Solskenet i mina stormar

Nyligen gick jag igenom något riktigt svårt. Min pappa och mamma är separerade och min mamma arbetar utomlands. Jag växte upp med min mormor – det var hon som förde in evangeliet och kyrkan i mitt liv. Men i år gick hon oväntat bort.

Hon var den sista jag trodde skulle dö. Ibland trodde jag att jag skulle dö före henne eftersom hon var så frisk! Hon visade aldrig svaghet och var alltid stark inför mig. Jag kunde inte föreställa mig livet utan henne.

När hon hade gått bort önskade jag ibland att jag också kunde dö. Jag hade tankar på att ta mitt eget liv. Men kort därefter var jag med på en ungdomsaktivitet i staven där vi hade en lektion om frälsningsplanen.

Jag kände till frälsningsplanen, men min förståelse av den var kanske lite grumlad på grund av det som hände min mormor. Medan jag lyssnade tänkte jag: Jag har glömt vilka välsignelser Jesu Kristi offer ger mig.

Jag insåg att Jesus Kristus dog för att frälsa mig. Jag borde inte avsluta mitt liv på grund av de problem jag har. Lycksalighetsplanen ger mig hopp om att jag kan träffa min mormor igen en dag, för livet tar inte slut när vi dör. Jag behöver fortsätta följa Frälsaren så att jag får träffa henne igen.

När mormor hade dött flyttade min kusin in hos mig och blev min förmyndare. Mina kusiner är mina bästa vänner, men förändringen var ändå väldigt svår. Jag var tvungen att lära mig att göra alla sysslor som mormor brukade göra. Jag var tvungen att väcka mig själv för att gå till skolan och ta hand om huset.

Min biskop hade alltid pratat om oberoende, så jag sökte på det i Evangeliebiblioteket. Det hjälpte mig att lära mig stå på egna ben.

Jag har också fortfarande kontakt med min pappa. En dag grälade vi. Det var verkligen jobbigt, men plötsligt fanns det en chans att åka på en tempelresa för ungdomar. När jag var i templet kände jag frid. Jag tänkte inte på problemen hemma. Jag tänkte inte på ilskan jag kände mot min pappa. Jag kom på saker som jag kunde göra för att hjälpa honom. Jag tänkte på att vara en god förebild. Jag tänkte på eviga saker, på att en dag beseglas till mina föräldrar i templet. Jag bestämde mig för att be pappa om ursäkt för att jag hade bråkat med honom.

Jag har lärt mig att alltid fokusera på Jesus Kristus och min himmelske Fader. Jag får min styrka från dem och jag minns att de stöttar mig.

Min förståelse av frälsningsplanen, särskilt Frälsarens försoning, hjälpte mig att övervinna självmordstankarna. Den hjälper mig att känna frid i livet. Den ger mig hopp om att jag en dag kan träffa mormor igen på andra sidan slöjan.

Jesus Kristus är hoppet om att kunna fortsätta mitt liv trots att jag har många utmaningar. Hans kärlek till mig är oändlig. Han är solskenet i mitt liv. När det stormar eller regnar är han där. Han är min Frälsare. Han är mitt hem. Han är mitt liv. Han får mig att fortsätta. Han är en av anledningarna till att jag älskar att leva.