Sakarja 7:14). En del förde Herren bort till andra länder. Andra lämnade Israel för att inte bli fångade eller av politiska eller ekonomiska skäl.
Vi kallar alla dessa händelser för Israels förskingring. Och det är viktigt att känna till förskingringen av flera anledningar. För det första är det ett viktigt ämne i Gamla testamentet – många gammaltestamentliga profeter var vittnen till det andliga förfall som ledde till Israels förskingring. De förutsåg det och varnade för det. En del av dem genomlevde det till och med. Det är bra att komma ihåg det här när du läser böckerna från Jesaja, Jeremia, Amos och andra profeter i den sista delen av Gamla testamentet. Med tanke på den här bakgrunden kan du förstå vad de pratar om när du läser deras profetior om Assyrien och Babel, om avgudadyrkan och fångenskap, ödeläggelse och slutlig återställelse.
När du förstår Israels förskingring blir det också lättare att förstå Mormons bok bättre, eftersom Mormons bok är en uppteckning om en gren av det skingrade Israel. Den här uppteckningen börjar med att Lehis familj flyr från Jerusalem omkring 600 f.Kr., strax innan babylonierna anföll. Lehi var en av de profeter som profeterade om Israels förskingring. Och hans familj hjälpte till att uppfylla den profetian genom att ta sin gren av Israel och plantera den på andra sidan jorden, på den amerikanska kontinenten.
Insamlingen
Israels förskingring utgör dock bara halva berättelsen. Herren glömmer inte sitt folk, inte heller överger han dem, ens när de har övergett honom. De många profetiorna om att Gud skulle skingra Israel åtföljdes av många löften om att han en dag skulle samla in dem.
Den dagen är i dag – vår tid. Insamlingen har redan börjat. År 1836, tusentals år efter att Mose hade samlat Israels barn vid foten av berget Sinai, visade han sig i templet i Kirtland för att ge Joseph Smith ”nycklarna till Israels insamling från jordens fyra hörn” (Läran och förbunden 110:11). Nu, under ledning av personer som innehar dessa nycklar, insamlas Israels stammar från varje nation som Herrens tjänare kan resa till.
Mose, Elias och Elia uppenbarar sig i Kirtlands tempel, av Gary E. Smith
President Russell M. Nelson har kallat den här insamlingen ”det viktigaste som sker på jorden i dag. Inget annat kan jämföras i fråga om omfattning, inget kan jämföras i fråga om betydelse, inget annat kan jämföras i fråga om majestät. Och om ni väljer det, om ni vill, kan ni vara en stor del i det.”
Hur kan vi vara till hjälp? Vad innebär det att samla in Israel? Innebär det att återställa de tolv stammarna till det land de en gång bebodde? Faktum är att det innebär något mycket större, mycket mer evigt. Som president Nelson förklarade:
”När vi talar om insamlingen, säger vi helt enkelt den här enkla fundamentala sanningen: alla vår himmelske Faders barn, på båda sidorna om slöjan, förtjänar att få höra budskapet om Jesu Kristi återställda evangelium …
Varje gång du gör någonting som hjälper någon – på ena eller andra sidan om slöjan – att ta ett steg mot att ingå viktiga förbund med Gud och få sina väsentliga dop- och tempelförrättningar, hjälper du till att samla in Israel. Så enkelt är det.”
Detta händer, som Jesaja sa, genom att ”samlas in en och en” (Jesaja 27:12) eller, som Jeremia förutsade, genom att hämtas ”en från varje stad och två från varje släkt” (Jeremia 3:14).
Att samla in Israel innebär att föra Guds barn tillbaka till honom. Det innebär att återställa dem till sin förbundsrelation med honom. Det innebär att återupprätta ”ett heligt folk”, vilket var vad han ville upprätta för så länge sedan (2 Moseboken 19:6).
Kom hem
Som en som har ingått ett förbund med Gud är du en del av Israels hus. Du har blivit insamlad och du är en insamlare. Den hundratals år långa episka berättelsen om förbundsfolket håller på att nå sin kulmen, och du är en nyckelaktör. Det här är tiden då ”Herren hörs kalla: O, Israel, kom, här inträd!”
Det här är insamlingens budskap: Kom hem till förbundet. Kom hem till Sion. Kom hem till Jesus Kristus, Israels Helige, så ska han föra dig hem till Gud, din Fader.