Gud hjälpte mig att laga min vänskap

Som barn hade jag inte så många bra relationer med tjejer. Jag har alltid trott att de representerade ”motsatsen” till mig. När jag hade flyttat var det jobbigt, för det fanns fler flickor i min nya församling än det fanns i min gamla. Jag visste inte hur jag skulle prata med dem.

Men en flicka i församlingen var en av de första som välkomnade mig. Det slutade med att vi blev nära vänner. En dag gav jag henne en present, men jag visste inte om hon skulle tycka om den. Hon missförstod presenten och trodde att jag var romantiskt intresserad av henne. Det resulterade i att vi inte pratade på sex månader.

Det var svårt för jag ville verkligen vara vän med henne. Jag var rädd för att be om ursäkt på fel sätt och kanske göra saker och ting värre. Men jag saknade hennes vänskap och det kändes hemskt att jag hade fått henne att må dåligt. Innan det här hade jag alltid tyckt att det var lite tråkigt att be, men jag började be hela tiden till Herren om hjälp.

En dag när jag läste i skrifterna hittade jag Mosiah 18:9, där det står att vi ska ”trösta dem som står i behov av tröst”. Jag insåg att jag inte bara behövde be om förlåtelse utan också försöka trösta henne och visa större intresse för vår vänskap. Att göra saker på mitt sätt fungerade inte. Jag behövde mer medkänsla och ödmjukhet.

Herren gav mig rätt tillfälle att be om ursäkt. Jag följde med mamma för att ta med mina syskon till en primäraktivitet i staven, och där hittade jag min vän och hennes familj. Jag bad Herren hjälpa och inspirera mig så att jag kunde prata med henne, och jag kunde be om ursäkt.

I dag är vi goda vänner. Vi skojar mycket, sätter upp mål tillsammans och ser oss själva som syskon. Att tycka om någon betyder inte nödvändigtvis att man är kär i honom eller henne. Ibland uppskattar man bara deras goda egenskaper och tycker om att vara med dem.

Jag vet att Herren hjälpte mig, för om det var upp till mig skulle jag inte ha lyckats. Jag kanske hade uttryckt det annorlunda eller överdrivit min ursäkt, och det skulle inte ha gått bra. Jag behövde någon mer än mig själv.

Det är där bön till Gud kommer in. Många gånger ber jag inte om hjälp, utan försöker göra allting på egen hand. Men vi är inte ensamma, eller hur? Vi har alltid Gud vid vår sida.

Gud välsignar mig, inte alltid med det jag vill ha, men alltid med det jag behöver. Under de sex månaderna som min vän och jag inte pratade behövde jag lära mig hur man tar emot personlig uppenbarelse och lyssnar på den Helige Anden. Nu tycker jag att det är lätt att be, för jag tycker om att prata med min himmelske Fader.