Endast digitalt: Svar från en apostel
Vad innebär det att älska andra så som Frälsaren älskar mig?
Här är två tankar om Frälsarens ”nya bud”.
Från ett tal under ett seminarium för nya missionsledare den 26 juni 2020.
Jag har ofta tänkt på den oro Jesus måste ha känt när han visste att hans jordiska verksamhet närmade sig sitt slut och att den dagliga, fortlöpande verksamheten i hans mycket unga kyrka skulle vila på ett dussin helt vanliga mäns axlar, som i bästa fall bara hade varit medlemmar i 36 månader. Visste de tillräckligt? Hade de förstått någonting av det som han så innerligt hade försökt lära dem? Skulle de kunna genomföra detta enorma ansvar på ett framgångsrikt sätt?
Vilken sista lärdom kunde han ge dem som skulle bära dem genom hans fysiska frånvaro? Med en vädjan, ja, en befallning, som bör genomborra oss i dag lika mycket som den gjorde då, sammanfattade Guds levande Son hela sin verksamhet och deras slutliga, fortgående ansvar i ett begrepp – en storslagen, evig princip:
”Ett nytt bud ger jag er: att ni ska älska varandra. Så som jag har älskat er ska också ni älska varandra.
Om ni har kärlek till varandra ska alla förstå att ni är mina lärjungar.”
Två tankar om det här nya budet
Låt mig delge två tankar om det här nya budet som vi har fått.
För det första låter detta ultimata kristna bud att älska så enkelt. Jesus valde medvetet en princip, en måttstock för framgång som är mycket lätt att förstå, även om den inte nödvändigtvis är så lätt att efterleva.
En andra tanke fokuserar på hur Frälsaren kallar det här för ett ”nytt bud” när jag vill säga: ”Men det är inte nytt.”
Det kan vara till hjälp att veta att det grekiska ordet som används här för ”nytt (kainen) syftar på fräschhet, eller motsatsen till utsliten, snarare än bara nylig eller annorlunda”. Den fräscha eller oprövade innebörden av det här nya budet var att dessa lärjungar – och alla vi andra – skulle älska så som Jesus älskade: ”så som jag har älskat er”. Det var den nya delen, den utmärkande delen, av en mycket gammal lag.
Och något annat var också nytt. Vad Frälsaren, Läromästaren, gjorde var att dela upp det stora budet att älska i två beståndsdelar. Ja, de skulle älska varandra, men Kristus lärde att detta bara skulle vara möjligt till fullo om vi älskar Gud först. Alltså kunde han tala om det största budet som de två stora buden, varav ingen del skulle vara fullständig utan den andra.
President Howard W. Hunter sa en gång: ”Kärleken till vår nästa har sitt ursprung i Guds kärlek.”
Den insikten är helt avgörande – ny kan man säga – för att förstå de två stora buden. Under hela sin verksamhet klargjorde Kristus ständigt sin orubbliga lojalitet, sin fullständiga lydnad och sin unika kärleksfulla relation till sin Fader. Att älska som Kristus älskade – ”så som jag har älskat er” – är att älska Fadern mest av allt, att lyda honom till änden, och däri finna den gudomliga motivationen att älska vår nästa som oss själva. Detta var verkligen en ”ny tanke”.
Hur denna kärlek ser ut
Mormon gav vad som mycket väl kan vara den mest enastående utförliga beskrivning som någonsin getts av detta slags kärlek – av den kärlek som han kallar ”Kristi rena kärlek”:
”Kärleken är tålig och god och avundas inte … blir inte lätt förargad, tänker intet ont … fördrar allting, tror allting, hoppas allting och uthärdar allting.
Om ni därför, mina älskade bröder, inte har kärlek är ni ingenting, för kärleken sviker aldrig. Håll därför fast vid kärleken, som är det största av allt …
Men den kärlek som är Kristi rena kärlek består för evigt, och var och en som på den yttersta dagen befinns vara fylld därav, med honom är allt väl.”
Eliza R. Snow nämnde en gång ett tal av profeten Joseph Smith där han använde de här verserna och deras motsvarighet i Nya testamentet från 1 Korintierbrevet 13 som sin text. I den predikan sa Joseph:
”Om ni vill göra som Jesus måste ni vidga själen mot varandra … [Ni] måste stå ut med varandras fel och brister likt en förälder som har tålamod med sina barns svagheter …
Låt era hjärtan sträckas ut mot andra – ni måste vara långmodiga och ha fördragsamhet med människors fel och brister. Hur värdefull är inte människans själ!”
Joseph och Hyrum: Föredömen i fråga om kristuslik kärlek
Natten innan profeten Joseph Smith och hans bror Hyrum Smith dödades – natten till den 26 juni 1844 – öppnade Hyrum återigen Mormons bok, förmodligen på nytt till Ethers tolfte kapitel, där han hade läst tidigare. I detta dystra ögonblick, på denna dystra plats, läste han om kärlekens frälsande nåd, även mot dem som kanske orsakade orättvisor, våld och död.
Det vittnesbördet, som gavs i det sammanhanget, och som lästes på själva dödens afton, är en av de 10 000 anledningarna till att jag vet att Mormons bok är sann. Ingen, inte en enda som snart ska stå inför sin Skapare skulle öppna en bok som de själva har skapat, söka evig tröst i den och citera från den som det sista vittnesbördet de skulle ge under jordelivet. Dessa män säger inte vilket skämt allting var som de gjort. De skrattar inte över hur många människor de har lurat. Nej, med Mormons bok i händerna och ett uttryck för kärlek på läpparna förbereder dessa två sig för att stå inför Kristi domarsäte.
Varje del av denna tragiska händelse ropar ”sanning, sanning, sanning”. ”Testatorerna är nu döda, och deras testamente äger laga kraft.” Deras kläder är fortfarande obefläckade.
”Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner.” Joseph och Hyrum älskade i sanning Herren.
Ni kanske inte blir ombedda att ge upp ert liv som de blev, men ni kan älska Frälsaren som de gjorde. Öppna era hjärtan och känn Herrens kärlek till er. Låt honom viska till er hur ni ska dela med er av den kärleken till hans barn.