”Familjen Jackson”, Berättelser ur Läran och förbunden (2024)
”Familjen Jackson”, Berättelser ur Läran och förbunden
Maj–november 1856
Familjen Jackson
En resa i tro och slutlig räddning
Efter att den första gruppen heliga hade kommit till Saltsjödalen reste tusentals andra heliga också dit. De färdades en lång väg och Herren hjälpte dem. En familj som gjorde resan var familjen Jackson. De lämnade sitt hem i England och såg fram emot att hjälpa de heliga bygga upp Sion.
Läran och förbunden 136:1–11; Saints, 2:222–223
Familjen Jackson reste över havet på ett fartyg. Sedan tog de tåget en bit av vägen till Saltsjödalen. De skulle vara tvungna att gå resten av vägen.
Saints, 2:222–223
De gjorde en liten handkärra till att bära mat, kläder och andra saker som de ville ha med sig. Många heliga tog sig tryggt till dalen på det här sättet.
Saints, 2:223–226
Elizabeth och Aaron Jackson drog sin tunga handkärra. Deras barn Martha, Mary och Aaron junior gick till fots. Det var ett hårt arbete. De hoppades kunna nå dalen före vintern. Men när hösten kom hade de fortfarande en lång väg kvar att gå. Det började bli kallt och de började få slut på mat.
Saints, 2:223–226, 229, 231–232
I Salt Lake City fick Brigham Young höra talas om de heliga som var på väg till dalen. Han oroade sig för dem. Nästa dag i kyrkan berättade han för alla att de här medlemmarna hade problem. Han bad dem att fylla vagnar med sådant som de skulle behöva. ”Ge er av och hämta dessa människor”, sa han.
Saints, 2:229–230
Kvinnorna på mötet tog av sig sina varma sockor och lade dem i vagnarna. Andra gav sin mat, sina filtar, skor och kläder. Två dagar senare lämnade mer än 50 män och 20 vagnar dalen för att åka och ge hjälp.
Saints, 2:230
När familjen Jackson fortsatte sin vandring började det snöa. Aaron blev mycket sjuk. Det var svårt för honom att gå. De heliga behövde ta sig över en iskall flod, och det gjorde Aaron ännu svagare. Den natten dog Aaron. Tragiskt nog skulle hans familj behöva fortsätta utan honom.
Saints, 2:232–234
Nästa morgon låg det ännu mer snö på marken. Familjen Jackson och de andra heliga knuffade och drog sina handkärror genom snön. De bad varje dag att Gud skulle hjälpa dem.
Läran och förbunden 136:29; Saints, 2:234–235
En kväll oroade sig Elizabeth för sina barn. De var hungriga och frös. Skulle de klara att ta sig till Saltsjödalen? Hon somnade och drömde att hon såg Aaron. Han sa: ”Upp med hakan, Elizabeth.” Han berättade att hjälp var på väg.
Saints, 2:235–236
Aaron hade rätt. Snart kom männen från Salt Lake med sina vagnar. De gav de heliga mat och kläder. De heliga jublade och skrattade och kramade männen. De sjöng en psalm och tackade sin himmelske Fader för att han hade besvarat deras böner.
Läran och förbunden 136:28; Saints, 2:236
När de äntligen kom till dalen var det söndag. Brigham Young sa till kyrkans medlemmar i Salt Lake City att de i stället för att gå i kyrkan skulle välkomna de heliga som hade kommit dit. De tog emot de frusna och trötta heliga och bjöd in dem att komma och bo hos dem.
Saints, 2:239–240