Fördolda skatter

Om kyrkan var en maskin skulle den vara en enorm maskin med många delar. Vissa delar skulle vara mer synliga och verka ”viktigare” än andra, men även de små, dolda kuggarna och bultarna skulle ha en roll att spela.

Herren sa: ”Låt därför var och en verka i sitt eget ämbete och arbeta i sin egen kallelse, och låt inte huvudet säga till fötterna att det inte behöver fötterna, för hur skulle kroppen kunna stå utan fötter? Och även kroppen behöver varje lem, så att alla kan byggas upp tillsammans, så att ordningen kan bevaras fullkomlig” (Läran och förbunden 84:109–110).

Våra församlingar och grenar behöver människor som är goda talare såväl som människor som är goda lyssnare. Vi behöver biskopar och hjälpföreningspresidenter såväl som söndagsskolesekreterare och barntillsynsledare. Vi behöver stillsamma människor, djärva människor, roliga människor, allvarliga människor; introverta, extroverta, ingenjörer, konstnärer. Kyrkan behöver allas olika talanger och styrkor.

Det spelar ingen roll hur ”prestigefyllt” jobbet är. Varje uppgift i kyrkan är viktig för Herren.

När Herren uppenbarade att ”krig skulle utgjutas över alla nationer” (se Läran och förbunden 87:3) sa han också till de heliga vad de skulle göra åt det:

”Stå … på heliga platser och låt er inte rubbas” (Läran och förbunden 87:8).”

Vilka är dessa ”heliga platser”? Templen, såklart (om vi är värdiga när vi går in). Detsamma gäller våra kyrkor. Våra ledare har sagt att vi ska göra våra hem till heliga platser också. Vi gör det genom att visa kärlek och ha harmoni hemma, studera evangeliet och inbjuda Anden.

Men Herren vill inte att vi gömmer oss i våra hem, kyrkor och tempel hela tiden. Han vill att vi ska gå ut i världen och sprida glädje och tjäna andra.

Det är därför vi har den Helige Anden: nästan vilken plats som helst kan vara en ”helig plats” om Anden kan vistas där.

Detta innefattar våra klassrum, bollplaner, kontor, bilar, väntrum, gym – vart du än går kan bli en plats för inspiration om du är ödmjuk, trofast och uppriktig.

Naturligtvis behöver vi vara visa och inte söka oss till negativa eller farliga miljöer. Men Herrens poäng var att vi inte behöver vara så oroliga för katastroferna i den sista tiden. Vi kan ägna oss åt våra sysslor – skola, arbete, fritidsaktiviteter, livet – och ändå vara beskyddade om vi följer Andens vägledning.

Har du någon gång behövt skälla på någon du älskar? Det är svårt! Som med det mesta kan vi se på Frälsarens exempel. Herren tuktar en hel del i Läran och förbunden, men alltid med kärlek.

Det finns ett exempel i kapitel 93. Joseph Smith, Frederick G. Williams och Sidney Rigdon behövde alla tillrättavisas på några punkter. Herren tilltalar dem som ”tjänare” (v. 41, 44, 45), men förtydligar sedan: ”Eller med andra ord: Jag kallar er vänner, för ni är mina vänner, och ni ska få en arvedel hos mig” (v. 45). Senare kallar Frälsaren hela gruppen för sina ”vänner” (i v. 51).

Varför är det här viktigt? Det gör ont att bli tillrättavisad, eller hur? Herren visar större kärlek genom att påminna Joseph och de andra om att de, trots sina misstag och svagheter, är hans vänner när allt kommer omkring.

Hans vänner! Människor som han tycker om och vill umgås med! Han känner likadant för dig. Vi är alla hans vänner.