Förbundet

Abraham ville ”bli en ännu större rättfärdighetens anhängare” (Abraham 1:2), så Gud inbjöd honom till en förbundsrelation. Abraham var inte den förste att ha denna önskan och han var inte den förste att ta emot ett förbund. Det var ju trots allt ett evigt förbund. Abraham sökte efter ”fädernas välsignelser” (Abraham 1:2) – välsignelser som genom förbund erbjöds Adam och Eva och därefter de personer som flitigt sökte de här välsignelserna.

Guds förbund med Abraham utlovade underbara välsignelser: ett land till arvedel, riklig avkomma, tillgång till prästadömsförrättningar och ett namn som skulle äras i många generationer framöver. Men det här förbundets syfte var inte bara de välsignelser som Abraham och hans släkt skulle få ta emot, utan också den välsignelse de skulle vara för resten av Guds barn. ”Du ska bli en välsignelse”, förkunnade Gud, ”i dig ska jordens alla släkten bli välsignade” (1 Moseboken 12:2–3).

Gav det här förbundet Abraham, Sara och deras avkomlingar en privilegierad ställning bland Guds barn? Bara i den bemärkelsen att det är ett privilegium att vara till välsignelse för andra. Abrahams familj skulle ”i sina händer … bära detta ämbete och prästadöme till alla folk” och dela med sig av ”evangeliets välsignelser, vilka är frälsningens välsignelser, det vill säga evigt liv” (Abraham 2:9, 11). Att vara Guds förbundsfolk betydde inte att de var bättre än andra. Det innebar att de hade en plikt att hjälpa andra att bli bättre.

Det här förbundet var den välsignelse Abraham så innerligt önskade. Efter att ha tagit emot den sa han i sitt hjärta: ”Din tjänare har uppriktigt sökt dig, nu har jag funnit dig” (Abraham 2:12).

Det var för tusentals år sedan, men det här förbundet har återupprättats i vår tid. Och det håller på att uppfyllas i Guds folks liv. Uppfyllandet av förbundet tilltar i den sista tiden allteftersom Guds verk går framåt, och det välsignar familjer överallt i världen. Och alla som liksom Abraham vill bli en ännu större rättfärdighetens anhängare – alla som uppriktigt söker Herren – kan bli en del av det.

Du är ett förbundets barn. Du sluter förbund med Gud när du döps och när du tar del av sakramentet. Och du tar emot förbundets fullhet genom templets heliga förrättningar.

Genom dessa förbund och förrättningar blir vi Guds folk. Vi är bundna till honom ”med eviga band”. ”När vi sluter förbund med Gud”, har president Russell M. Nelson sagt, ”lämnar vi neutral mark för evigt. Gud överger inte sin relation med dem som har skapat ett sådant band till honom. Faktum är att alla som har ingått ett förbund med Gud har tillgång till en särskild slags kärlek och nåd … Tack vare vårt förbund med Gud tröttnar han aldrig på att hjälpa oss, och vi förbrukar aldrig hans barmhärtiga tålamod med oss.” Du kommer att se detta i historien om Guds förbundsfolk i Gamla testamentet, och du kommer att se det i ditt eget liv som ett av hans förbundsbarn.

Detta är den dyrbara kunskap som förlänas oss tack vare återställelsen av Abrahams förbund genom profeten Joseph Smith. Så när du läser om förbund i Gamla testamentet, tänk då inte bara på Guds relation med Abraham, Isak och Jakob. Tänk också på hans relation med dig. När du läser om löftet om riklig avkomma, tänk då inte bara på de miljoner människor som i dag kallar Abraham sin far. Tänk också på Guds löfte till dig om evig familj och evig avkomma. När du läser om löftet om ett arveland, tänk då inte bara på det land som utlovades till Abraham. Tänk också på själva jordens celestiala bestämmelse – en arvedel som utlovats till de ”ödmjuka” som ”hoppas på Herren” (Matteus 5:5; Psaltaren 37:9, 11). Och när du läser om löftet att Guds förbundsfolk ska välsigna ”jordens alla släkter” (Abraham 2:11), tänk då inte bara på Abrahams verksamhet eller profeterna som härstammade från honom. Tänk också på vad du kan göra – som Jesu Kristi efterföljare genom förbund – för att vara till välsignelse för familjerna omkring dig.