Eld. Knivar. Dans. Och evangeliet.

Samoansk eldknivsdans, eller ailao afi, är en modern version av en traditionell krigsdans. Det är en unik talang, en form av konst och uttryck, och för många ett sätt att hedra sin kultur.

Så här förklarar tre ungdomar från Hawaii i USA:

Vivian, 18 år: ”Traditionellt var det något som krigare gjorde med bara en kniv. Senare tillkom eld och snurrande. Det är ungefär som att snurra runt en batong, men med eld i båda ändar.”

Tui, 12 år: ”Eldknivsdans innebär mycket hetta. Men den innehåller mycket snurrande också. Man kastar till och med kniven och flyttar runt den medan den snurrar.”

Joseph, 18 år: ”När elden rör på sig, viner vinden och trummorna låter. Det är ganska högt. Men om jag ska vara ärlig så är det en tyst andlig stund för mig, för det betyder så mycket för mig. Eldknivar är ett sätt för mig att knyta an till min familj och min kultur.”

För de här ungdomarna är eldknivsdans inte bara en fantastisk och ovanlig talang. Den har också lärt dem många värdefulla lärdomar för livet om att hålla sig nära Herren genom att leva efter evangeliet och hjälpa andra.

När du dansar med eldknivar kan många saker gå fel. Bensin kan rinna ut över hela handtaget, vilket gör det halt. Vinden kan också förändra saker och göra så att det är svårt att fånga kniven. Att lita på Herren när jag dansar har varit till stor hjälp för mig.

Ett av mina favoritskriftställen är Ordspråksboken 3:5, som handlar om att lita på Herren av hela sitt hjärta. Jag tror att det är viktigt, för när man uppträder inser man att man har tränat mycket, men att det egentligen handlar om bara dig, eldkniven och vår himmelske Fader.

Jag tycker om att be till min himmelske Fader: ”Okej, jag har tränat mycket, snälla led nu mina händer.”

Det krävs mycket förberedelser inför tävlingar i eldknivsdans. Jag tränar varje dag i ungefär sex månader fram till tävlingen.

Det kan vara svårt också, eftersom mitt schema är så fullt. Men jag tar mig alltid tid för Herren genom att gå i kyrkan, på Unga mäns aktiviteter och seminariet, och genom att läsa skrifterna och be. När jag gör det märker jag en skillnad i min vardag. Allt ordnar sig.

Jag känner definitivt att Kristus finns där för mig. Om man litar på Herren och strävar efter att sätta honom främst hjälper han till med allt man behöver göra.

När jag växte upp såg jag mina farbröder och kusiner dansa med eldknivar. Jag tyckte att det var coolt, men jag visste inte om jag kunde göra det själv. På high school hade jag som mål att lära mig göra det. När jag hade lärt mig det satte jag upp ett mer specifikt mål: jag ville tävla i en eldknivstävling.

Eldknivsdans har hjälpt mig att få självförtroende. När man dansar finns det vissa rörelser där man kastar upp kniven, tittar på den i luften och sedan fångar den. Jag brukade springa iväg från bladet efter att jag hade kastat upp det. Pappa lärde mig att jag behövde vara kvar i rörelsen och vara säker på mig själv.

Med tiden började jag föra mig själv med större självförtroende när jag uppträdde och i allt annat. Det är verkligen toppen nu för ibland kommer tjejer fram till mig efter föreställningarna och säger att de blev inspirerade och också vill prova på eldknivsdans. Jag är så glad att jag inspirerar andra människor att göra något som de trodde att de kanske inte kunde göra.

När jag uppträder känner jag mig inte nervös. Jag känner mig upprymd. Jag har lärt mig att även om jag strular till det kan jag göra något vackert av det. Det är nästan som att måla. När en konstnär gör ett misstag kan han eller hon skapa något nytt av det. Ibland tappar jag min eldkniv, men jag plockar upp den igen och fortsätter dansa.

Självuppmuntran har hjälpt mig mycket med mina rädslor. I stället för att tänka: Tänk om jag gör fel? försöker jag tänka fler tankar som: Tänk om det går bra!

Det har också blivit en rutin för mig att be en liten bön varje gång innan en eldknivsföreställning. Att be skyddar mig och hjälper mig att få en bra dans. När jag ber känner jag mig säker på att det kommer att gå bra.

Innan jag deltar i en eldknivsföreställning brukar jag vara nervös. Jag ber en bön varje gång innan jag börjar. En gång bad jag en bön innan det var min tur, och jag kände mig varm och inte rädd. När jag dansade kändes det som om någon stod där bredvid mig.

Bön hjälper mig verkligen att inte känna mig nervös. När jag har bett inser jag att jag bara har roligt!

I somras hade vi eldknivsdansföreställningar i Rumänien och Bulgarien. Pappa ber oss alltid att lära oss ”Frid och glädje finns på jord” (Psalmer, nr 191) på det språk som talas i de länder vi besöker. Vi gör detta så att vi kan sjunga den tillsammans som familj efter att vi har uppträtt.

Jag tror att budskapet om kärlek hemma är viktigt eftersom det påminner oss om att visa kärlek vart vi än går. Det känns som om jag lyfter andra människor och gör dem glada. Och fastän de ibland inte kan tala mitt språk vet jag att de har känt evangeliet som delats genom våra talanger.

Nainoa A., 13 år

Budskapet om kärlek hemma är viktigt, för om människor inte vet att det finns kärlek runt omkring dem, då kan de bli olyckliga. När det finns kärlek hemma hos mig känner jag mig lugn och fridfull.

Eldknivsdans är ett sätt för de här ungdomarna att sprida sitt ljus och dela med sig av sina talanger till andra. ”Jag får uppträda och dela med mig av mina talanger över hela världen med min familj. Det gör mig glad att veta att om man delar med sig av sina talanger så lyfter man andra”, säger Nainoa.

Nainoas äldre bror, Kawiki, säger att eldknivsdans påminner honom om hur ljuset tar över mörkret. Att dela med sig av sina talanger är för honom som att dela med sig av sitt ljus till andra.

Joseph säger att när vi lyser, lyser vi för vår himmelske Fader. ”När vi delar med oss av det vi har, välsignar vi inte bara oss själva, eller dem vi delar våra talanger med, utan vi prisar på sätt och vis också vår himmelske Fader.”

Vivian säger att hennes morfar alltid läser upp skriftstället Matteus 5:16, som handlar om att låta vårt ljus lysa för människorna. ”Jag tycker att det är ett bra skriftställe eftersom man inte bara behöver vara bra på eldknivsdans för att dela med sig av evangeliet. Man kan vara bra på vad som helst och använda sina talanger till att dela med sig av evangeliet på det sättet.”