Jul i hjärtat

”Varför går vi inte i kyrkan längre?”

Sadie hade ställt den här frågan till sina föräldrar flera gånger. Oftast skakade mamma bara på huvudet och såg nästan lika ledsen ut som Sadie kände sig. ”Det finns många anledningar”, brukade hon säga till slut. Sadie förstod inte.

Precis innan hennes familj hade slutat gå i kyrkan lät hennes föräldrar henne döpas. Sadie var glad för det, men hon önskade att hennes föräldrar skulle ta henne till kyrkan även om de inte ville stanna. Hon saknade verkligen att vara i Primär.

Hennes familj gjorde fortfarande roliga saker tillsammans. På hösten vandrade de i bergen. De hade picknick i parken och spelade frisbee. De gick på pjäsen som hennes storebror var med i.

I december tog hon och hennes familj tallrikar med godsaker till vänner och grannar. De klädde julgranen tillsammans. En lördag åkte de pulka i snön, och när de kom hem drack de varm choklad och åt hembakade munkar.

Sadie tyckte om att göra sådana saker, men hon saknade att gå i kyrkan mer än någonsin. Hon saknade att sjunga julpsalmer och lyssna på tal om Jesu Kristi födelse.

I år var juldagen på en söndag. Hennes vän berättade att Primär skulle sjunga på sakramentsmötet på juldagsmorgonen. Sadie älskade att sjunga.

”Kan vi inte åka till kyrkan bara den här söndagen?” frågade Sadie sina föräldrar. ”Snälla! Primär ska sjunga och jag vill vara där.”

Hennes föräldrar tittade på varandra och sedan på Sadie. ”Förlåt”, sa pappa, ”men vi kan inte. Inte i år.”

Sadie hoppades att hennes familj kanske skulle komma tillbaka till kyrkan en dag, men det hjälpte henne inte den här julen.

På juldagsmorgonen kände Sadie den välbekanta glädjen över att samlas runt julgranen och öppna julklappar med familjen. Hon tänkte på hur mycket hon älskade sina föräldrar och sin storebror och hon visste att de älskade henne.

Mamma lagade deras favoritfrukost – pannkakor med chokladbitar i en hög stapel och vispad grädde. ”Bästa frukosten som finns”, sa hennes bror efter att ha ätit två fulla tallrikar. Alla höll med.

När Sadie hade hjälpt till att städa upp gick hon till sitt rum. Hon tänkte på primärbarnen som sjöng i kyrkan och gjorde sitt bästa för att inte vara ledsen över att hon inte var där.

Sadie såg sig om i rummet efter något att göra. Hennes blick landade på en låda med färgpennor. Plötsligt fick hon en idé. Även om hon inte kunde gå i kyrkan just nu kanske hon ändå kunde ha med Jesus under dagen.

Hon hittade ett papper och började rita en bild av julberättelsen – Jesusbarnet i krubban, Maria och Josef som vakade över honom och herdar samlade runt dem alla. Hon sjöng ”Se här uti stallet” för sig själv medan hon ritade.

När hon var klar med bilden tog hon med den till köket och satte fast den på kylskåpsdörren med en magnet. Hennes föräldrar och storebror sa inget, men de log.

Det kändes bra. Hon kunde inte ändra på familjens känslor för att gå i kyrkan. Men hon kunde ändå ha Kristus och julen i sitt hjärta.

Illustrationer: Tracy Nishimura Bishop