Be för varje syster och nämn henne vid namn

En syster berättade att under en svår tid i hennes liv kom ofta ett telefonsamtal eller litet sms från hennes besökslärare under ”särskilt mörka dagar”. De verkade veta precis när hon behövde lite uppmuntran. Hon visste att de bad för henne, både under deras besök och på egen hand.

I skrifterna finns många exempel på män och kvinnor som bad för andra och nämnde deras namn. Ett av de mest dramatiska är fadern till Alma den yngre. En ängel talade till Alma den yngre och sa att hans far ”har bett med stor tro för dig … I denna avsikt har jag kommit för att övertyga dig om Guds kraft och myndighet, så att hans tjänares böner kan besvaras enligt deras tro” (Mosiah 27:14).

När vi ber för varandra blir vi redo att ta emot de välsignelser som Herren vill ge oss. ”Ändamålet med bönen är inte att förändra Guds vilja utan att för egen och andras del utverka de välsignelser som Gud redan är villig att ge, men som vi måste be om för att få.”¹

Julie B. Beck, tidigare Hjälpföreningens generalpresident, har sagt: ”Tänk på den förenade styrka vi skulle ha om alla systrar bad en uppriktig bön morgon och kväll, eller ännu hellre, bad ständigt, som Herren befallt.”² När vi ber för dem vi besöker, stärks vi som personer och som sista dagars heliga kvinnor.

President Henry B. Eyring, förste rådgivare i första presidentskapet, har sagt: ”Be om att förstå deras hjärtan … Du behöver veta vad Gud vill att du ska göra för att hjälpa dem och göra allt det så gott du kan, och känna Guds kärlek till dem.”³

Tro, Familj, Tjänande