”Det är okej”

Illustration: Katelyn Budge

En fredag i skolan var min bästa vän Dawson inte där. Några ungdomar sa att de hade sett ambulanser hemma hos honom, så jag började bli orolig. Senare samma dag berättade rektorn att Dawson hade förts till sjukhus med en hjärnblödning.

Dawson och jag hade blivit vänner när min familj hade flyttat hit från South Carolina i USA. Han var en av de första som sa hej till mig. Han hittade alltid de nya eleverna och fick dem att känna sig älskade.

Kvällen efter att Dawson hade förts till sjukhuset, när vår familj bad om att han skulle bli bättre, hörde jag en mild och stilla röst säga tre ord: ”Det är okej.” Så fort jag hörde det visste jag att Dawson skulle klara sig och överleva.

Men sedan tänkte jag: ”Tänk om Gud menade att det skulle bli okej oavsett om Dawson var här på jorden eller i himlen?”

Min stav höll en 24-timmarsfasta för Dawson och hans familj. Och sedan fick vi veta att Dawson hade gått bort.

Jag hade aldrig riktigt haft någon jobbig upplevelse tidigare där jag känt att jag behövde be. Men när Dawson dog var bön det enda som fick mig att känna någon tröst. Gud hjälpte mig att känna frid, och jag kände att han måste ha något för Dawson att göra.

Jag vet att när jag går igenom något svårt så kan jag prata med Gud. Det hjälper mig veta att Gud alltid finns där för mig och människorna omkring mig. Jag saknar Dawson varje dag, men jag vet att jag får träffa honom igen tack vare Jesus Kristus.