”Den sista köttbullen”, Vännen, november 2025, s. 18–19.
Den sista köttbullen
Det är inte rättvist! Ingen delade med sig till Alex!
En sann berättelse från USA.
Alex stampade nerför trappan och suckade högt.
Mamma tittade upp från sin bok. ”Vad är det som är fel?”
”Ingen vill dela med sig!” sa Alex. ”Jag hatar att vara mellanbarnet.” Alex bröder fick alltid som de ville. Det var bara inte rättvist.
”Jag är säker på att om du bad snällt skulle dina bröder dela med sig”, sa mamma.
Alex rynkade pannan. ”Jag bad faktiskt snällt!”
”Vad sägs om att du ställer en timer? På så sätt får var och en av er lika mycket tid att spela.”
”Jag ställde faktiskt en timer!” sa Alex. ”Men jag kanske ska ställa två timers för att vara extra säker.” Han tog den andra timern från köksbänken och gick uppför trappan. Hans lillebror David spelade ett spel på teven.
”Mamma sa att du måste dela med dig”, sa Alex. Han ställde timern på fem minuter. ”När timern ringer är det min tur.”
Nästa dag när både Alex och hans storebror Jake ville spela ett spel satte de klockan så att de fick exakt 30 minuter vardera. När David och Jake båda lekte med klossar räknade de till exakt samma antal för varje person. Och när både David och Alex ville ha den sista kakan med chokladbitar delade de den försiktigt precis på mitten. Det började äntligen kännas rättvist.
Men sedan kom middagen …
Den kvällen skulle de få spagetti och köttbullar! Jake började lägga på pasta på tallriken innan Alex ens hann ta skeden.
”Hallå, det är inte rättvist”, sa Alex. ”Jag är också hungrig!”
Pappa lade en hand på hans axel. ”Alex, det finns gott om mat till alla. Kolla här, jag ska ge dig lika mycket som Jake har.” Pappa lade lite pasta på Alex tallrik.
När de hade välsignat maten började alla äta. När Alex hade ätit klart var han fortfarande hungrig. Han tittade ner i grytan som stod mitt på bordet. Det fanns en sista köttbulle kvar på toppen av pastan. Han lade den på sin tallrik.
”Det är inte rättvist!” sa David. ”Det är den sista.”
Jake pekade på köttbullen med sin gaffel. ”Jag vill också ha. Vi kan dela på den!”
”Dela på den?” sa Alex. ”På oss tre? Men den är så liten.”
Jake och David nickade. ”Då blir det rättvist.”
Jake tog Alex tallrik och började försiktigt dela köttbullen i tre delar. Alex såg hur köttbullen blev mindre och mindre.
Mamma skrattade. ”Det där är ganska små bitar!”
Pappa skrattade också. ”Det måste inte alltid vara helt rättvist”, sa han. ”Vi kanske kan försöka bli bättre på att ge av våra saker i stället för att dela upp allt.”
Alex tittade ner på de små köttbullsbitarna. Det var lite fånigt. Var det verkligen så viktigt med en köttbulle? Kanske behövde han lära sig att dela med sig mer.
Nästa dag när både Jake och Alex ville leka med klossar bestämde de sig för att bygga något tillsammans. När David och Jake var ute lät Alex dem turas om att cykla på hans cykel. Och när alla ville spela ett spel på teven ställde Alex ingen timer. Det kändes faktiskt bättre att dela med sig och vara vänlig än att vara helt rättvis.
Den kvällen, när både Jake och Alex ville ha den sista brödbullen till middagen, sa Alex till Jake att han kunde få hela.
”Tack!” sa Jake med en blinkning. ”Är du säker på att du inte vill dela den i tre delar?”
David och Alex skrattade. ”Ja absolut!”
Illustration: Alyssa Petersen