Hjälpföreningen: en förbundsgemenskap

President Camille N. Johnson

Kära systrar, vi är ödmjuka och glada att få välkomna er hit till övre våningen av handelsboden i rött tegel i historiska Nauvoo i Illinois. Det är en helig plats där profeten år 1842 organiserade Hjälpföreningen efter prästadömets mönster och därmed fullständigt återställde allt som del av den pågående återställelsen av Jesu Kristi evangelium.

Det var här i Nauvoo som Hjälpföreningens systrar förberedde sig för välsignelserna i Herrens hus. De förberedde systrarna timligt och hjälpte till att bygga templet genom att ta hand om gårdarna, sy skjortor och göra allt de kunde i förberedelse för välsignelserna i Herrens hus. Men de förberedde sig även andligt och det var här och i lundarna kring Nauvoo som de fick möjligheten att höra direkt från vår profet Joseph Smith. Det var här han instruerade dem i förberedelse för välsignelserna som skulle komma när de deltog i förrättningarna i Herrens hus.

Vi bär vittne om att det var styrkan och kraften som kom genom att ingå och hålla förbund som välsignade dessa systrar och bröder och alla heliga som gick framåt ut i vildmarken efter upplevelserna i Nauvoo. Vi är så glada att få dela denna heliga plats med er. Var ni än finns i världen så hoppas jag att ni vet att era rötter började här i Nauvoo. Som medlemmar i Hjälpföreningen planterades våra rötter här. Och nu när vi går framåt och trädet växer och grenarna finns över hela världen, då hoppas jag att ni känner närheten till denna heliga plats där kvinnor åsidosatte världens bekymmer och enbart fokuserade på vår Frälsare Jesus Kristus och att ingå förbund med honom.

Hur känns det att vara här?

Syster J. Anette Dennis

Det har varit underbart att vara på den här platsen där dessa 20 kvinnor först organiserades och sedan tänka på er alla runt om i världen. Som systrar i Hjälpföreningen har ni alla detta arv på grund av det som började här.

President Johnson

De skapade en förbundsgemenskap här i Nauvoo, eller hur?

Syster Kristin M. Yee

De tog hand om varandra.

President Johnson

Det gjorde de verkligen. Och vi har skapat en förbundsgemenskap runt om i världen nu som systrar som deltar i prästadömsförrättningar och ingår och håller förbund. Vi har skapat en global gemenskap till glädje för våra bröder och systrar.

Syster Yee

Där de bryr sig om varandra och tar hand om varandra. När jag har läst berättelserna från Nauvoo är det just det som har imponerat mest på mig – att det alltid fanns någon som gav bort något eller hjälpte någon behövande. Det var en naturlig del av vad de gjorde. Och det är en naturlig del av vad vi gör som hjälpföreningssystrar. Herren gav oss en organisation genom vilken systrarna kunde handla efter sina naturliga känslor, sin medkänsla, och en plats där de kunde göra det så att de fick känna hans tröst, och så enkelt erbjuda hans stöd.

Och i morse när jag tänkte på syster Emma och hennes mission och kamratskap med profeten kom tanken till mig: de bad samma böner som vi ber. De bad för sina barn. De bad för sina män och hustrur. De bad för varandra. De hade samma behov som vi. Vi har fler likheter än olikheter. De förtröstade på Herren. Och det fanns så mycket instabilitet då, eller hur? Det var död och det var förluster. Och ändå litade de på honom. Och vi har var och en förluster på vårt eget sätt där vi behöver Gud, där vi behöver våra förbund, där vi behöver lita på honom. Och vi behöver släppa taget många gånger och lita på honom: att han leder oss igenom de stunderna, lita på att han tar hand om våra familjer; vi kan lita på att dessa förbund och löften är verkligare än något vi kan se och verkligare än något vi kan känna.

President Johnson

I Läran och förbunden kapitel 25, uppenbarelsen till Emma Smith, står det: ”Håll fast vid [förbunden].” Jag tror att det är precis det du beskriver. Ett annat sätt att säga det på är: ”Lita på mig. Lita på löftena jag har gett dig, för mina löften är sanna.” Och samma löften som vi ingår i Herrens hus, och naturligtvis i dopet – ett löfte som återkommer är att han alltid kommer att vara med oss, att hans Ande kommer att vara nära och att vi har änglar runt omkring oss som betjänar oss enligt våra behov. Jag vet att de fortfarande är sanna. Och dessa löften som han ger gav han till dessa kära heliga här i Nauvoo. Han ger samma löften till oss när vi deltar i Jesu Kristi evangeliums förrättningar, som är tillgängliga genom prästadömsnycklar.

Syster Dennis

Jag tänker på Emma, hur många barn hon förlorade, hur hon tvingades flytta oavbrutet och att de inte hade mycket. Men de hade sina förbund, som började med dopet. De hade den förbundsrelationen med Gud som stärkte dem. Det stärkte Emma genom alltihop. Jag tror inte att hon skulle ha klarat allt hon gjorde utan den förbundsrelationen med Gud, den hon visste att hon hade och löftena som fanns.

Syster Yee

Det är den stabiliteten som kommer genom Jesus Kristus du beskriver, eller hur? Allt annat förändras i våra liv. Människor kommer och går. Men relationen med honom är vår verkliga stabilitet, eller hur?

President Johnson

Det känns som att det var det som drev dem framåt – att de byggde templet och förberedde för ytterligare förbund. Och det var det som sedan gav dem styrkan att fortsätta framåt in i det okända när allt måste ha känts väldigt osäkert för dem. Deras förbundstillit är verkligen – ja, den borde inte vara märkvärdig eftersom vi alla borde ha den – men den är ett vackert exempel för oss alla på hur vi kan sätta vår förbundstillit till Herren och hans utsedda representant, en profet på jorden i dag.

Syster Dennis

Jag älskar berättelsen om när Brigham Young var i templet; han var där och utförde förrättningar. Många var där och han stannade tills det var sent på kvällen så att alla kunde ta emot sin begåvning. Och han sa: ”Okej, nu är vi klara.” Det började bli mycket farligt på grund av pöbelhoparna i närheten. Det var dags, sa han, att göra sig i ordning för att åka över Mississippifloden. Men nästa morgon när han klev upp var tempelområdet och templet fullt av människor som vägrade åka innan de hade tagit emot sina begåvningar. De visste att de skulle behöva dessa välsignelser, och att det kunde dröja många, många, många år innan de fick ett nytt tempel. Det är våra förbund som hjälper oss komma närmare vår Fader i himlen och Jesus Kristus och ger oss styrkan vi behöver för att gå framåt, precis som dessa tidiga heliga gjorde – var vi än är i världen.

President Johnson

Några av mina förfäder var bland de som välsignades med möjligheten att få sin begåvning under de sista dagarna i Nauvoo. Jag står på deras axlar liksom vi alla står på dessa kära systrars axlar som med tro gick framåt med förbundstillit.

Syster Dennis

Berätta för oss om dina förfäder.

President Johnson

Fanny Dack Parish, hennes dotter Jane och min förfader Samuel Parish fick alla sin begåvning här i februari 1846, som en del av gruppen på 5 000 som du pratade om. Jag älskar orden som Jane använde för att beskriva den tiden. Hon sa: ”Vi har Jesu Kristi evangelium, vi har kyrkan och vi har ett tempel.” Och hon sa: ”Åh, vilken glädje som fyllde våra själar tack vare att vi har templet.”

Jag funderar på det och på hur osäker den här tiden var för dem. De förberedde sig för att lämna det här vackra samhället som de hade etablerat och gå ut i vildmarken. Ändå var det en glädjens tid. Vad skulle annars ha kunnat förklara den glädje och frid hon kände?

Syster Yee

Mitt i alla deras utmaningar hade de frid och glädje.

President Johnson

Det hade de. Och det var tack vare att de hade ingått förbund. Och Kristins förfäder var här samtidigt. Och vi är rätt säkra på att de var vänner eftersom de var i samma ålder, precis som vi är vänner nu.

Syster Yee

Och om de inte var det då så är de det nu.

President Johnson

Det är de nu. Ja, absolut.

Syster Yee

Nancy Sabin från min mors släkt var ungefär 17 år när hon blev medlem i kyrkan. Och det var ungefär vid den tiden hon även fick sin begåvning i Herrens hus. Och din Jane var bara 20.

President Johnson och syster Yee

Och vi tror att de bodde väldigt nära varandra.

Syster Yee

De samtalade säkert med varandra. Men vad fint att tänka att nu sitter deras efterkommande här och att en vänskap skulle äga rum. Och att vi också håller fast vid våra förbund, som de gjorde – att vi har samma tro, att vi förtröstar på Herren av hela vårt hjärta. Och det går oss inte förbi. Vi bär det med oss från generation till generation.

Vare sig vi har förfäder här eller tvärs över jorden började vi här med våra förbund och det består för evigt. Alla val vi gör i dag har betydelse. De har betydelse inte bara för er utan för de som kommer efter och de som kom före – på den här sidan om slöjan och på den andra sidan om slöjan – när vi håller våra förbund. Och jag tror att det finns många systrar i Hjälpföreningen i dag som kanske känner att de är för unga eller för gamla. Eller kanske att de inte är utbildade eller vad som helst – fyll i tomrummet. Ni kanske känner att ni inte är redo att utföra det här arbetet. Men vi vill berätta för er att ni är det, och vi behöver er i dag. Herren behöver att ni är en del av det här i dag. Ni har gåvor och talanger som behövs i världen nu.

President Johnson

Vi har fått profetisk vägledning att vi som systrar kan och ska förändra världen. Vi behöver förbereda världen för Frälsaren Jesu Kristi andra ankomst. Och hur ska vi göra det? Vi ska göra det genom att skapa en förbundsgemenskap. Och ibland består min förbundsgemenskap av bara en person – egentligen två, eftersom jag har en förbundsrelation med Gud.

Syster Yee

Det är sant.

President Johnson

Men då kan din förbundsgemenskap bli större. Jag påminns om en upplevelse jag hade nyligen som var riktigt fin. Det var en grupp hjälpföreningssystrar. Vi satt alla i en ring knä mot knä. Jag befann mig i ett distrikt och träffade distriktets hjälpföreningspresident, primärpresident och Unga kvinnors president som hade döpts som medlem i kyrkan bara en månad tidigare. Hon kände sig lite överväldigad och gav uttryck för oro till oss över hur hon skulle kunna utföra sitt nya uppdrag. Min favoritdel av det mötet är när hjälpföreningspresidenten vände sig till henne och helt uppriktigt sa: ”Oroa dig inte, vi hjälper dig.” Det är tanken. Var vi än är skapar vi en förbundsgemenskap med fokus på Jesus Kristus. Och med dessa medfödda gåvor som vi har tar vi hand om varandra. Det var exakt det som skulle ske där. Hon behövde inte oroa sig. Hon kunde förtrösta på Herren. Hon hade sina systrar i Hjälpföreningen.

Syster Dennis

För vi är alla medlemmar i Hjälpföreningen, oavsett var vi tjänar.

President Johnson

Just det. Under en period tjänar hon i Unga kvinnor med de unga kvinnorna. Men hon kommer alltid att vara en del av Hjälpföreningen. Och dessa hjälpföreningssystrar höll om henne och tänkte ta hand om henne.

Syster Yee

Vad fint. Allt är sammanlänkat, eller hur?

President Johnson

Ja, absolut.

Syster Yee

För om vi välsignar ett barn, välsignar vi en familj. Om vi välsignar en mamma, välsignar vi en familj. Eller en pappa. Allt är sammanlänkat på det viset och det är så vackert. Vi har ett fantastiskt partnerskap med Jesus Kristus. Han är vår främste partner som kan hjälpa oss i allt. Ibland tror jag att vi, särskilt vi kvinnor, tycker om att göra saker själva. Och det är inte något dåligt. Det är en gåva han har gett oss, att ta initiativ och göra saker. Men ibland tror jag att åtminstone jag sätts i situationer där jag blir tillräckligt överväldigad så att jag måste lita på Herren i tillräcklig grad. Och för att vi ska kunna bygga den relationen med honom, så att vi vet varför vi gör det vi gör. Tror ni inte att dessa systrar här i Nauvoo visste varför de gjorde det de gjorde? För de älskade Herren och de ville hålla sina förbund med honom, och det vill vi också.

Syster Dennis

Och när de hjälpte andra känna hans kärlek kände de den själva. Jag tror att vi alla behöver minnas att det finns några bland oss som har svårt att känna Herrens kärlek, oavsett anledning. Men när vi går ut och uppriktigt lägger armarna om andra och låter dem känna vår kärlek börjar de ofta känna Frälsarens kärlek också.

Syster Yee

Han vet att vi behöver känna hans kärlek ofta, så han lägger denna medkänsla i oss för att tjäna andra så att vi och de kan känna den.

President Johnson

Jag tror att alla våra systrar har möjligheten att vara del av det globala initiativet för kvinnor och barns välbefinnande när de deltar och gör enkla saker i sina egna hem, grannskap och samhällen. Och vi gör det en mamma, en kvinna, ett barn i taget, precis som Frälsaren skulle.

Syster Yee

Det är en vacker inbjudan, eller hur? Att vi kan komma till honom både timligt och andligt. Vi behöver det timliga lika mycket som det andliga, visst gör vi? Intressant hur det tycks att omständigheterna är mindre viktiga än vårt band till vår himmelske Fader och Frälsare – jag kom just att tänka på det.

Och ibland tror jag att vi kan sätta oss i Hjälpföreningen och känna oss helt ensamma – eller var som helst – men inse att alla som sitter bredvid också har utmaningar och en önskan att bli älskade och att de är älskade, uppskattade och har en plats. Jag tror att när vi delar med oss i våra hjälpföreningar – och vi har den möjligheten – finns chansen att inse att vi har fler likheter än olikheter.

Men jag vet och kan vittna om att vi aldrig är ensamma – att vår Himmelske Fader och Frälsare känner er. De känner till era behov; de bekymrar sig för det ni bekymrar er för och vill välsigna er, och systrarna bredvid er har samma önskan att bli älskade, att få möjligheten att bidra och känna sig uppskattade. Jag vet att han är medveten – att han är precis bredvid oss i våra beslut och prövningar och vår glädje. Att han är bredvid oss. Vi kan rådgöra med honom. Det är en vacker och välsignad möjlighet att veta att tack vare att han vandrade ensam behöver vi aldrig någonsin göra det.

Syster Dennis

Vet ni, jag föreställer mig grupper med systrar över hela världen som tittar på det här just nu. Snart får vi möjlighet att lyssna på en apostel, äldste Dale G. Renlund i de tolv apostlarnas kvorum. Vi är så privilegierade som får lyssna på honom. Efter det får ni möjligheten att bära vittnesbörd för varandra om det ni har känt i hjärtat som Anden har vittnat om – om den välsignelse Hjälpföreningen är och om det förbund ni har med Frälsaren och vad han betyder för er och era liv. Det är så speciellt att tänka på alla grupper med systrar runt om i världen och känna att vi är ett globalt systerskap, var vi än är. Vi älskar er, systrar!

President Johnson

Vilken välsignelse det är att vara förbundskvinnor i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Systrar, det är en fantastisk tid och vi bär tillsammans vittnesbörd om att vi är engagerade i vår Frälsare Jesu Kristi verk. Vi vet att han lever. Vi vet att han älskar oss. Vi vet att han vill att vi ska ha en förbundsrelation med honom. Och vi vet att han vill att vi erbjuder hans hjälp till våra systrar och bröder runt om i världen. Och när vi gör det – när vi är redskapet genom vilket han ger sin hjälp till andra – kommer vi själva att finna hans hjälp.

Det är vårt vittnesbörd att Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga leds av en levande profet. Vi älskar honom. Vi hedrar och stöder honom.

Det är vårt vittnesbörd att Joseph Smith – wow – var återställelsens profet, att han återställde allt, inklusive kvinnornas forntida organisation, som kollektivt för Jesu Kristi lindring och hjälp till andra. Vårt ursprungliga syfte sedan 1842 är att föra alla vår himmelske Faders barn hem. Vi vet att det är möjligt genom vår Frälsare Jesus Kristus. Tack vare hans försoning kan vi bli rena och hela och helgade och återvända hem – hem till vårt himmelska hem och bli upphöjda och leva i vår himmelske Faders och vår Frälsare Jesu Kristi närhet.

Allt började här för oss som medlemmar i Hjälpföreningen.

Vilket underbart tillfälle för oss att vara på denna heliga plats.

Vi har känt änglar runt omkring oss i dag.

Det är vårt vittnesbörd, systrar, att ni är älskade, att ni är uppmärksammade och dyrbara i Guds ögon. Vi lämnar detta vittnesbörd i vår Frälsares, Jesu Kristi, heliga namn, amen.