Pionjärer i varje land
Lite som himlen
”Vill du följa med till kyrkan?” frågade morbror Reza.
En sann berättelse från Indien och Kanada.
Tahira vek ihop den sista tröjan och lade den i sin resväska. Hon packade inför en resa där hon skulle tillbringa sommaren hos sin moster och morbror i Kanada. Hon var förväntansfull men också lite nervös. Kanada var långt borta från hennes hem i Indien.
”Har du allt?” frågade mamma.
”Jag tror det.” Tahira stängde sin resväska.
”Du kommer att ha det jättebra. Se till att ge morbror Reza och moster Misu stora kramar från mig”, sa mamma.
När Tahira steg av planet i Kanada gav hon morbror Reza och moster Misu varsin stor kram. ”Det här är från mamma”, sa hon.
De tillbringade de närmaste dagarna med att utforska staden och platser i närheten. Hon fick besöka sin första nöjespark och se Niagarafallen. Det var jättekul!
På lördagseftermiddagen hjälpte Tahira till att laga murgh makhani (indisk kycklinggryta) till middag. När de hade ätit ställde morbror Reza en fråga till henne.
”Skulle du vilja följa med oss till kyrkan i morgon?” frågade han. ”Vi går till en kristen kyrka. Vi lär oss om Jesus Kristus och hans evangelium där.”
”Visst”, sa Tahira. Mamma och pappa trodde på en annan religion, men Tahira gick på en kristen internatskola i Indien. Det skulle inte vara så annorlunda att gå till en ny kyrka.
Nästa dag tog Tahira på sig en klänning som hon fått av sin moster. När de kom till kapellet och gick in sjöng alla. Tahira stannade upp och stirrade på alla människor. Det fanns mammor och pappor som satt med sina barn. Alla såg glada ut. Det var så vackert när de sjöng!
Det här känns som himlen, tänkte Tahira.
Tahira satte sig på en av bänkarna tillsammans med moster Misu och morbror Reza. Hon såg hur brickor med bröd och vatten delades ut. Hon lyssnade när de i talarstolen talade om Jesus Kristus. Och hon hörde mer sång. Den sista sången handlade om familjer som är tillsammans för evigt. Hon älskade hur orden fick henne att känna sig.
Efter den sista bönen vände sig Tahira till morbror Reza. ”Vad innebär det att vara tillsammans för evigt?”
Morbror Reza log. ”Vi tror att om vi följer Jesus Kristus och ger och håller löften till Gud, kan vi få leva i himlen med våra familjer en dag – tillsammans.”
Tahira kände sig varm inombords från huvudet till tårna. Hon tyckte om tanken på att få vara med sin familj för evigt.
Efter kyrkan fortsatte Tahira att tänka på den vackra musiken. Hon ville lära sig mer om Jesus Kristus och eviga familjer. Hon bestämde sig för att träffa missionärerna. Allteftersom veckorna gick förstod Tahira mer och mer att evangeliet var sant.
Tahira ringde sina föräldrar och berättade vad hon hade lärt sig. Sedan ställde hon en viktig fråga till dem. ”Får jag bli döpt?” De sa ja!
På hennes dopdag sjöng Tahira, morbror Reza och moster Misu ”Jag är Guds lilla barn”. Morbror Reza hade översatt den så att de kunde sjunga den på hindi. Hindi var det språk hon talade hemma i Indien.
När Tahira sjöng fick hon en varm känsla i hjärtat. Det kändes som himlen. Och Tahira visste att tack vare Jesus Kristus – om hon höll sina löften till sin himmelske Fader – kunde hon få bo med dem båda igen en dag.
Illustrationer: Ekata Mandal