Resurser för oberoende
Oberoendeinitiativ


Oberoendeinitiativ

Lärdomar och principer för oberoende

Oberoende definieras som ”förmågan, åtagandet och arbetet med att sörja för sitt eget och familjens andliga och timliga behov. När medlemmar blir mer oberoende har de också bättre förmåga att tjäna andra” (se Handbok 2, 6.1.1). Tre viktiga lärdomar kan hjälpa oss förstå hur man lever ett oberoende liv:

För det första: Oberoende är ett väsentligt bud i frälsningsplanen. President Spencer W. Kimball lärde: ”Kyrkan och dess medlemmar är befallda av Herren att vara självständiga och oberoende. (Se L&F 78:13–14.) Ansvaret för varje persons sociala, känslomässiga, andliga, fysiska eller ekonomiska välfärd vilar först och främst på honom själv, för det andra på hans familj och för det tredje på kyrkan – om han är en trofast medlem” (Kyrkans presidenters lärdomar: Spencer W Kimball [2006], s. 117).

För det andra: Gud kan och ska bereda en väg för sina rättfärdiga barn att bli oberoende. ”Och det är min avsikt att sörja för mina heliga, ty allting är mitt” (L&F 104:15).

För det tredje: Allting, även timliga angelägenheter, är andligt för Gud (se L&F 29:34). När vi åtar oss att mer fullständigt leva efter evangeliet kan vi bli mer oberoende, både timligen och andligen. President Dieter F. Uchtdorf lärde: ”De två stora buden, att älska Gud och vår nästa, är en förening av det timliga och det andliga. … På samma sätt som ett mynt har två sidor är det timliga och andliga oskiljaktiga” (Dieter F. Uchtdorf, ”Att sörja för våra medmänniskor på Herrens sätt”, Liahona, nov. 2011, s. 53).

Några av de evangelieprinciper som kan hjälpa oss bli mer oberoende är att öka vår tro på vår himmelske Fader och Jesus Kristus, bli mer lydiga, omvända oss från våra misstag, använda vår handlingsfrihet på ett rättfärdigt sätt och tjäna andra. För mer information, se häftet Min grund för oberoende.

President Thomas S Monson

”Oberoende är en produkt av vårt arbete och ligger till grund för allt annat välfärdsarbete. … ’Låt oss arbeta för det vi behöver. Låt oss vara oberoende och självförsörjande. Frälsningen kan inte uppnås enligt någon annan princip.’”

Thomas S. Monson (citerar Marion G. Romney), se ”Riktlinjer för den enskildes och familjens välfärd”, Nordstjärnan, feb. 1987, s. 3

Oberoendeinitiativet leds av prästadömsledare

Sions stavar är säkra platser till beskydd för alla som kommer till dem. En stav är avsedd att vara ”till försvar och till en tillflykt undan stormen och undan vreden när den … skall utgjutas över hela jorden” (L&F 115:6). Stavar är insamlingsplatser där kyrkans medlemmar kan tjäna och stärka varandra, bli eniga och ta emot prästadömets förrättningar och undervisning om evangeliet (Kyrkans instruktionshandbok, bok 1 [2006], kap. 2, inledning).

Herren sa till prästadömsledare att han hade gett dem nycklarna ”för arbetet i tjänandeverket och fullkomliggörandet av mina heliga” (L&F 124:143). President Dieter F. Uchtdorf lärde: ”Herrens sätt att bli oberoende omfattar livets många sidor på ett balanserat sätt, däribland utbildning, hälsa, anställning, familjens ekonomi och andlig styrka. … Det betyder att ni för det mesta själva måste fundera ut hur ni ska göra det. Varje familj, varje församling, varje område i världen är annorlunda” (”Att sörja för våra medmänniskor på Herrens sätt”, Liahona, nov. 2011, s. 55).

Oberoendeinitiativet är ett verktyg som stavspresidenter och biskopar kan ta till hjälp när de utövar sitt gudomligt tilldelade ansvar att sörja för de fattiga och behövande.

President Harold B. Lee

”Det behövs inte någon ny organisation för att ta hand om detta folks behov. Allt som behövs är att sätta Guds prästadöme till verket.”

Harold B. Lee, ”Förmaningar till Guds prästadöme”, Nordstjärnan, sep. 1973, s. 375

Stavens oberoendekommitté

För att kunna förstå och möta stavens behov i fråga om oberoende kan stavspresidentskapet organisera en stavens oberoendekommitté som en del av stavsrådet. En medlem i stavspresidentskapet är ordförande för stavens oberoendekommitté och kommittén träffas regelbundet för att se över och planera för stavens behov i fråga om oberoende. Stavens oberoendekommitté uppmanas att arbeta tillsammans med biskoparnas välfärdsråd för att utvärdera och möta de här behoven.

Stavens oberoendekommitté består vanligtvis av en högrådsmedlem, en medlem i stavens Hjälpförenings presidentskap, ordföranden för biskoparnas välfärdsråd och stavens eventuella oberoendespecialister. Andra kommittémedlemmar kan vara medlemmar i stavens presidentskap för Unga män och Unga kvinnor, andra stavsspecialister och missionärer.

Oberoendekommitténs uppgift

När de går igenom och planerar för de behov som finns hos enskilda och familjer i staven har kommittén följande i åtanke:

  • Undervisa biskopar och församlingsråd om läran om oberoende och stöd dem i deras plikter.

  • Utveckla en enkel plan för att stödja biskopar och sörja för stavens behov i fråga om oberoende. Se ”Frågor som kommittéer bör ha i åtanke” i slutet av den här ledarhandledningen.

  • Håll regelbundna oberoendeseminarier och bilda oberoendegrupper.

  • Tillhandahåll fortgående utbildning för handledare enligt de behov som finns.

  • Besök periodvis oberoendegrupper och ge biskopar och församlingsråd feedback om medlemmarnas framsteg.

  • Samla in och informera om vilka lokala resurser som finns tillgängliga i samhället och kyrkan. Resurserna kan innefatta namn på personer som kan hjälpa till, statliga program, arbetstillfällen, etc. Den lokala chefen för kyrkans oberoendeservice kan också ge vägledning för hur man samlar in och informerar om samhällsresurser.

Oberoendekommitténs uppgift
President Joseph F. Smith

”Det har alltid varit en viktig lärdom hos de sista dagars heliga, att en religion som inte har kraft att frälsa människor timligen och göra dem framgångsrika och lyckliga här på jorden, inte går att räkna med när det handlar om att frälsa dem andligen och upphöja dem i det tillkommande.”

President Joseph F. Smith, Kyrkans presidenters lärdomar: Joseph F Smith (1999), s. 164

Stavens oberoendespecialist

En syster, en broder eller ett par kan tjäna som stavens (eller distriktets) oberoendespecialist(er). En specialist har tillsyn över oberoendeverksamheten och -aktiviteterna inom staven i nära samarbete med kommittémedlemmarna. Stavens specialister utgör resurser för biskopar och andra församlingsledare (Handbok 2, 6.3.3) och kan hjälpa medlemmar med behov som utbildning, familjeekonomi och Ständiga utbildningsfonden där så är tillämpligt (Handbok 2, 6.2.5). Biskopen kan också kalla en oberoendespecialist för församlingen (eller grenen) om så behövs.

Specialistens ansvarsområden kan innefatta följande:

  • Utbilda och bistå biskopar och församlingsråd enligt begäran.

  • Arbeta tillsammans med stavens oberoendekommitté för att samordna seminarier och bilda grupper.

  • Utbilda handledare för oberoendegrupper med hjälp av broschyren Hur man leder grupper för oberoende (finns tillgänglig på internet på srs.lds.org/facilitator).

  • Besök periodvis och stöd oberoendegrupper.

  • Berätta för medlemmarna om resurser i samhället och kyrkan.

  • Se till att rapporter fylls i på srs.lds.org/report.

Äldste D. Todd Christofferson

”Det är Guds vilja att vi ska vara fria män och kvinnor som kan uppnå vår fulla potential både timligt och andligt, att vi är fria från fattigdomens och syndens bojors förödmjukande begränsningar, att vi kan ha självaktning och oberoende, så att vi kan förberedas i allt att leva med honom i hans celestiala rike.”

D. Todd Christofferson, ”Fria för evigt att verka av sig själva”, Liahona, nov. 2014, s. 19

Hur medlemmar lär sig och handlar för att bli oberoende

Det börjar med att biskopsråd och församlingsråd under bön begrundar vilka av dem som står inför utmaningar som kan ha nytta av att bli mer oberoende. Helst ges en personlig inbjudan att antingen närvara vid ett seminarium (om ett sådant hålls) eller att direkt gå med i en oberoendegrupp. Fundera också på att bjuda in personer som kan stärka andra med sin tid och sina talanger att delta (se L&F 82:18–19).

Medlemmarna träffas i oberoendegrupper

Frälsaren lärde att ”där två eller tre är samlade i mitt namn för någon saks skull, se, där är jag mitt ibland dem” (L&F 6:32). Oberoendegrupper är små handlingsorienterade råd. De träffas för att bygga upp färdigheter och tron hos varje deltagare. Personlig uppenbarelse under gruppmöten kan komma från många olika källor. Förutom lektionsböckerna har varje deltagare kunskap, erfarenheter och talanger som kan hjälpa andra att lära och tillväxa.

En grupp består vanligtvis av mellan åtta och tolv personer och träffas i ungefär två timmar i veckan i upp till tolv veckor.

Hur grupperna fungerar

Både lära och livsfärdigheter lärs ut

Under varje gruppmöte ägnar deltagarna tid åt att gå igenom principer i läran om oberoende, även vikten av förrättningar. De tillägnar sig också praktiska färdigheter, som att hantera sin personliga ekonomi, hitta ett bättre jobb, skaffa mer utbildning eller starta och utveckla ett mindre företag.

Grupper gör åtaganden och rapporterar sina framsteg

Varje gruppmöte börjar med att enskilda rapporterar sina framsteg för gruppen utifrån deras åtaganden veckan innan. Deltagarna rådgör sedan tillsammans för att urskilja och övervinna hinder.

Oberoendegrupper möter de tre behov president Gordon B. Hinckley sa att varje nyomvänd behöver: ”en vän, ett ansvar och näring ’genom Guds goda ord’ (Moro. 6:4)” (”Unga män och nyomvända”, Nordstjärnan, juli 1997, s. 47; se även Moro. 6:3–9).

Deltagarna berättar om det de har lärt sig för sin familj

En stor del av lärandet sker utanför gruppmötena när medlemmarna håller sina åtaganden genom att öva på nya färdigheter. Deltagarna uppmuntras att berätta om det de lär sig för sin familj.

Deltagare stärker varandra som ”handlingspartners”

Deltagarna ombes stödja och stärka en annan medlem i gruppen varje vecka. Dessa ”handlingspartners” hjälper varandra att fullgöra sina åtaganden genom att regelbundet kontakta och uppmuntra varandra.

Äldste M. Russell Ballard

”Det finns inget problem i familjen, församlingen eller staven som inte kan lösas om vi söker efter lösningar på Herrens sätt genom att samråda – verkligen samråda – med varandra.”

M. Russell Ballard, Counseling with Our Councils, rev. uppl. (2012), s. 4

Handledare leder veckovisa gruppmöten

Oberoendegrupper leds inte av en lärare utan av en handledare. Handledare föreläser inte utan följer kursmaterialet och uppmuntrar alla gruppmedlemmar att delta. Handledare skapar en omgivning där den Helige Anden kan lära deltagarna ”allt vad [de] bör göra” (2 Ne. 32:5; se även 2 Ne. 32:3).

Fortgående framsteg

Vid behov kan stavsspecialister, volontärer eller hem- och besökslärare få i uppgift att följa upp eller vara mentor till enskilda deltagare via telefon eller personligen. Stavens oberoendekommitté kan också välja att periodvis hålla en sammankomst för personer som slutfört en oberoendekurs, så att deltagarna kan fortsätta odla vänskaper, dela erfarenheter och repetera principer från Min grund för oberoende.

Vilka bör delta i grupper?

Det kan hjälpa medlemmar i följande situationer: mottagare av fasteoffer, helt eller delvis arbetslösa, nyligen återvända missionärer, nyomvända, mindre aktiva medlemmar och ensamstående föräldrar.